Uschu å VAM

Lagom när det blivit lugn och ro efter Grävlings-Mustaschen, Putte Pip och min vän Lilla Benet så kom Ursu-Uschu. För enkelhetens skull kallar jag honom bara Uschu. Uschu tyckte att det var otäckt att vara på Gulo-reviret så han höll en låg profil mest hela tiden. Han svassade mest efter Los Gorillos och tiggde slabbidaskare av morsan i tid och otid. Det bästa med Uschus nyårsfirande hos oss i Kalland var att det bjöds frikostigt på köttbullar, smörgåstårta och influensabaciller till morso. Influensa är bra för då ligger morso still i sängen och vi kan ägna oss åt att sova och äta hela dagarna och bara vara tillsammans och bonda flocken. Jag har gjort strålande svenne-karriär inom två områden, det ena är diskning och det andra är VAM-ning (vård av morso). Jag anser att min CV är fulländad så, jag har inte något behov av att glänsa på några fler sätt även om jag självklart har många andra talanger också. VAMma tycker jag dock att jag borde få göra lite oftare – det kan bli ensamt ibland att bara chilla för sig själv.

När Ursu kände lukten av mig så började han krafsa, frusta och pinka typ överallt på min gård. Men när jag kom ut och visade upp mig och mitt polerade garnityr så blev han så skraj att han gömde sig mellan Los Gorillos ben.
Han hade mer än gärna gått härifrån - det tyckte jag var bra. Kalland är så stort så jag fattar inte varför han nödvändigtvis måste vistas på just mitt revir. Det verkar ju direkt onödigt på nåt sätt.
När han kom in i ateljén så fick jag inte vara med - då passade han på den gamla snuskräven och lyfte på benet och pissade ner min Gröno Puffo.
När han fattade att jag inte var i närheten så började han snarka.
Sen snarkade han med morso - det var så hon fick influensa. Hela Uschus päls var nämligen besudlad med influensasnor från Ludvika.
Sen kom han på att min säng nog var ännu skönare så han manipulerade till sig en uppgradering till våning två och vräkte ner sig där.

Vi fick turas om att smacka efter smaskingar i köket och ligga i min säng. Uschu är lika bra som mig på att fånga flygande köttbullar i luften. Det räcker med att jag knorrar lite så vänder han kinden till. Han ansträngde sig fett hela helgen för att få bli med i gänget men jag har faktiskt inte bestämt mig än för om jag vill ha någon ulvlik gubbe hemma hos mig. Cobran tycker i normala fall att jag är rätt så dötrist men i relation till Uschu kunde hon konstatera att jag är rena rama uppåttjacket. Nja, han kanske får komma tillbaka förutsatt att morso och Los Gorillos ser till att han snarkar hela tiden och om jag får bestämma vart i vår lägis som han kan andas. Köttbullar kan man ju inte få nog av och man får väl helt enkelt acceptera att man måste ta det onda med det goda…

En sak är säker och det är att jag är glad över att inte vara den som sitter här och plågas. Såna här kärringaktiviteter bjussar jag gärna på.

Sen kom Rommis och Kjell-Speciell på att de skulle komma hit under trettonhelgen med min vedervärdiga moster Bolly. Den prickiga korven for som en jojo överallt och terroriserade så jag talade om för henne att hon inte behöver göra sig besväret att komma hit igen. Terrorister har jag fått nog av. Cobran har nog rätt – allt är relativt. Ärligt talat asså – fick jag välja mellan att ha Uschu här varje helg eller moster Bolly så valde jag hellre Uschu. Vad är värre liksom – ett prickigt boxande kötthuvud på superbränsle eller en ärrad sengångare med stora gnistrande tänder som snackar samma språk som jag. Den sista kan man ju i alla fall tala förstånd med så det känns inte så svårt att välja.

Lagom som Polly åkte hem så kom Lilla Benet tillbaka hit. Han å sin sida har tröttnat på att VAMma sin morso och hålla rätt på Putte Pip och Grävlings-Mustaschen så han budade upp med Gula nätverket och meddelade att han stannar här till påsk i alla fall. Om det nu är så att Uschu ska ha för vana att hälsa på här ibland så känns det som en trygghet att få flocken uppstärkt med Lilla Benet. Så nu är alla nöjda och glada: morso och Uschu fick slabbidaska på svensk mark för första gången, jag fick gul förstärkning i Kalland och Cobran fick två relativt sett pigga gubbs att wrestlas med.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *