Kärlekstrubbel

Tji får ni, det är knappast jag som har kärlekstrubbel! Men jag är ganska road av kärlekstrubblet jag iakttar inom flocken. Haha, vem trodde att Uschus närvaro skulle innebära ett lyft liksom och förstklassig underhållning. Att ha Uschu slaggandes på soffan innebär en rad fördelar och positiva saker, bland annat att (1) Joker följer med Skäggräkan till kontoret typ dagligen och att han och Änglo Lupus sover tillsammans nattetid i ateljén. Då är jag av med båda två liksom. Det är inte så att Joker direkt stör mig till vardags men han tillför inte så mycket heller, det är bara så det är. Inget ont alls om Joker – men Uschu är helt klart mycket coolare, farligare och mer underhållande. De andra fördelarna med att Uschu kraschar hos mig är mer uppenbara, typ (2) mer mat, (3) kortare promenader och (4) hjälp att upprätthålla den rumänska ordningen i högkvarteret. Den femte fördelen är rent utav spektakulär; Uschu är förälskad i Cobran och det är så obeskrivligt underhållande att iaktta hans klavertramp och huvudlöshet. Han har trillat dit så jävla fett på min heartbräjking syrra att det är snudd på synd om honom. Cobran har alltid framkallat skräckblandad fascination hos mig. Hon äger respekt. Hon är ett tvättäkta gulo förklätt till superhjälte, det är därför jag kallar henne Styggo-Snyggo. Efter sju år som vakthund i Medgidia borde Uschu ha bättre omdöme än att falla in lööv med nån som Cobran.
Heartbräjker
Uschu blir alldeles till sig varje gång det är förmiddagspromenad för då vet han att han har sin chans att imponera på Styggo-Snyggo utan att jag lägger mig i eller har synpunkter, nån måste ju stanna hemma och vakta domänerna och eftersom jag har fullt förtroende för Uschu på den fronten så turas vi om att följa med brudarna. Uschu låter knappast någon lämna tomten utan fyra röda märken om de inte har en saftig smasking med sig in förstås, då går det bra. Vi kör samma metod jag å Uschu, typ “hot eller muta”, lite grann som “trick or treat” fast året runt. Igår på dejten med Cobran upptäckte Uschu containern med slaktavfall som står ute på udden, han gick runt och frustade och kissade och krafsade överallt där de konkurrerande asätarna hade lämnat spår efter sig. Ungefär som att Cobran skulle bli impad för att Uschu kissar över grävlingens kiss liksom – Cobran ÄTER grävling till frukost om det skulle vara så. Sen försökte han vara cool och klättra in i containern men misslyckades eftersom han är lite för tung i gumpen eller vad man ska säga så han hamnade på kanten och utstötte plågade läten. Cobran som med lätthet kan ta ett jämfota skutt in i containern om hon bara vill vände demonstrativt på rumpan och smålog för sig själv.

Cobran klarar sig själv, hon kan allt som alla andra dåggar kan fast mycket bättre. Det känns helt rätt att ha en syrra som får Uschu att framstå som pinsam.
Cobran klarar sig själv, hon kan allt som alla andra dåggar kan fast mycket bättre. Det känns helt rätt att ha en syrra som får Uschu att framstå som pinsam.

När de kom hem tyckte morso att Cobran kunde hålla Uschu sällskap medan jag gick mitt obligatoriska frolicsök på myren. Man kan ju inte direkt säga att det hettade till från Cobrans sida, så diplomatisk å nonchalant asså (Rommis tryck på play):

Det finns en ännu större fördel med att ha Uschu här än de jag räknat upp ovan. Är ni socialister eller sympatiserar med stackare så kan ni ju skippa att läsa klart den här meningen; den största fördelen med att ha Uschu här är att jag i relation till honom ser söt ut och därmed också behandlas som någon som är älskvärd i svennemått mätt. Det ni! Jag är känd för allt annat än att vara söt och älskvärd. Men bredvid en svartmuskig korpulent best med varulvsgaddar ser jag helt klart ut som en smärt, guld- och gräddfärgad pensionär, kanske kan man lägga till “med en charmig touch av chihuahua-kaxighet” också.

Kolla hur han ligger och vräker sig på min huvudkudde. Det finns bara två personer som går fram och pussar honom och det är hans husse Gorillan och min morso.
Kolla hur han ligger och vräker sig på min huvudkudde. Det finns bara två personer som går fram och pussar honom och det är hans husse Gorillan och min morso.
I jämförelse med Uschu är det uppenbart varför jag kallas Dino-Fino och är tvungen att värja mig från slabbidaskare.
I jämförelse med Uschu är det uppenbart varför jag kallas Dino-Fino och är tvungen att värja mig från slabbidaskare.

Jag behöver verkligen all draghjälp jag kan få för att fortsätta upprätthålla min kontrollerande centrumposition i flocken. Spelar ingen roll att jämförelsen med Uschu innebär ett fulslag mot en landsbroder. Det ska fan veta att det är svårt att både behålla sin rumänska integritet OCH samtidigt konkurrera med den socialt falskspelande fjäsk-eliten som lever runt mig twentyfårseven nuförtiden. Snälla Uschu du kan väl stanna kvar ett tag till, året ut i alla fall? Kolla vilka bisarra situationer jag hamnar i hela tiden, och det sker till vardags i mitt eget högkvarter.

Här ser ni fjäskelitens falskspelerska nummer ett, Änglo Lupus. Kommer det en människa så lägger hon öronen bakåt, viftar på svansen och vill bli kliad på magen. Känner hon ens doften av mig eller Ursu så förvandlas hon till en mördarmaskin med löddrande mungipor. Jag skulle aldrig blotta gräddmagen, möjligtvis nån gång för morso kanske.
Här ser ni fjäskelitens falskspelerska nummer ett, Änglo Lupus. Kommer det en människa så lägger hon öronen bakåt, viftar på svansen och vill bli kliad på magen. Känner hon ens doften av mig eller Ursu så förvandlas hon till en mördarmaskin med löddrande mungipor.Jag skulle aldrig blotta gräddmagen, möjligtvis nån gång för morso kanske.
Här ser ni en riktig stackare som börjat fatta grejen med att spela söt och fjäska. Tror ni att han slabbidaskar för att han gillar att slabbidaska eller tror ni att han säljer en billig slabbidaskare i hopp om en smakbit på kakan... Frågar ni mig så finns det ingen kaka i hela världen som är värd en Dino-kyss, det är helt orubbligt.
Här ser ni en riktig stackare som börjat fatta grejen med att spela söt och fjäska. Tror ni att han slabbidaskar för att han gillar att slabbidaska eller tror ni att han säljer en billig slabbidaskare i hopp om en smakbit på kakan… Frågar ni mig så finns det ingen kaka i hela världen som är värd en Dino-kyss, det är helt orubbligt.
Men när det gäller strategiska lagspel som "finns i sjön" så räcker det inte med att erbjuda slabbidask och se söt ut. Linntrollet vet att jag är smartare än Joker så därför är jag hennes förstahandsval helt på objektiva meriter.
Men när det gäller strategiska lagspel som "finns i sjön" så räcker det inte med att erbjuda slabbidask och se söt ut. Linntrollet vet att jag är smartare än Joker så därför är jag hennes förstahandsval helt på objektiva meriter.
Se hur farbror Blom nogsamt väger Jokers söta blyghet mot min fejkade tillgivenhet. Det kostar verkligen på att låtsas anpassa sig till svennefierade spelregler. Allt detta endast för att få diska smulorna efter en hallongrotta... Ganska fett ovärt!
Se hur farbror Blom nogsamt väger Jokers söta blyghet mot min fejkade tillgivenhet. Det kostar verkligen på att låtsas anpassa sig till svennefierade spelregler. Allt detta endast för att få diska smulorna efter en hallongrotta… Ganska fett ovärt!

Innan jag avslutar måste jag också få uttrycka min tacksamhet över att jag fick stanna hemma förra helgen när morso hälsade på nån hästbrutta utanför Rättvik (jag är skyldig dig en Skäggräkan). Jag hörde på morso lång väg när hon kom hem att dåggsen där var dryga och fjäskiga i klass med Joker och Änglo Lupus samt att det fanns en horror-häst som påminde morso om mig. Ja, det fanns visst hur många hästar som helst men just det här exemplaret som morso blev förtjust i heter Horror.

Fluffiga, dryga och inställsamma...
Fluffiga, dryga och inställsamma…
Jag gillar inte lort och snusk men lite krädd kan rumänskan i Rättvik få för att hon sket i sin morsas order om att absolut inte bada i dy. Det måste finnas gränser för inställsamheten.
Jag gillar inte lort och snusk men lite krädd kan rumänskan i Rättvik få för att hon sket i sin morsas order om att absolut inte bada i dy. Det måste finnas gränser för inställsamheten.
Om jag var häst så skulle jag vara som Horror. Gammal, slug, lite sur och dra undan snudan när morso kommer och slabbidaskar.
Om jag var häst så skulle jag vara som Horror. Gammal, slug, lite sur och dra undan snudan när morso kommer och slabbidaskar.

Nu ska jag suga ur lite lördagsmärg ur en benbit och fortsätta förundras över den svartmuskiga pansarpaddan som försöker charma Styggo-Snyggo!

/Don Dino




Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *