Lysande grejer

För att överleva måste man ibland se saker från den ljusa sidan oavsett om de är självlysande eller till synes totalt icke lysande. Fyra köttbullar kan liksom verka snålt när man vet att morso håller ett helt kilo för sig själv i kylen, men å andra sidan så hade två torra frolicar mättat ganska bra när jag var som hungrigast utanför kärnkraftverket i Cernavoda. Jag ska ge er några exempel på relativa lysgrejer från real life Kalland.

Förra veckan var moster Kulan å Peppo-Bacon här med sina ungar och sina tre extremdryga svennedåggar som typ bara har en hundradel av min dåggs-vocabulary. Fatta att de anser sig ha tagit över fritte. De har bland annat bitit sönder mitt sköna sovtäcke på utsiktskojan, face caca mycket stinko på gruset och skavt på mina skånkar. Jag brukar normalt aldrig pinka på fritte men förra veckan varje morgon innan fulsnudorna kommit på plats efter frukost så smet jag och Lilla Benet frustande dit för att pinka mörkt och ondsint morgonurin på allt som gick att pinka på. Meddelandet löd: “ni fula kusiner borde deporteras till Bucuresti och lära er veta hur, ni är skolboksexempel på hur oförskämda och otacksamma dåggar uppför sig”. Under lördagen kulminerade veckans terror när vi hörde ljudet av Uschumobilen som svängde upp på gården. Det visade sig dock ganska snabbt att Uschu skulle bli en tillgång under helgen och inte en belastning (som han brukar vara). Uschu som inte är direkt stendum gjorde nämligen en snabb situationsanalys, konstaterade krasst att “din fiendes fiende är din vän” och tog omedelbart parti för Gula hundarnas armé i striden mot svennedåggarna. Uschu må vara gammal, ful, sträng, stygg och mossig – men jag är hellre kompis med Uschu än svennarna sju dagar i veckan. Det är ju helt värdolöso att köra morrhårsvibration och örsnibbsflex när svennarna ändå inte begriper. Nej, full ragg, morgonurin, utspänt garnityr och growl – det går fett på när man ska demonstrera för fula kusinerna! Ingen, inte minst morso, hade trott att den dagen skulle komma då jag och Uschu skulle samsas om resurserna på mitt revir. Men finslipad kommunikation föregår det faktum att vi båda är pensionerade vildhundskungar. Lysande!

Uschu skulle lika gärna kunna flytta in permanent nu anser jag om det innebär att vi får äta dygnet runt. Vi är bara flockdjur när resurserna är tillräckliga. Smaskingar twentyfår-seven kan vara tillräckligt.
Innan Uschu flyttade till Gorillan var det ganska drygt när morso hade varit i Rumänien för hon grät alltid och tittade på Uschu-filmer när hon kom hem. Första gången jag träffade honom hade jag tränat i minst ett år på att skälla till hans filmljud i datorn. I did not lajk him at all.
Nuförtiden känns det helt ok att byta bort morso mot några smaskingar. Jag har fått för många slabbidaskare på snudan de senaste sex åren så Uschu kan gärna överta slabbidaskkontot för återstoden av mitt liv.
Med fula kusinerna kommer ungarna också. Det är bra. De är generösa med både karameller och kli. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: kan jag få adoptera en unge vars lördagsgodis jag kan abonnera på må-sö?

En sen kväll när vi var ute och gick i mörkret så trodde morso att hon kommit över ett stort stöldgodsparti med gamla Ericsson-telefoner. Det var bara det att hon såg inga telefoner, bara lysdioder. Hon skickade fram mig först för att undersöka området och när jag och Cobran gett klartecken så vågade hon sig fram för att spana läget själv. Det var en massa larver som låg i gräset och visade sina glödande rövar. Helt klart lysande men ändå inte liksom. Vi tog med en larv in för fotografering:

Lysmaskar har kulorna och äggisarna kvar, det är därför de lyser. De är helt upptagna av att få till det med det motsatta könet. Helt värdelöst liv asså! Nej, kastrerat och kulinariskt ska livet vara.
Det dröjde inte många dagar förrän morso fick för sig att beställa nya reflexvästar åt oss så att även vi ska se ut som brunstiga lysmaskar… suck va töntigt! Glow-in-the-dark-dåggs fanns det rätt många av vid kärnkraftverket och deras utstrålning var knappast eftersträvansvärd så jag fattar liksom verkligen inte grejen. Brunstig lysmask-väst = fett ovärt. Det säger Lilla Benet och Cobran också.

Nja, sen händer väl mest det gamla vanliga i Kalland. Det regnar, det plockas gula svampar och morso båndar med svennedåggar vars enda berättigande i min blogg består i att de ska släpa hem nya skallar åt mig i höst. Speciellt lysande är alltså inte just de prylarna men de kan ju förhoppningsvis få en del lysande konsekvenser för den som orkar vänta.

Jag är trött på att gå i regn och smacka mygg. Rationalisera bort gulo svampo subito och kör bara på tillbehören har jag ju sagt!
Änglo Lupus och Zacko-Bracko är de som ska fixa höstens kadaver och skallar till fritte. Jag vägrar fortfarande träffa dem personligen för de har ungefär lika rik vokabulär som mina vidriga kusiner (jag får medhåll från Uschu på den punkten även om han är mer överseende än vad jag är).
P.S De här smaskingarna hittade förresten Lilla Benets morsa i Ullared. Eftersom det står att de är mina borde hon ju ha tagit hit hela pallen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *