Livscoach och oberoende

 

Hrm… jag har varit tvungen att gå med på att flytta min blogg hit. Jag vet inte om det är bra eller dåligt än. Morsan höll på och drygade sig och tjatade och tjatade: ”Det är bra för flocken Dino om vi jobbar ihop – bjud till lite nu då din trökdas”.

Ja, asså när det gäller mig så kommer man inte speciellt långt med tjat normalt – men när hon sa att jag kunde få en hög med märgben så lät jag mig helt enkelt mutas. Jag har ju en del självinsikt också och jag får väl liksom erkänna att märgben och GE:s är min akilleshäl. Det spelar väl typ ingen roll om jag bloggar här eller där, jag menar; jag bloggar ju för min egen skull – i terapeutiskt syfte typ. Ja, asså inte för att jag behöver terapi, utan mer för att de som läser behöver bredda sin förståelse och inställning till livet liksom. Jag vill liksom bidra till att stärka alla krökta mesdåggar som behöver en livscoach.

Som exempel på en som behöver lite stöd kan vi ju ta Skräpet, han jag berättade om i förra inlägget som är jämförbar med en hamster; fjantig, liten och småbrudarnas favvo. Jag fick ett öppet mess av honom på fejsbok häromdagen. Eller jag kanske snarare ska kalla det för en officiell vädjan. Så här skriver han i alla fall:

”Jo du Bongo-Dino, man har haft tjejbesök, en äkta liten skönhet vid namn Maija. Men det blev inte som jag tänkte mej, hon flyttade in i min säng, tog min husse, mina frolicar, min soffa OCH min pipbanan! Så vi har inte setts nå mer nu. Kvinnor alltså. Ska man inte kunna få ha lite kul först? Nej Dino, nu måste vi ta en självförtroendestärkande walk. ”

Ni fattar ju själva. Bruden snodde allt ifrån honom. Så kan det lätt gå om man inte klarar av att implementera Dinos lag brudbalken § 1:2. Den lyder som följer: ”Det är varje Dons plikt och skyldighet att med läppdragning, raggresning och tjyvnyp försvara sin egendom från brudar som gapar efter Dons prylar.”

Det är så tyypist att Skräpet inte pallar med att kommunicera tydligt, i stället så kommer han till mig och beklagar sig i efterhand. Skadan är ju redan gjord, Skräpet är ju redan förnedrad. Ett sätt att upprätta nån typ av status quo skulle ju kunna vara att skicka hit den där Maija på uppfostringsanstalt. Men långsiktigt så löser det ju inga problem. Skräpet är ju fortfarande samma integritetslösa hamster och lär ju undan för undan skapa nya förnedringssituationer. Man minns ju hur Babban domderade med honom. Hon tog allt krubb och så fort han luktade henne på felstjärten så skällde hon så gaddarna blixtrade i skägget. Skräpet har förmodligen rätt när han ödmjukt ber om en audiens hos mig – da original Don. Han behöver lära sig i praktiken hur man håller brudarna kort. Så är det bara.

Tyvärr är Skräpet kanske inte den läraktige lärjunge som en mästare önskar sig. Jag tror att det är hans kulor som grumlar inlärningen. Samma problem som med Harry. Både Skräpet och Harry är ju för fan sugna på brudarna. Ja, då är det ju som det är. Inte mycket att göra åt saken. De tror att de ska få till det med tjejerna om de bjuder på Frolic och pipbananer. Men kärringar är listiga, de knycker allt och sen sticker de. Alternativt gör de som morsan; de förvaltar maten och lever under en falsk förespegling om att de därmed också förvaltar ens liv. Det beror på vilken sorts kärring det är och vilka fördelar de ser hos en.

I slutänden så gäller det att klara sig själv och vara oberoende. Det är det som är receptet bakom min framgångssaga och ett lyckligt liv. Aj pråmiss.    

De här brudarna, Babban & Joni är så jävla tuffa så hälften kunde ha varit nog. Men det tog inte lång stund förrän jag visade vem som äger kungens krona.
De här brudarna, Babban & Joni, är så jävla tuffa så hälften kunde ha varit nog. Men det tog inte lång stund förrän jag visade vem som äger kungens krona.