nu chefar jag över disken

Det är bra med helger. Då lagar morsan mycket mat. Igår stekte hon en skitstor lax i ugnen och jag och Dobra fick diska långpannan och dela på skinnet. Sista månaden sedan bruttan kom så har jag ju fått mitt arbete som grovdiskare indraget, morsan har ju typ nojjat om att vi ska fajtas över krubbet. Som regel bränner jag inga onödiga kalorier på att rycka läpp och fräsa för jag vet nämligen att jag är snabbast och har stöst tunga. Jag får mest ändå. Vaddå, man är väl Don, min medfödda status, pondus och karisma kan knappast en idiot ens ta miste på. Jag arbetar tekniskt som en erfaren bredspacklare med känsla för finnish. Min yrkesskicklighet på området är oerhört sällsynt och nu har till och med morsan äntligen greppat vilken outstanding talang jag har.

Morsan är ju rätt lat när det kommer till diskning av flottiga pannor så det har ju inte varit helt utan gnäll som hon har dragit in mina arbetsuppgifter. Ja, asså hon har gnällt på farsan eftersom hon har velat lägga över mitt arbete på honom. Hur som helst så har hon nu fattat att det är Dobra som är problemet och inte jag. Det är Dobra som vill slåss om krubbet och det är Dobra som fuskdiskar och lämnar slutpoleringen med minst utdelning till mig. Dobra saknar teknik och kör mer som typ spontan och osystematisk räfflad fogspackling. Lösningen på morsans fajtnojja angående disken är helt superb. Hon anförtror all disk åt mig och sen delar jag med mig till Dobra i den mån jag känner för att dela. Det suger verkligen att behöva offra en del smaskigt laxskinn för husfridens skull men det var ju om möjligt ännu mer kasst att inte få nåt diskjobb alls. Så jag har väl typ tolerarat att vi har uppnåt nån sorts win-win. Morsan slipper diska, jag får arbeta och Dobra lär sig att tona ner. Men detta fenomen ska absolut inte förväxlas med solidaritet eller nåt annat trams – som jag sa tidigare så är det strictly win-win.

Sen tycker jag att det är hur beklagligt som helst att det har tagit morsan tre veckor att fatta hur allt förhåller sig. Fatta, tre veckors förlorad disk! Om någon hade varit intresserad av att lyssna på mig hade jag kunnat tala om hur landet låg från första början. Det finns väl inget så självklart som att jag ska bossa Dobra. Man fattar inte hur det är ställt, folk saknar ju fullkomligen verklighetsförankring och klarsynthet, inte minst morsan. Jag säger som Picko sa: "du morsan, du kan ta din universitetsutbildning och slänga den på tippen". Picko är förövrigt en riktigt slajmig typ som jag brukade bita i underarmen så fort jag fick syn på honom. En gång tog jag nackgrepp på Picko och sedan dess har jag inte behövt träffa honom. Thanks god. Det enda vettiga som han har levererat är repliken jag nyss citerade.

Det är två grejer som är bra med Dobra. Bruden kan slåss och hon är dessutom lojal nu när hon har fethajjat vem som är the Don. Igår tuktade vi en amstaffmix på knappa halvåret i dåggparken. Dobra är smidig och uthållig och gör precis som jag säger åt henne att göra. Fastän staffen var dubbelt så tung som Dobra så hängde Dobra fast i nackskinnet på den. Detta kombinerade hon med snygga fintar på min order så staffen slog volter. Man är ju en gammal strateg och kommandör. Det var längesedan jag härjade så där, man är inte riktigt i fysisk form själv längre. Dobra da Cobra börjar utvecklas till en ganska uppfriskande bekantskap faktiskt. Hon är typ som jag var i den åldern!

Rumpled staffe disiplint av leiesoldatebrud på vegner av seniorspesialist!