U-M versus skäggräka

Typ ibland undrar jag hur det är tänkt med allting. Tror inte att det är nån som tänkt över huvudtaget. Det är nog bara jag som tänker i hela Kalland. Det måste vara därför som Ultimata Mannen kallar mig för “svärfar”, han är också medveten om att varken han eller morsan är kapabel att använda hjärnan. En svärfar är nån som alltid vet bäst, han är någon att beundra och han har alltid vetorätt. Jag är en typisk svärfar – att ingen har fattat det förut! En del av gubbarna som passerat under åren har kallat sig för min “farsa” och matat i mig en korvbit, ungefär som om jag vore en vanlig dåggo som behövde en farsa. Vad skulle jag med en farsa till asså – fett ovärt. Någon av dem plockade jag glasögonen av när han försökte slabbidaska morso på snudan och en annan tog jag ett stadigt nackgrepp på och visade på dörren. Så ärä bara. Det är typ jag och morso, så har det alltid varit och så ska det alltid vara. Gubbar är default äckliga och slabbidaskare är default ännu mer äckliga, om slabbidaskarna dessutom är direkt riktade till mig eller morso så är omedelbar vedergällning från Don Dino ett löfte.

“Svärfar” måste jag genast lägga till i mitt CV, efter kung och säkerhetsansvarig men före senior advisor och förste diskare.

Jag tror att morso tycker att Ultimata Mannen är ultimat just för att han fattat grejen – att han är en ständig trea liksom, en ödmjuk snubbe. Först kommer jag, sen Lilla Benet och sen han. (Styggo-Snyggo surfar alltid egen gräddfil och låter sig inte inordnas systematiskt eftersom hon ändå rör sig fritt och egennyttigt över alla sociala gränser.) Men seriöst asså; även om U-M turligt nog är en frivillig trea, kallar mig för “svärfar” och soffmatar mig med tesked så har han också jävligt många minus… och om typ ett halvår kommer vi vara gifta, inte bara med hans ödmjukhet utan också med alla hans minus. Absolut INGEN kan ha tänkt till här! (Ja du läste rätt, jag ska bli ingift med en gubbe via morsan. U-M gick till och med så långt att han frågade om jag ska vara med i kyrkan eftersom jag är den viktigaste personen i morsos liv men nån jävla måtta på sympatierna får det väl vara. Vem skulle liksom frivilligt sitta i en kyrkbänk å lyssna på en prälle i 45 minuter bara för att avslutningsvis få se två bekanta muppar slabbidaska offentligt när man istället kan assistera bröllopsbuffén i köket.)

Tillåt mig presentera fyra stora minus:

Först och främst; jag kommer aldrig bli storebror åt Änglo Lupus what so ever, spelar ingen roll vad prästen säger. Aj häjt Änglo Lupus varglika utseende, hennes falska blygsamhet och genuina översittarfasoner – Lupus och Cobran kan fixa skallar ihop åt mig men i övrigt måste Lupus hålla sig undan när jag expanderar mitt territorium till FEL sida sjön. Det räcker gott och väl med en brud i flocken. Lilla Benet håller med. Uschu också. Svärfar plus rumänska gubbväldet kan inte ha fel. Hade vi haft fel någon gång under vår livstid så hade vi varit döda.

Tja syrran – NOT!

På andra plats i U-M:s minusrekord; när det kommer tokrusande älgar mot morsan i skogen så tror hon att hon kan gömma sig bakom U-M. Men det kan hon inte. Hon sticker nämligen ut på alla håll och kanter bakom honom för han är en skäggräka. Jag borde väl ändå ha en svärson som kan hjälpa mig att beskydda och ta hand om morso, ett helt rimligt krav anser jag. Han ska ju delvis ta över min ansvarstyngda börda framöver och ge mig avlastning. I annat fall måste jag naturligtvis vara med för att komplettera U-M:s machobrister. (Tyvärr finns inget bildbevis för händelsen därför att morsan var lika rädd för älgen som älgen var för henne.)

På tredje plats i minusrekord; seriöst – hur mycket jobb kan man ha på kåken typ? När ska jag hinna få allt mitt mys, massage och smask när fasaderna ser ut som uppspydd fårticka och fönstren trillar sönder som balsaträ? Det finns inget värre än byggdamm i kombination med att känna sig exkluderad från händelsernas centrum. Tänk om någon hade putsat på mig lika inlevelsefullt som det putsades på U-M:s kåk i lördags.

För att göra ett bra säkerhetsarbete i det där huset krävs minst fem rumänska gulon. Liten koja = lite arbete = bättre fettinlagring, så ska det va. Stor koja = mycket arbete = skäggräka.

På fjärde plats i minusrekord; INGEN KVÄLLSSOL på U-M:s territorium! Aj säj nå mår.

Hallå liksom, tjallo-ballo! Är det verkligen meningen att man ska behöva tränga ihop sig på ett vadderat frimärke med varsin hudrulle bara för att hålla värmen en sensommarkväll på fel sida sjön i Kalland!? I så fall kan man ju lika gärna be om att få en specialdesignad rumänsk jordkula direkt att krypa ner i liksom, typ, eller..? I min koja på rätt sida sjön finns både dubbelsäng, kökssoffa och extra hundpuff i kombination med värmande kvällssol.

Om jag nu prompt måste se någon som helst fördel med U-M:s residens så är det närheten till körrgårn och kvällsmånen. På vår sida sjön är det paddgata och månskugga vid skymningen så här års.

Jag vet inte vad det är med den här kyrkogården och oss men Lilla Benet håller med om att det vore ett schysst extraknäck att hänga här som hangarhund nattetid.
Om man går husesyn hos någon som har körrgårn som närmaste granne så måste man absolut passa på att äta middag med sin fett najsaste polare i månskenet.
Den här bilden ställde vi upp på enbart för att vi var sugna på efterrätten. Nej Lilla Benets mamma, vi påminner inte det minsta som de osnutna drygskåpen Putte-Pip och Grävlingsmustaschen.

Ja men typ då så vet ni hur Kalland ligger (tryggt i Don Dinos tassar, assisterad av Lilla Benet).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *