Gröno

Asså för ett par dagar sedan fick jag och Cobran våra kontorsmöbler, fattar inte hur morso tänkte där. En SNORGRÖN bautapuff som luktar fett strange och en svart som är lite mindre vidrig. Vad var det för fel på den där sköna inlegade resårmadrassen som följde med från den tidigare lägenhetsinnehavaren som vi haft hittills? Jag gillade den, stjärtgropen i mitten på den madrassen var perfekt skålformad och lagom stor för mig att sova som en ostkrok i. När Cobran upptäckte de nya kontorsmöblerna så tog hon en tuggo-pinno, paxade den svarta puffen och svingade sig upp likt prinsessan på ärten. Själv låg jag som ett frågetecken på det stickiga hårda golvet och skavde på mina armbågar bredvid stinkande bauta-gröno som blev över åt mig… Den där Gröno är helt klart misstänkt. Vi gillar den inte. Så är det bara.

Tyypist Cobran att bara lägga vantarna på bästa kontorsmöbeln utan att ens fråga mig. Hon säger att det där är hennes drakpuff där hon ska ligga och gnaga och vakta så ingen besökare försöker sätta sig och blir alltför långrandig.
Tyypist Cobran att bara lägga vantarna på bästa kontorsmöbeln utan att ens fråga mig. Hon säger att det där är hennes drakpuff där hon ska ligga och gnaga och vakta så ingen besökare försöker sätta sig och blir alltför långrandig.
Asså det är förjävligt att en kung ska behöva ligga på ett stickigt skurgolv och nöta på armbågar och knän. Det måste finnas ett sätt att lura bort krigarprinsessan från den godkända puffen för Gröno kommer jag aldrig att ligga på.
Asså det är förjävligt att en kung ska behöva ligga på ett stickigt skurgolv och nöta på armbågar och knän. Det måste finnas ett sätt att lura bort krigarprinsessan från den godkända puffen för Gröno kommer jag aldrig att ligga på.
Så gjorde jag det, jag ställde mig på bakbenen och tittade ut genom fönstret och signalerade till Cobran att Tjocka-Katten gick över gårdsplanen. Vips var den tapirnästa krigarprinsessan där och jag kunde snabbt förflytta mig till den svarta kontorsmöbeln. Cobran blev sur, titta bara vilka slokande sura öron hon får när hon känner sig lurad av maestro.
Så gjorde jag det, jag ställde mig på bakbenen och tittade ut genom fönstret och signalerade till Cobran att Tjocka-Katten gick över gårdsplanen. Vips var den tapirnästa krigarprinsessan där och jag kunde snabbt förflytta mig till den svarta kontorsmöbeln. Cobran blev sur, titta bara vilka slokande sura öron hon får när hon känner sig lurad av maestro.
Innan jag hoppade upp var jag tvungen att klämma lite på konsistensen, den var hård men ändå mjuk på nåt sätt. Jag kände fortfarande en viss skepsis inför den nya möbeln men när jag upptäckte att Cobran gömt sin halva tuggo-pinno bakom kudden så var det inte så svårt att kliva upp.
Innan jag hoppade upp var jag tvungen att klämma lite på konsistensen, den var hård men ändå mjuk på nåt sätt. Jag kände fortfarande en viss skepsis inför den nya möbeln men när jag upptäckte att Cobran gömt sin halva tuggo-pinno bakom kudden så var det inte så svårt att kliva upp.
Efter att ha trampat runt ett par varv och tuggat i mig Cobrans pinne låg jag riktigt gott. Puffen formade sig snabbt till en ultimat stjärtgrop för ostkroks-vila. Det var ett nöje att titta på Cobran när hon tjurigt snusade runt och dissade Gröno.
Efter att ha trampat runt ett par varv och tuggat i mig Cobrans pinne låg jag riktigt gott. Puffen formade sig snabbt till en ultimat stjärtgrop för ostkroks-vila. Det var ett nöje att titta på Cobran när hon tjurigt snusade runt och dissade Gröno.
- Bara så du vet Styggo-Snyggo så kommer jag inte att kliva av den här puffen så länge som du är i närheten. Det är bara för dig att vänja dig vid stickigt skurgolv eller acceptera Gröno. Det är jag som är kung och flockäldste.
- Bara så du vet Styggo-Snyggo så kommer jag inte att kliva av den här puffen så länge som du är i närheten. Det är bara för dig att vänja dig vid stickigt skurgolv eller acceptera Gröno. Det är jag som är kung och flockäldste.

Häromdagen höll vi på att äta upp en kråkunge som inte kunde flyga. Den satt mitt i vägen och flyttade sig inte när vi kom. Kråkans mamma kraxade hotfullt men det struntade jag i eftersom jag har ätit kråka förr. Jag skulle lätt kunna äta både fallungar och kråkmorsor. Min morso däremot har andra erfarenheter av kråkmammor. Hon hade en granne som blev attackerad av en kråktant när han gick för nära kråkungen som inte kunde flyga. Det slutade med blodigt huvud och stelkrampsspruta för hans del och sedan skrev de en låt som hette Trucki-Tråka Blues om händelsen. Bäst som jag och Cobran var på väg att kasta oss över ungen så tryckte morsan på knappen på senilsnöret och vände om. Jag hade inte en chans på mitt självserverande extra skrovmål. Det är ju så sällan det händer nåt kul för mig i skogen och de få gånger som änderna slåss eller kråkorna frestas så är jag alltid kopplad och morsan trycker på knappen… jag hatar den där knappen. Nästa grej att se fram emot är inte förrän om fyra dagar när vi ska fira mitt femårsjubileum i Sverige. Jag önskar mig pannkaksbakelse med leverpastej och tonfisk och jag vill äta den på kontoret medan Cobran tittar på.

2 thoughts on “Gröno

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *