Dinos kids

I Värmland är det varmt. Jag håller mig mest inomhus om dagarna och om jag måste gå ut och pinka när solen står i zenit så gör jag ingen större ansträngning med benlyft och sånt utan kör hellre brudstilen, det är en del av mitt nedtaggade nya svenska jag att inte bry mig om att framstå som macho när ändå ingen ser. Högsommardagar som dessa gäller det ju också att spara på energin till eventuella mer akuta situationer – man vet ju till exempel aldrig när Java ska försöka sno tuggpinnen ifrån en eller när det kommer en moped efter grusvägen som man bara måste orka skälla på.

Java brukar ta sig ett svalkande dopp då och då i sjön som den sanna gäddunge hon är men själv balanserar jag på stenarna för att undvika att fotsvetten sköljs bort. Vatten måste vara bland det vidrigaste som finns asså när man får det på något annat ställe än i munnen. Däremot hänger jag alltid med morsan på kvällarna när hon ska bada och vaktar badlandet för det kan förekomma en del fula gubbar som smyger i buskagen. En kunglig vaktdingo som håller ställningarna borde vara varje morsas lagstadgade rättighet (jag kan på rak arm tipsa om några direkt som finns för adoption på DogRescues hemsida). Allt som oftast försöker morsan locka ner mig i vattnet med korv men där drar jag en skarp gräns för hur långt min samarbetsvilja sträcker sig. Nog kan man göra mycket för en korvbit, men bada – det kan hon fetglömma! Cobran badar inte heller utan svalkar sig helst genom att rulla sig i älgbajs på sanka myrar och doppa huvudet i lorthål och diken. Till följd av bajsrullningen så blir hon ofta förföljd av stora svärmar med flugor vilket även det kan få energikrävande konsekvenser eftersom jag blir så jävla irriterad på ljudet som flugorna ger ifrån sig och måste därför kasta mig i luften och smacka varenda en. Hata flugor!


Java tycker typ att hon äger hela sjön och vaktar vattnet stenhårt. Ni kan
ju bara föreställa er hur hon vaktar tuggpinnarna…

Häromdagen fick jag vara barnvakt också. Brollo och Bertram kom förbi och skulle pyssla med morsan men morsan suger på tvåbenta kids så hon överlämnade hela barnvakts-ansvaret åt mig… varför är jag inte förvånad? Jag har under årens lopp dresserat kidsen rätt så bra i alla fall. Jag satte mig direkt bredvid Bertram och krävde att han skulle klia mig, så fort han slutade så slängde jag upp tassen i hans knä, rev honom lite med mina starka klor och knuffade till honom i sidan med snudan. Bertram kommenterade imponerat att ”man har liksom respekt för Dino på nåt sätt, man måste göra som han vill jämt och det gör man också för det var så synd om honom när han bodde i Rumänien. Var han Kung på riktigt utanför kärnkraftverket?”. Smart unge den där Bertram, han har fattat galoppen precis. Kanske har Bertrams lyhördhet på mina behov påverkats i positiv bemärkelse efter att jag ledde bort hans farmor från köksbänken i byxbaken för ett par år sedan.

Bertram kliar mig andaktsfullt, han kan ju bara drömma om att sluta...
Bertram kliar mig andaktsfullt, han kan ju bara drömma om att sluta...

Brollo gillar att leka med Java-Snava och vill kramas med Cobran så fort han hinner. När han frågade morsan om han kunde få ta med sig Java hem så svarade morsan till min stora förvåning ”ja”. Det visade sig tyvärr senare att det bara var ett av morsans trix för att komma undan besvikna ungar och lägga skuldbördan på någon annan – hon hade aldrig för avsikt att skänka bort Java så som jag hade hoppats. Brollo har ju redan tre töntiga svennedåggar hemma hos sig och hans föräldrar tycker att det är nog så morsan överlät åt dem att agera nejsägare – det är ju det jag har sagt hela tiden – ingen vill ha Java – inte ens såna som borde vilja ha henne! Men inte något ont som inte har något gott med sig; eftersom Brollo nu betraktar Java som sin egna, dock bortaboende, dågg så måste han komma och hälsa på oss oftare. Brollo har alltid något smaskigt ätbart på gång i lämplig äthöjd och han bjuder ALLA hundar frikostigt! Me lajk big tajm.

Barnvaktningen resulterade också i att Bertram ritade en teckning av mig och morsan på promenad.
Barnvaktningen resulterade också i att Bertram ritade en teckning av mig och morsan på promenad.
Brollo däremot valde att rita Cobran och morsan, han ville egentligen rita Java-Snava men det var tydligen klurigt att rita en vit hund på vitt papper.
Brollo däremot valde att rita Cobran och morsan, han ville egentligen rita Java-Snava men det var tydligen klurigt att rita en vit hund på vitt papper.

1 thought on “Dinos kids

  1. Dino här hemma är det precis tvärtom! Min morsa står och balanserar på stenar medan jag plumsar i vattnet, vänder mig om och undrar varför hon inte hänger på…Varpå jag tror det är nåt lurt i det blå och väljer att inte gå längre, utan endast bada benen…Ska vi byta morsa ett tag så jag också får simma?

    Hälsningar
    Eneas och badkrukan till morsa

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *