Lergök, spöke och vargmat

Jag gillar när det är action utan att man behöver röra alltför mycket på sig. Därför är det hur bra som helst att befinna sig i stan hos Rom-Rom som jag gör just nu. Vi kom hit igår kväll och det är typ hur mycket som helst att göra bara i det närmaste kvarteret, gröna fula gräsmattor som ingen krafsat upp, lyktstolpar som luktar svennedåggar och vidriga trubbnosade, hängörade snusksnudor överallt som man måste skälla på. Bäst av allt är att Rom-Rom minsann vet att hennes plats är i köket vid spisen eller i skinnsoffan med ett korsord under min pockande tass. Hurra asså – semester i fem dagar, ingen morso och en Rom-Rom att vakta på twänty-får-sävän.

Den senaste veckan på skogen har också varit riktigt innehållsrik utan att jag behövt hänga med på fler än två långpromenader. Det är guld när äventyren kommer till mig och inte tvärt om. På fredagen fick vi ett kylskåp levererat till mitt kontor, om man ska stå ut med Gröno-Puffo så måste man ju ha färska inälvs-snacks att tillgå i samma lokal – så steg nummer två för morsan blir att fylla kylen med kontorsmat. På lördagen kom Skalman och Näbben från Oslo och hälsade på, jag fick obegränsade mängder kliande händer, massage och matsnuttar i dagarna tre. Fantastiskt! Som att vara på spa eller nåt. Enda nackdelen med Skalman och Näbben är att det ska klias inte bara på mig utan också på allt som skapar skärande oljud och vibrationer. Ärligt talat så drog jag mig undan självmant lite då och då, speciellt när till och med Cobran stämde upp i gull-ulvs-yl till oljudet.

Näbben är typ lektor i oljud. Här skapar han norsk tinnitus från en flodhästlergök.
Näbben är typ lektor i oljud. Här skapar han norsk tinnitus från en flodhästlergök.

Skalman är inte sämre han, självklart drar stormuppen fram en mungiga till eftermiddagskaffet.
Skalman är inte sämre han, självklart drar stormuppen fram en mungiga till eftermiddagskaffet.

Spilopipa är faan sju resor värre än när morso spelar tvärflöjt. Den där tutan borde hon använda när hon tänder i kaminen nästa gång anser jag.
Spilopipa är faan sju resor värre än när morso spelar tvärflöjt. Den där tutan borde hon använda när hon tänder i kaminen nästa gång anser jag.

Söndag morgon stod Cobran på bordet med raggen rest och tittade ut genom fönstret – och där går värsta fula spökpippin omkring och pickar utanför MIN hundgård! Fy attans äckel-päckel snusko-dusko för räliga spökpippisar i ens egen storlek, hade det inte varit så satans långt ner till marken så hade vi gjort gemensam sak i att hoppa genom rutan och slitit halsen av den asså. Det såg ut som typ en grå flamingo som vaggade fram… shit asså om Leif-O kunde äta den pippins ägg, då skulle han vara mätt på livstid. Ibland önskar jag att jag var en monster-korre i stället för en monster-dingo för då skulle jag inte vara så tom i magen jämt. Som om det inte vore nog med pippisar som ser ut som zombies så kom det också riktiga spöken på kvällen och besökte morsan och gästerna. Cobran som är mörkrädd sprang och gömde sig när rummet blev kylslaget men jag markerade exakt var spöket var, morrade och blockerade samt försökte nypa spöket i häcken så att Skalman, Näbben och morso kunde hålla ställningarna hela tiden.

Kommentarer överflödiga. Huua vilken rysare...
Kommentarer överflödiga. Huua vilken rysare...

Hrm... hur kan nån som är så kaxig som Cobran vara spökrädd - det begriper jag inte. När månen lyser in så borde hon väl kunna plocka fram lite extra varulvskraft och skrämma iväg spökena typ.
Hrm... hur kan nån som är så kaxig som Cobran vara spökrädd - det begriper jag inte. När månen lyser in så borde hon väl kunna plocka fram lite extra varulvskraft och skrämma iväg spökena typ.

Måndag förmiddag knackade brevbäraren på dörren med ett paket adresserat till Dino Anderzén. Paketet innehöll rökta oxöron och vargmat. Av alla torra kulor som morsan serverat genom åren var det här de mest salivgenererande jag någonsin ätit. Det var så sjukt energitätt smask att jag och Cobran var tvungna att fräsa lite läpp åt varandra. Cobran äter normalt inte kulor om de inte först har rullats i tonfisk eller makrill men när hon såg sina släktingar Canis Lupus på förpackningen så menade hon att käket måste vara riktat till henne och inte till mig. Riktigt Styggo-Snyggo var hon för hon gjorde långnäsa och sa att mina släktingar Canis Dingo lika gärna kan äta bär och as. Störst, styggast och äldst äter i alla fall först hemma hos oss så jag backade inte förrän morso sa åt mig att det var hennes tur.

Nästa gång ska det vara en dingo på förpackningen så att det inte uppstår några missförstånd om vems krubbet är.
Nästa gång ska det vara en dingo på förpackningen så att det inte uppstår några missförstånd om vems krubbet är.

Trettio sekunder har gått och det är bara halva säcken kvar. Jag skiter i att syret börjar ta slut här nere, jag tänker äta så länge det är möjligt fastän jag varken ser, hör eller kan andas och förmodligen har en morrande krigarprinsessa bakom röven.
Trettio sekunder har gått och det är bara halva säcken kvar. Jag skiter i att syret börjar ta slut här nere, jag tänker äta så länge det är möjligt fastän jag varken ser, hör eller kan andas och förmodligen har en morrande krigarprinsessa bakom röven.

Hej så länge.

PS Medan morso är på semester hos Ursu så är jag och Cobran alltså på semester hos Rom-Rom och moster Bolly är på semester hos Kjell-Speciell. Fiffigt värre tycker jag!

2 thoughts on “Lergök, spöke och vargmat

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *