Lite bitter faktiskt

Min morsa är besatt av dåggar men mest av mig. Allt hon gör har med dåggar att göra, snack i luren, skriv i datorn, knäpp i kameran, träning, kladdmålning och pickning av ulldockor. Ibland när hon snackar med folk så låtsas hon till och med att hon är jag. Jag är tyst för det mesta men när jag väl öppnar snudan så är det jävligt angeläget och min röst är raspig, jag snackar skitfort och pratar lite i falsett. Fast innan kärringarna knyckte kulorna så hade jag en ljuvlig barrytonstämma. Det är mest när morsan ska säga obehagliga sanningar till folk som hon lånar mitt röstläge. Jag är nämligen vida känd för min rättframhet och ärlighet!

Skit samma. Det jag ska komma till är i alla fall att morsan ska åka från oss i flera dagar och vi måste bo helt själva med Kentauren. Det suger fett. Morsan ska först åka till Stockholm och glo på det där kladdet hon har målat. Det hänger visst på nån salong tillsammans med en massa annat kladd på nåt ställe som heter Djurgården… eller var det Hundgården? Minns inte riktigt om jag blandat ihop det kanske… Fattar inte vitsen med att glo på grejerna där när vi redan har glott på dem hela sommaren i köket i Värmland. Jag är inte med på en enda bild heller vilket gör det hela anmärkningsvärt ointressant. Så morsan ska gå runt där i sin noppiga underställströja som är tilläggsisolerad med dinoull och äta snittar och berätta att ingen av de hundar hon målat på tavlorna föreställer mig. Dessutom ska alla mina favvobrudar vara där, både Britt-Pitt, Pinnen och Fru K. Plus Herr Vanilj. Hallå – när slutade ni att räkna in mig i solidariteten? Pinnen lär väl i och för sig äta upp alla snittarna själv men Fru K, Britt-Pitt och Herr Vanilj brukar alltid slänga åt mig nåt smasko.

När morsan har glott klart på Djurgården så ska hon åka vidare till Hundgården i Cernavoda och träffa mina gamla superpolare och ärkefiender. Ja, just det, först Djurgården och sedan Hundgården – så var det. Den här gången har hon i alla fall lovat och bedyrat att hon inte ska komma släpandes med nån ny dryg lillsyrra. Har ni hört den förut? Mmmm… jag litar inte ett skit på henne – det kanske blir en storebror i stället… typ Clive eller Dingo. Fy faan, ja då flyttar jag på fett allvar! Asså brudar och kärringar är rävaktiga. Varför kan inte alla bara stanna hemma och laga mat hela dagarna och vila middag på soffan en klivänlig armlängd ifrån mig? Pinnen, Fru K och Britt-Pitt kan väl komma hit i stället – så ger vi faan i Rumänien. Morsan måste vara bränd som åker dit frivilligt när hon kan välja att stanna hemma. Det tycker jag i alla fall. Hon sprider alltid en så totalt motbjudande odör runt omkring sig när hon kommer hem från Hundgården också.

Så här vill jag ha det alltid och för evigt... inga snittar i salonger där dåggar inte är tillåtna.
Så här vill jag ha det alltid och för evigt... inga snittar i salonger där dåggar inte är tillåtna.

Som plåster på morsans frånvaro så har Kentauren mutat in sig hos mig med löften om hämtmat från Magico-Maggan hela helgen och bussåkning till rasthagen på kvällarna så jag ska slippa slita på mina snygga ben i onödan. Vi får väl se vad det blir av det.

Det var meningen att JAG skulle vara med i Filipstads tidning också eftersom JAG är morsans största inspirationskälla - men hela tiden kom terrorbrudarna och förstörde...
Det var meningen att JAG skulle vara med i Filipstads tidning också eftersom JAG är morsans största inspirationskälla - men hela tiden kom terrorbrudarna och förstörde...

...och när systrarna Terror äntligen klev ur bild så råkade jag titta lite på en snorkråka i morsans näsa och den som tror att det här är en slabbidaskare på snudan den behöver skaffa nya glasögon.
...och när systrarna Terror äntligen klev ur bild så råkade jag titta lite på en snorkråka i morsans näsa och den som tror att det här är en slabbidaskare på snudan den behöver skaffa nya glasögon.

2 thoughts on “Lite bitter faktiskt

  1. du don dino, nu råkade det ju vara så att snittarna var helt slut när vi kom dit efterson din mossa var flera timmar försenad (kollektivets fel yrkar mossan, vädret yrkar jag). jag ville bara att du skulle veta det! puss på snudan

  2. men…Dino då. Du måste inte vara bitter för att Marre åker till Stockholm. Vi måste ju också få träffa din matte ÄVEN om inte du är med. Kan tala om att snittar, det såg vi inte till. Inte en enda!!! Däremot drack vi varsin öl. Det gillar väl inte du?
    Din mattes tavlor hängde där så fina och Marre hängde på dom, medan hon fotades av alla. Mest av Pinnen tror jag.
    Sen drack vi ett glas vin på nån sorts sky bar. Där fanns inte en hund i sikte. Så det var lite tråkigt kan jag tala om.
    På morgonen for marre upp och skrek: “Jag drömde att flybussen flög ifrån mig”. Och sen var hon väck.
    Pinnen och jag sov vidare.
    Puss på, som det heter, snudan.
    Britt som skiljt sig från Pitt

Leave a Reply to Britt Larsson Cancel reply

Your email address will not be published.