Igår kväll kom äntligen Lilla Benet. Det var på tiden. Men varför han ska släpa med sig bihanget i form av Putte-Pip och Grävlingsmustaschen har jag svårt att begripa. Jag, Lilla Benet och Cobran utgör en ultimat sammansatt Gulo-Cell i Kalland, bara vi tre. Lilla Benet överväger att stanna kvar över nyår i alla fall, kanske för alltid – jag vet inte. Vi gillar att ligga stjärt mot stjärt i eftermiddagssolen och känna gemenskapen oss bröder emellan. Vi gillar INTE att stjärta med någon annan i hela världen.


Tja dårå, som ni fattar har jag lite att göra nu när morsosarna steker kött på vedspisen.
Vem är grävlingsmustaschen, är det Pär eller? När man läser sånt här önskar man att Qrumelur hade en rumänsk hundkompis. Men jag måste ju vara då som man kan hålla lite koll på vad som händer hemma. Synd att man inte kan vara förskollärare på distans…
Vad skriver jag: “…vara då som man kan hålla lite koll…” , det ska vara: “Men jag måste vara hemma på heltid då så man kan hålla lite koll…”