De gula hundarnas armé

Egentligen så hade jag tänkt berätta om min gammelfarmor Sydney Piraten idag. Men det har typ kommit en del annan skit på linsen som grumlar tillvaron just nu. Det handlar om den där lortkärringen Julie i Spanien som är tjallo mot sina 200 dåggar. Hrm… 200 dåggar! Och morsan gnäller över att jag och Cobra brottar mattorna på trekvart och krafsar duntäcket ur sängen. Det kanske är rätt bra på sätt och vis, att morsan har taskig tolerans alltså, eftersom jag typ ganska nyligen börjat ha överseende med bruden. Värsta vore ju om hon släpade hem nåt mer hungrigt kaxigt as.

Idag är en historisk dag eftersom det är första, och förmodligen sista, gången som jag faktiskt kommer att explicit uttrycka att jag är beredd att knacka på hos Daisy. Daisy är den farligaste och mest slemkäftade dågg jag känner till i mitt nejbörhodd. En sån kan man faktiskt ha nytta av ibland om man kan lura dem till att rikta gaddarna åt ett annat håll än mot sig själv. Jag tänkte att vi kanske kunde begrava stridsyxan för en vecka och göra gemensam sak i att på rumänskt vis låna en turnébuss och dra till sydligare breddgrader. Närmare bestämt till Julierescues hundfabrik. Min kusin Zorro är en sån mesig mupp så han kan få köra ekipaget, förutsatt att han klarar av stressen på Autobahn förstås. Vi kunde plocka upp några riktigt grymma fulon med stora gnistrande tänder och käkmuskler när vi passerar genom Tyskland och bara regera över lortkärringarna i Spanien. Medan Zorro håller bussen på tomgång så gör vi modiga och storsinta värstingdåggar entré. Först så ska vi befria alla plågade systrar och bröder (kom ihåg att det är undantagsformuleringar som gäller idag) från kärringens bojor.  Sen ska det städas. Då menar jag inte dammsuga om ni trodde det, fy faan snabeldraken is no friend of majn, nej, jag menar städa på samma sätt som Luc Besson städar. Man lämnar pläjset rent och snyggt efter sig.

Gula hundarnas armé
Vi är några av de gula hundarnas armé på uppdrag Spanien.

Min portugisiska donna, Diva, har bott där. Divas mellanlandning hos lortkärringen får ju för faan min och Dobras gamla hemmiljö att framstå som rena all inclusive resortet. Normalt vurmar jag inte speciellt för de som är klena och tröga men när det gäller min pack så finns det typ inga begränsningar för min kapacitet och rättrådighet. Sen jag kom till Sverige har jag varit tvungen att låta rätt mycket passera genom simhuden eftersom morsan envisas med att släpa hem olika sorters chickens då och då – även en chicken kan bli ens vän i lönndom. Se bara på Maritn och Danilo till exempel.

Nu ska jag ha lycka till! Dobra får stanna hemma och hålla morsan lugn. Det här är ett uppdrag för det gamla gardet och ingen lekstuga för småbrudar.

1 thought on “De gula hundarnas armé

Comments are closed.