Kusse Harry

Åh skämta, drygskåpet själv har hört av sig. Harry, min kusin. Han har kulorna kvar och bor typ lite varstans. Just nu var han i Ukraina och typ undrade om jag skulle hänga med på solsemester till Afrika…  Han tjatade om all grillad flottig kyckling med skinn på som vi kunde glufsa i oss. Ja, eller hur!? Som om jag skulle åka med Tattarharry till typ Afrika – när jag kan ligga på en skinnsoffa och låta kärringarna springa med grisöron och elda varmt och skönt inomhus i Sverige! Skulle inte tro det va… Det finns väl ingen mat där? De som bor i typ Svältafrika kommer ju för fan hit för att de är hungriga, precis som jag!

Harry har alltid varit en slemmig snackis. Om han skulle gå till dåggdoktorn i Sverige så skulle han lätt få diagnosen fet krämare med machokomplex och kronisk mundiarré. Hrmm… jag lovar att det är sant. Jag har faktiskt gjort misstaget en gång att hänga med honom till Kroatien en sommar (det enda misstag jag minns att jag har gjort i mitt liv). Men fatta hur drygt det var på en skala!? Det var samma tugg före den resan som han körde i luren idag:  “häng med Dino, det kommer bli skitskoj, bara du och jag, kanske en helstekt gris, inga brudar och inget sopkrubb”. Det enda Harry brydde sig om när vi väl kom till Kroatien var brudar, han sket fullständigt i den helstekta grisen.

Käften gick på honom dygnet runt, det fanns inte en enda puma som Harry inte kunde smöra. Gubbarna som bodde i kartongen bredvid oss på beachen sa åt mig att stänga av radion en morgon. Ni fattar ju typ själva hur mycket smörja Harry snackar när grannarna tror att han är en radio. Ja, och medan Harry sprang efter kroatiska brudar så fick jag typ härja runt ensam på beachen och stjäla krubb ur picknickkorgarna från ilskna semesterjuggar och vakta vår kartong. Det var inte speciellt lätt att sköta allt själv, jag gick ner minst fem kilo. Normalt när man kirrar krubbet så är man ju åtminstone ett par dåggar som arbetar ihop. Helst så jobbar man ihop med nån som är liten och ful – typ Skräpet som Dagismorran daltar med – såna drar nämligen till sig semesterfolks uppmärksamhet. Om typ nån som Skräpet sitter och glor, piper och trampar så brukar alltid någon människa med dåligt samvete titta dit. Bäst som de gullar med minifulingen och vänder ryggen till käket så hinner jag dra fram och slita till mig det jag kommer åt. Det som är bra med att samarbeta med fula minihundar är också att man kan lova bort en tiondel av vinsten men ändå behålla allt själv om man känner för det. Jag har ju lite svårt att tänka mig att typ Skräpet skulle vilja ha ofärdiga bisniss med mig.

Harry & Brudarna
Kan ni se mig nånstans här? Nä, för jag är nämligen inte intresserad av att 
springa efter Harry i sin feta guldkedja och ragga pumor. Jag vill ha helstekt gris.

Till slut så lyckades jag i alla fall passa på att avsluta telefonsamtalet med Harry när han var tvungen att hämta andan mellan tjatterattackerna. Jag körde klassikern “faan Harry det är lite dålig mottagning, det är värsta snöovädret här och typ telefonledningen håller på att braka… krschchshr….klick”. Han fattar inte skillnad mellan ledning och 3G och sånt så jag tror inte att han slösar bort några fler småpengar från en ukrainsk telefonkiosk på att ringa till mig i alla fall. Förresten så var det typ inte en lögn heller för det är så jävla mycket snö ute så att pillipangen duttar i snön när man pinkar.

Morris ay isang basura aso!