Sött och surt

Den här dagen har bjudit på både sött och surt i omgångar kan man säga. Det sura består i att morsan gick över till grannen i förmiddags och fikade i hela 2 timmar. I vanlig ordning så blev jag ombedd att stanna hemma och barnvakta terroristerna. Och jag kan säga att det är ingen lek att hålla ordning på dem innan deras dagliga fyspass i skogen är avklarat. Den uppgiften kräver allt sin Don. Tur för morsan att jag håller måttet – hon skulle aldrig klara sig utan mig. Så fort morsan stänger ytterdörren så är Java-Snava som vanligt blixtsnabbt uppe på köksbänken och letar eventuella smulor medan Cobran står i fönstret och pressar ut snudan i en liten springa för att göra sitt skall hört över hela sjön. Min uppgift är då att blänga lite på dem med mitt öga, lägga av ett sparsmakat growl för att sedan få njuta av stillheten på min teddypuff och slippa bli tvångspussad av morsan.

Sedan kom morsan hem och det var dagens söta. Hon klippte korv i flera minuter, fyllde midjeväskan med delikatesserna och tog med oss ut i skogen. Medan terroristerna brottades så gick jag mitt obligatoriska korvspår. Det var minsann ingen lätt bana som morsan hade lagt ut idag. Det var upp och ned över stock och sten ackompanjerat av ful pippisång. Måste säga att oljudet från fjäderfäna var lite distraherande. Och som vanligt så var det alldeles för snålt med korv plus att morsan tvingade mig att posera på en sten och ta lyra på korven utan att trilla av stenen. Posering suger fett! Jag vet ju att jag saknar konkurrens så det känns liksom överflödigt att anstränga sig. What’s da pojnt typ?

Du kan ju klicka på filmsnutten om du vill se mig i mitt anletes svett. Självklart hade VISSA bakom kameran förhoppningen om att fånga mitt nya rytmiska kluckljud på tejp men tji fick hon för det var en pippikör som skrek högre! Ett noll till mig. Kluckljud tänker jag inte bjussa på – det kan ni glömma.

Fyfaan
Fy faan va drygt det var, man är väl ingen grythund heller - stå på det här viset med arslet i vädret är inte anständigt en Don.
Stock o sten
Det här är lite bättre - mer ståndsmässigt på nåt sätt. Men jag hajjar fortfarande inte varför jag ska anstränga mig så hårt för en ynka korvpeng när morsan har väskan full liksom.
Slut nu? Finns det mer?
Sen bar det ut i blåbärsriset. Jag hittade faan inte en enda peng men den snåla experten hävdade att det fanns minst tio stycken där. Till sist hittade jag två och sen gav jag upp.
Ful pippi
Värst var det när jag nästan höll på att bli blöt om fötterna för att jag blev störd på en ful kråka som satt och skränade. Tittade så intensivt efter oljudet att jag nästan snubblade i diket med blinda sidan.
Jävla påhitt
Som alltid när nån brud har kameran med sig så ska det hålla på och fjantas. Man ska sitta på stenar, veva med en tass i luften, ta lyra på smaskingar, stanna kvar och komma fram, hålla in magen och se allmänt muppig ut. Snart ska man väl suga in kinderna och fladdra med ögonlocken på kommando också.
Smasko det där
Efter den värsta fotosessionen på den minimala stenen så fick jag göra som jag ville. Jag körde min psykotelepatisoma-blick och visade tydligt min uppskattning när den belönades.
Kan vi gå hem nu
Sen sa jag åt morsan att jag faan var trött efter en hård arbetsdag och ville hem till sängen.

Sen vart det surt igen. När vi var klara i skogen och hade kommit hem så visade det sig nämligen att morsan skulle åka till Hagfors och inmundiga ytterligare energitäta smaskingar i min frånvaro. Tydligen hade grannarna bjudit ut henne på ostkantsinbakad kebabpizza på stans bästa ställe – ja ni hör ju själva hur ljuvligt det klingar: ”ostkantsinbakad kebabpizza”. Jag var jävligt putt när hon drog i väg för andra gången idag…

Men så kom dagens sötaste ögonblick! När morsan var tillbaka så hade hon med sig en hel pizzakartong fylld med med rester från hela sällskapet. Det var kött, bearnäs och vikta brödkanter med fettost emellan – jag blev nästan lite halvmätt. Bästa middagen på länge asså!

Däckade
Jag kände mig helt däckad efter kvällens krubb så jag glömde alldeles bort att jag inte kan dela matta med Java-Snava. Men det är första och sista gången som det händer, det är ett löfte från Don Dino.

3 thoughts on “Sött och surt

  1. Hej Snyggis! Har du nå´t tips på vad man säger till Mattan när hon ylar:
    Men nu ÄR du faktiskt väl “korvulent”!
    Inte nog med att jag måste klä av mig in public, sen på påstår Tanten att jag e TJOCK!
    Å du! Om du vill lära dig vifta med ögonfransarna å de där, du vet, så säg bara till.
    Jag rular på det! PUSS!/Alice

  2. Ja, du ska säga “Hörru morso ta fram måttbandet och mät din egen midja om du hittar den – en gatuhund som inte är korvulent är det fel på, kan du fethajja det eller!?” Så kan du, Trollungen och Tantanda köra teamwork mot kylskåpet och säga att ni kan hjälpa er morso att komma i form för Beach 2010.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *