Lavv Kalland

Ärligt, jag har fått klagomål på bloggen. Det finns vissa kretsar som viskar om att jag borde avgå som överste stabschef för Gula hundarnas armé. Jag är anklagad för att ha svennat till mig, blivit en mesig mupphund som tappat stinget och därför ifrågasätts min approach som överhuvud. Tänkte därför meddela alla skeptiker att jag har full koll på läget men liksom andra etablerade presidenter håller jag en låg profil och ser till att rekryterna får göra the dörty jåbb så att säga. Till exempel fick jag en intresseanmälan från en blivande Gulo för ett par veckor sedan, honom svarade jag såhär:

Tjaba Tiabo!

Jag har konfererat med Lilla Benet och vi har bestämt att du är antagen som hangaround från och med dagens datum i vårt cellbaserade nätverk Gula hundarnas armé.

Vi kommer att ge dig uppdrag med jämna mellanrum för att se om du pallar trycket och fixar lojaliteten.

Ditt första uppdrag under julhelgen blir att visa en tvåbent besökare av manligt kön på dörren genom att leda honom dit i hälsenan. Sen ska du kräva av din morso att du får hans tallrik med kallskuret.

Fixar du detta blir du prospect fr o m 1 januari 2012.

Om någon läbbig brud eller kärring med läppglans försöker utdela slabbidaskare på snudan så måste du default morra och flasha gaddarna eller nypa dem hårt i näbben. Vi har nolltolerans mot gulligull i fejjan, speciellt om det blir glitterspår så är det fett ovärt även om man skulle få en halv julskinka för besväret.

Klart slut.

Hälsningar från överste stabschef och general Don Dino samt överste löjtnant Lilla Benet.

Det finns alltså typ ingen anledning för mig längre att tjafsa och bränna kalorier i onödan. In da häddkvarter Kalland är livet chill och najs för det mesta sedan jag börjat passa skitjobben på andra. Jag behöver inte göra så mycket mer än att jobba på respekten då och då, se till att jag får min dagliga kadaverdos, reglera hur mycket Cobran får vara med på ett hörn samt se till att massage och kli utgår enligt schema som jag sätter själv.

För sex år sedan däremot, på den tiden jag fortfarande bodde utanför kärnkraftverket i Cernavoda, var det speciellt viktigt att under vintertid vakta jordkulan och spöa upp de andra hundarna för att få mest käk. Men nu asså – det finns liksom till och med tokiga brudar som skickar massor med grisknorrar i paket till mig som jag själv hämtar i brevlådan. Det finns galna karlar också som skickar böcker till Cobran så hon ska bli en bättre jägare (rätt paket till rätt dågg asså!!!) Morso hajjar att hon ska balansera på sängkanten likt ett frimärke så att jag får ligga på tvären om jag har lust, precis så ska det vara när man är Don. Jag har så gott om kadaver att jag till och med kan dela med mig, inte bara till Cobran utan även till Lilla Benet om han behöver fly från utfyllnadsflocken och bo med oss. Men utomflockliga får faan inget kadaver – glöm det.

Cobran ska plugga rovdjursspår i förebyggande syfte så att jag inte behöver vara med och försvara henne om hon råkar ikapp en älg på Kallands-vargarnas revir. Kallands-vargarna är värre än Ursu.
Det är helt värdelöst att jaga sånt man inte kan äta. Cobran måste bli bättre på rådjur och älg och sluta hetsa upp sig för ekorrar och grävlingar.
När Cobran fått jobba järnet så blir hon trött. Trött Cobra = bästa Cobran.
Jag har mina små delikatessgömmor efter strandpromenaden i Kalland som är inom räckhåll för mina frostbitna tassar trots att det är köldgrader ute.
När jag inte pressar ut morsan på sängkanten så har jag ju Gröno att chilla på när vi är på jobbet.
Och som sagt, kadaver finns det åt alla fullvärdiga Gulon. Vad mer kan man önska sig?

Ja, what to säj typ – den som tror att jag är mesig och blödig bara för att jag njuter av livet är naiv och har inte greppat Don Dinos storhet och Gula hundarnas framgångar i Sverige sedan starten i Malmö 2006. Alla skeptiker är bjudna hit på nyårsfest förresten, ni får utmana för käket, hittills är det bara Ursu som tackat ja. Jag är INTE på deken. Jag laddar bara batterierna inför 2012. Och fram tills dess tänker jag ha en God Jul, vi har redan tjuvstartat:

Igår när morsan stod upp och ner med pannlampan i garderoben och pratade i telefon så var det någon som kastade snöboll på köksfönstret. Det var Skalman som kört från Oslo endast för att få dricka glyvajn och gulla med Styggo-Snyggo.
Det var en kall skvätt kvar i botten på kannan som jag slurpade i mig när ingen såg. Sött och gott var det men inte alls lika gott som kadaver.
Glyvajn kan få vissa personer att tro att de är jävligt duktiga på att sjunga julsånger i stämmor - det är såna gånger man önskar att det fanns teve och fjärrkontroll på dem så man kunde byta kanal, inte minst för deras egen skull. Men jul är det när stämmorna gapar! Så har det varit varje jul bara det att Rommis brukar göra anspråk på den appsolut mest improviserade stämman. Nu är hon hemma och ylar med Bolly i stället - det tycker jag är lika bra.
Vi önskar en God Jul till alla äkta Gulon, hangarounds, prospects, vissa muppar och andra svennedåggar som har vett om att tjyva åtminstone ett par skinkmackor.

3 thoughts on “Lavv Kalland

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *