Spökrädda gäster

Senast jag tyckte det var bra att ha en gäst hemma var när Rommis var här i februari utan sitt fula kötthuvade Bolly-skräp. Det var rätt så bra när Gorillan kom hit förr i tiden också innan han bildade par med Uschu, han hade alltid med sig smörgåstårta som han var frikostig med. Men nu typ liksom verkar morso inte ha en enda släkting eller bekant som inte har minst en ful rumänsk dåggelito eller en fläskläppad svennedågg. Samtliga i bekantskapskretsen insisterar också på att släpa med sig sina ovälkomna husdjur hem till mig. Suck asså!

Så dök helgens gäster upp i fredags, Kusse-AC och Allis. Som ett mirakel gled de upp på gården i en tyst miljöraket och klev ut med stora påsar fyllda med chips, bakelser och godis från huvudstaden. Jag vrålade och frustade varnande bakom dörren för att försäkra eventuella andra husdjur som kunde ha gömt sig i baksätet om att de i så fall borde stanna kvar där. Men det kom inga husdjur. Inte ett enda. Inte ens en äcklig katt! Det var bara jag, brudarna, deras klihänder och påsar med smaskingar hela helgen. Så här skulle det vara jämt. Jag ska nog sätta ut en kontaktannons så vi kan få fler välkomna besök, kravspecifikationen ska vara “lågenergisk, spökrädd, generös, husdjursfri, puss- och grönsaksallergisk, gärna slaktare eller styckmästare sökes”.

Typ asså såna här gäster kunde vi lätt ha jämt tycker jag. Fan va najs det skulle va att till exempel ha en egen unge som man bara kunde buffa till när man ville bli kliad. Nån som inte vågade neka mig vare sig smasko eller pussfritt mys liksom.
Det bästa när vi har gäster är att morso uppehåller sig en hel del med köttanrättningar. Mer mer mer kött tycker jag!
Våra gäster var ungefär lika förtjusta i vegofibrer och antioxidanter som jag så när jag fick medhåll från Kusse-AC och Allis om att låta grönsakerna få fortsätta vila i obruten förpackning där de hör hemma så okejade morso initiativet.

Kusse-AC och Allis är löjligt mörkrädda och gillar inte alls friluftsliv – speciellt inte när det aprilsnöar i Kalland. Såna gäster borde lätt kvoteras hit på bekostnad av hundägare rustade med Goretexparkas, stövlar och en drös med oförskämda dryga dåggar. Att ha Kusse-AC och Allis här en hel helg har liksom varit som att kombinera den bästa av alla Dino-världar; grönsaksfritt, långpromenadsfritt, frekventa uppdrag inom disk och 100% garanti på att det finns en ledig hand som kan klia gräddmagen när som helst. Spökrädda gäster innebär per definition att jag har legitima skäl att få stanna hemma oavsett väderlek och ta hand om och vakta gästerna eftersom Cobran bara måste sträcka ut sin kompakta räkkropp dagligen för att hålla humöret uppe. Ensam hemma med lördagsgodis och generösa gäster stavas j-a-c-k-p-o-t, det morsos allsmäktiga öga inte ser det lider hon heller inte av. Så ärä, jag vill ha mer fett och socker!

Du Allis, klia lite mer till vänster... nej sluta inte! Precis där ja, lite mer, ja ja ja, kan du ge mig ett chips också när du ändå håller på?
En sån här unge önskar jag mig i födelsedagspresent, kan man få det? Jag behöver ingen reflexväst, hundpejl eller ännu värre - en morso med nya springskor. Det enda jag vill ha är ett människobarn med passerkort till skafferiet och kylen.
Om det fanns ett väluppfostrat människobarn här jämt så skulle Cobran ha någon som såg upp till henne. När Cobran är dyrkad och får stå i centrum så drakar hon sig nästan inte alls och hon är typ till och med ganska gullig även på insidan.
Jag och Cobran är också överens om att vår unge kunde få ha en förälder här då och då (helst en slaktare eller charkuterist eller nåt sånt) så länge det alltid finns en hand över till kli och de lämnar generöst med disk efter fikat.
Cobran drömde om att få följa med gästerna hem sen på söndagen för de hade visst en kanin undangömd som Cobran erbjöd sig att ta hand om och ersätta. Cobran vill helst vara solo-prinsessa och har ansträngt sig å det grövsta hela helgen för att ligga bra till hos Kusse-AC och Allis.

Det finns egentligen bara ett problem om vi skulle adoptera typ Allis. Det är att hon har nån jävla deal med sina svart-tungade päron om att hon får betalt varje gång någon av dem svär. Om hon skulle kräva samma av oss Gulon i Kalland så misstänker jag att jag skulle bli skit-mager som ett cykelställ typ hur fort som helst. Varje svordom = förlorade monetas, inga monetas = inget krubb. Grejen är ju liksom att det är aseffektivt att dra till med en svordom då och då typ – “ro hit med smaskingar subito! Va fan jag är hungro, det är för lite!” så kommer det alltid en extra snutt av nåt från bordet. Hrm… jag måste göra en snålhetskalkyl på krubbet versus vokabulären tror jag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *