Blinkar och pangar

Asså man är ju rätt så van vid att det smäller, bullrar och blinkar lite. Jag skiter fanimej i fyrverkerier, gevärsskott och åska. Ja, det är klart när det åskar så regnar det ju för det mesta och det suger ju fett förstås. Då får man snika upp i nån trappuppgång och hålla sig undan ett tag. Annars är några kulörta småsprak på himlen inte ens något att blinka för med sitt öga. Nej, i mina kvarter där jag växte upp var det typ nyårsafton i kubik dygnet runt. Utanför kärnkraftverket i Cernavoda lyste det grönt mest hela tiden och dundrade konstant från underjorden. En del av mina polare var till och med självlysande – vi kallade dem GDDs, glåw-in-thä-dark-dåggs. Bland det första morsan gjorde när jag var ny i Sverige var att släcka lampan för att se om jag kunde ge ledsyn nattetid mellan huset och utedasset men det kunde jag inte. Jag är ingen GDD, sorry, men jag är som sagt skitbra på allt annat så morsan är inte missnöjd. Frågar ni mig så har det till och med sina fördelar det här med fajerwårks. Morsan verkar tycka att alla dåggar ska hålla sig inne när det är nyårsafton, hon säger att det är för att vi är så känsliga. Men i själva verket är det så att hon använder det som ursäkt för att slippa gå ut själv – det är nämligen hon som är skotträdd men tycker att det är skämmigt att erkänna. Folk är så himla knepiga, de hittar på grejer för att försöka dölja sina fegsidor. Men jag, jag kan lukta mig till en chicken på långt håll och jag är inte rädd för nåt alls. Det är omöjligt att lura the Don, möjligtvis kan jag låta mig vilseledas för en kort stund av åtråvärda köttdofter men annars är jag resistent mot alla sorters lögner och försök till manipulationer.

Mina arbetsuppgifter har utökats sedan Dobra blev min lärjunge och skyddsling. Hon är ju öppet småfeg och totally ogenerad över detta. Jag har till exempel fått lära henne att gå i trappuppgången, på nyårsafton fick jag valla henne på snabbkiss och till vardags är jag tvungen att leka fjantlekar ungefär 20 minuter om dagen. Det sistnämnda gör jag strikt professionellt för nån lekgubbe har jag aldrig varit och har heller ingen ambition om att bli. Hur som helst så anser jag min arbetsinsats vara oumbärlig för packen så jag ska gå in i nya förhandlingar om lön och arbetsvillkor för 2009. Mitt förslag kommer att vara (1) bättre arbetsmiljö på så sätt att det etableras en fredad zon där Dobra inte får nafsa mig i öronen och bakbenen. Morsan ska garantera detta. (2) Att längre dygnsvila införs, med ökad ålder och vishet och större krav på prestation behöver man motsvarande sovmorgon. (3) Frukost ska inte serveras före klockan åtta på morgnarna, då är jag fortfarande trött och äter långsammare än Dobra. (4) Efter varje aktivt utfört uppdrag ska 6 SEK motsvarande 1 GE läggas i min spargris för inväxling på Djurmagga varje lördag. GE kravet skall implementeras med retroaktivitet fr o m 23 november, det datum då Dobra anlände. Om jag inte får igenom de här kraven så tänker jag säga åt morsan att jag drar till Kramfors till min portugisiska fjälla. Men jag har mina dubier… det är inget fel på blondinen men Kramfors, vad är det för ställe egentligen. Lyssna bara på namnet – kram-fors… det kanske är ett ställe där det bara bor kärringar som ska hålla på och krama en hela tiden. Och alla bor vid en fors. Då kanske man måste bada också. Jag har fan inte badat eller duschat sedan jag drog från Rumänien för två och ett halvt år sedan och jag tänker aldrig göra det heller. Jag avskyr att vara blöt. Det såg man ju bara hur det gick för Babban när hon lät sig badas. Morsan svepte in henne i ett rosa frottébadlakan och fönade skägget på henne, vilken plåga och förnedring. Värre än strasshalsband ju. En gång försökte hon lyfta ner mig i jacuzzin också när vi bodde i Malmö. Jag hade nämligen för vana att kissa mig själv på framfoten ett tag. Men morsan misslyckades med badförsöket och har aldrig testat igen. Jo, en gång faktiskt när jag rullade mig i ett kadaver i skogen och fick likmask i pälsen. Men då var vi i stugan så jag fick tvättas i sjön utan att doppa mig så det gills egentligen inte. En charmangt och naturligt hy(gi)enisk gentleman som jag behöver inte parfymeras och löddras. Så är det bara.

Babban badar
Kolla Babban med bopparna, hon gjorde alltid som morsan ville utom när
det gällde kattjakt. Jag och Babban var fundamentalt olika. Jag gör bara
det jag vill. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Jorå så att snart kommer Maritn hit och ska prata om livet igen och gå på långpromenad med morsan. Funderar på om jag ska ligga kvar i soffan vid kakelugnen eller följa med ut, det är bara minus sju grader idag.

Hörs sen då!