Gula gubbs

Jag glömde förra veckan att visa er hur fula Uschu gör när han fått en smasko tuggo – jag slår vad om att han är gammelfarfar till Cobran eller nåt. Först bädda ner maten för att sedan ruva och draka, det brukar vara så det går till (Rommis tryck på play):

Lilla Benet har varit här i en och en halv vecka nu. Jag gillar att ha honom här men ärligt asså – hans egenskaper som löjtnant är helt klart överskattade. Han fungerar bättre som kameleont-tungad diplomat och sällskapsdam åt mig faktiskt än som överste löjtnant för Gula hundarna. Hur vi ska göra när Uschu behagar komma förbi nästa gång vet jag uppriktigt inte – risken är stor att Lilla Benet kommer se till att medla peace mellan oss om jag inte kan förändra hans karaktärsegenskaper drastiskt. Han är ju typ kompis med alla – både med mig, rådjuren och Cobrans chihuahua bojfränd. Tur jag har någon vecka på mig än att träna upp honom så han blir representativ. Man kan ju inte ha ett Gulo i flocken som polar med alla och till råga på det försöker slabbidaska mig i örat ju! Det är vidrigt nog att morso tar sig såna friheter. Lilla Benets nuvarande rykte som allmän velour-brorsa, healing-hund och fadder måste få ett slut. Det fungerar liksom inte att Smör-Sonja och Helle-Gud-Lilian hör av sig titt som tätt och säger att de längtar efter honom och hotar med att kidnappa honom. Nu är det slut med gullandet!

Matintresset delar vi. Lilla Benet är dock inte lika mycket på hugget som jag. Hans strategi är att vila och tigga mat samtidigt. Ju sugnare Lilla Benet är desto högre väser han när han andas. När det till sist låter som om Darth Vader håller på att kvävas i masken så vet morsan att det är dags att dela ut smaskingar.
En annan jävligt mysko grej han har för sig är att han visar tänderna och sträcker ut tungan som en kameleont när han vill gulla. Asså den här stilen måste han lägga av med om vi får besök, man får ju skämmas. Inte undra på att han fått en massa dryga västkust-brudar på halsen. För övrigt kan jag upplysa alla om att Lilla Benet är ihop med Styggo-Snyggo nu så är ni inte styggare och snyggare än henne så har ni ingen chans i alla fall.
Häromdagen så kom morso på Lilla Benet med att vänskapligt frottera sig med mitt närproducerade krubb borta på komposten. Han verkar inte begripa att fem råddisar är mat åt oss i flera veckor, Lilla Benet tror att maten kommer i en säck från affären... suck!
Välkommen till verkligheten. I Kalland får man allt förse sig själv, fälla ett rådjur eller rota bland soporna och systerligt och broderligt diska ur en tom filförpackning.
Lilla Benet har en handikappanpassad säng i golvläge som är lätt att komma i och ur. Jag brukar provligga den åt honom när jag inte orkar hoppa upp i sängen, gärna när han har värmt upp den en stund först. Gammal är ändå äldst.

Hej så länge!

/Don Dino

4 thoughts on “Gula gubbs

  1. Himla tur att du finns där för att hålla ordning! Det får vara måtta med allt och alla! Matte hälsar mellan skrattattackerna!

  2. Haha…Söta Dino, bra du tänar benet så allt fungerar smidigt. Kan hplla med att lite mesigt låter det hemma hos dig, annat är det hemma hos mig. Jag morrar EN gång, och vips ligger alla stilla.. /Luciano

  3. Åh, din stackare… Se till att tukta honom snabbt! Jag har också en handikapanpassad säng som jag fått av min mamma (mycket praktisk) men Feta Vita (ärkefienden) brukar stjäla den när jag får mitt godnatt-gos av mamma.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *