Gula Vänner för alltid

Det här är det sista inlägget i Dinos blogg och det skrivs av mig, morso. Dino, min livskamrat och bästa vän under nästan tio år, fick somna in förra veckan. Under ett par års tid har han trotsat sin onda kropp för att lojalt och till vilket pris som helst hålla flaggan i topp som flockens beskyddare, healer och diskare. Det har smärtat mig mycket den sista tiden att se hur hans livsglädje och mentala alerthet begränsats av en fjorton år gammal och mycket sliten kropp, men jag är så oerhört tacksam över att vi fick några extra månader på oss så att Dino hann träffa människovalpen. Ibland inbillar jag mig att Dino ville försäkra sig om att allt skulle gå bra med mig och Junior och därför på ren vilja och envishet bestämde sig för att kämpa på ett tag till när vi tog bort den traditionella smärtlindringen och bytte till naturmedicin i december.

Det var nog bara jag som visste med säkerhet att det skulle vara okomplicerat att introducera en människovalp till Dino – men att Dino inte bara skulle acceptera utan också se det som kanske sin största livsuppgift att ta hand om bebisen (och mig) har varit rörande att uppleva. Dino har aldrig varit ett husdjur, han har varit en tam vildhund och rakt igenom en helt adekvat och förutsägbar sådan. Det har inte varit helt lätt att leva med och älska en sån hund i svennesamhället och det är förmodligen därför han varit den individ som format mig mest och gett innehåll till mer än halva mitt vuxenliv, antingen direkt eller indirekt. Jag och Dino har utvecklats tillsammans under hela vår relation och när jag trott att jag känt honom har han överraskat mig och visat prov på nya fantastiska egenskaper. Men att han skulle bli en så kärleksfull gammelfarfar till en skrikande marsipangris hade jag aldrig kunnat förvänta mig.

Från det att vi kom hem från BB har Dino funnits i närheten av Junior hela tiden. Babymonitorn har jag fått använda sparsamt eftersom Dino gärna ville vara på två ställen samtidigt om bebbon skrek.
Från det att vi kom hem från BB har Dino funnits i närheten av Junior hela tiden. Babymonitorn har jag fått använda sparsamt eftersom Dino gärna ville vara på två ställen samtidigt om bebbon skrek.
Dino hade nog gärna sett att vi börjat med småbarnsliv tidigare. Samlad flock, mycket fika och...
Dino hade nog gärna sett att vi börjat med småbarnsliv tidigare. Samlad flock, mycket fika och…
... mycket mys i soffan.
… mycket mys i soffan.

Några veckor innan Dino gick bort fick hans bästa kompis Lilla Benet somna in, också han med en ond kropp men fortfarande livsglad och mentalt pigg. Dino hade därför tänkt att nästa blogginlägg skulle handla om Lilla Benet som bodde hos oss i Kalland under ett år. Dino är ju inte direkt känd för sin tolerans med andra hundar så den starka och genuina vänskap som uppstod direkt mellan Dino och Lilla Benet förbryllade både mig och Lilla Benets morsa. Här kommer en drös bilder på dessa två mycket speciella hundar och deras underbara vänskap:

Dino hittades svårt skadad utanför kärnkraftverket i Cernavoda. Han kom till mig 2006 som enögd, ärrad och med en gammal självläkt fraktur i bogen. Lilla Benet träffade jag 2009 i Save the Dogs hundhägn i Calarasi. Vad som hänt med hans bakben visste ingen, när han plockades in från gatan hade han bara tre ben plus sin lilla självläkta stump. Lilla Benets morsa kontaktade mig via Dinos blogg och på den vägen fann våra gula gubbar varandra i Sverige.
Dino hittades svårt skadad utanför kärnkraftverket i Cernavoda. Han kom till mig 2006 som enögd, ärrad och med en gammal självläkt fraktur i bogen. Lilla Benet träffade jag 2009 i Save the Dogs hundhägn i Calarasi. Vad som hänt med hans bakben visste ingen, när han plockades in från gatan hade han bara tre ben plus sin lilla självläkta stump. Lilla Benets morsa kontaktade mig via Dinos blogg och på den vägen fann våra gula gubbar varandra i Sverige.
Det var Gult Brödraskap redan vid första ögonkastet. Eller som Dino skulle ha uttryckt sig: "Lilla Benet är min flickis för Cobran är en stygg och snygg frilansande ninjafeminist. Handikappat Gulo is da shit".
Det var Gult Brödraskap redan vid första ögonkastet. Eller som Dino skulle ha uttryckt sig: “Lilla Benet är min flickis för Cobran är en stygg och snygg frilansande ninjafeminist. Handikappat Gulo is da shit”.
Lilla Benet fick snabbt lära sig att göra målvaktsräddningar i Kalland annars hann Dino före.
Lilla Benet fick snabbt lära sig att göra målvaktsräddningar i Kalland annars hann Dino före.
På grund av sitt ständiga godissug och sin enögdhet var Dino ibland för kvick med att smälla upp käften och fånga, då kunde Lilla benet ha chans på returen.
På grund av sitt ständiga godissug och sin enögdhet var Dino ibland för kvick med att smälla upp käften och fånga, då kunde Lilla benet ha chans på returen.
Appropå retur... en gång när Lilla Benet var på party hos grannens chihuahuor (Dino var inte bjuden) fick han lite för mycket av det goda. Överskottet kräktes han snällt upp när han kom hem till Dinos stora glädje.
Appropå retur… en gång när Lilla Benet var på party hos grannens chihuahuor (Dino var inte bjuden) fick han lite för mycket av det goda. Överskottet kräktes han snällt upp när han kom hem till Dinos stora glädje.
Godis, ungar och mys var deras gemensamma intressen.
Godis, ungar och mys var deras gemensamma intressen.

Ateljén

Lilla Benet och Linn

De delade broderligt på allt, blev aldrig osams och höll alltid ihop.
De delade broderligt på allt, blev aldrig osams och höll alltid ihop.

Kadaver

Gula vänner

Gula vänner

Gula vänner

Gula vänner

Gula vänner

Gula vänner

Cobran kände sig nog lite utanför ibland - hon har helt andra preferenser i livet än vad de Gula gubbarna hade.
Cobran kände sig nog lite utanför ibland – hon har helt andra preferenser i livet än vad de Gula gubbarna hade.
Gula gubbarna har sällan gått utom synhåll och en torr hundkula fungerade som fjärrkontroll på båda två. Cobran däremot behöver fortfarande varningsväst.
Gula gubbarna har sällan gått utom synhåll och en torr hundkula fungerade som fjärrkontroll på båda två. Cobran däremot behöver fortfarande varningsväst.

Här var Uschu från Medgidia på besök i Kalland. Alla pälsförsedda besökare undanbads otrevligt och bestämt när Gula gubbarna verkade tillsammans.
Här var Uschu från Medgidia på besök i Kalland. Alla pälsförsedda besökare undanbads otrevligt och bestämt när Gula gubbarna verkade tillsammans.
Uschu är en cool och erkänd stridspadda så jag blev tämligen generad när de hetlevrade Gula gubbarna turades om att jucka på honom.
Uschu är en cool och erkänd stridspadda så jag blev tämligen generad när de hetlevrade Gula gubbarna turades om att jucka på honom.
Det fina med Gula matvrak är att de går att muta till nästan vad som helst. Efter några besök av Uschu rådde vapenvila.
Det fina med Gula matvrak är att de går att muta till nästan vad som helst. Efter några besök av Uschu rådde vapenvila.
När den transsylvanska unghunden Joker på 45 pannor skulle introduceras i flocken så var det inte nådigt. Då satt gubbarna som Bill och Bull och surade bakom galler.
När den transsylvanska unghunden Joker på 45 pannor skulle introduceras i flocken så var det inte nådigt. Då satt gubbarna som Bill och Bull och surade bakom galler.
Snälla Joker gjorde allt han kunde för att få vara med den gula eliten.
Snälla Joker gjorde allt han kunde för att få vara med den gula eliten.
Efter idogt mutande kom vi så här långt men att Joker skulle få ligga i sängen var bara att glömma tills dess att Lilla Benet flyttat hem till västkusten igen.
Efter idogt mutande kom vi så här långt men att Joker skulle få ligga i sängen var bara att glömma tills dess att Lilla Benet flyttat hem till västkusten igen.
Ibland känner man som hundägare att man går lite för långt i sin välvilja - något som Gula gubbarna var snabba med att demonstrera. Det blev ingen utgång med reflexvästar.
Ibland känner man som hundägare att man går lite för långt i sin välvilja – något som Gula gubbarna var snabba med att demonstrera. Det blev ingen utgång med reflexvästar.
Bästa vänner i nöd och lust.
Bästa vänner i nöd och lust.
Den här bilden är bara fyra månader gammal. Vi hade på känn att det nog var sista gången de sågs.
Den här bilden är bara fyra månader gammal. Vi hade på känn att det nog var sista gången de sågs.
Den Gula färgen gick aldrig ur - tolv och fjorton år gamla på sin sista dejt i Kalland var fortfarande maten det som smällde högst. Vad ufot Cobran tittade efter var som vanligt inte intressant, det var säkert bara nåt man skulle bränna onödiga kalorier på.
Den Gula färgen gick aldrig ur – tolv och fjorton år gamla på sin sista dejt i Kalland var fortfarande maten det som smällde högst. Vad ufot Cobran tittade efter var som vanligt inte intressant, det var säkert bara nåt man skulle bränna onödiga kalorier på.

Om ni inte har fått nog så kommer det några filmsnuttar också:

Tack älskade Dino för allt du lärt mig, allt vi upplevt tillsammans, alla goda skratt du gett mig med flera och den kärleksfullhet och generositet du visat inom flocken. Jag förutsätter att du ligger stjärt mot stjärt med Lilla Benet och delar en skalle just nu.

Om du som har följt Dinos blogg under åren vill hedra minnet av Gula gubbarna genom att skänka ett bidrag till arbetet med gatuhundarna i södra Rumänien så är du varmt välkommen att göra det. Antingen genom Hundhjälpen på Plusgiro 355 425 -0 eller genom mig på Swish 070 715 79 13, märk insättningen med “Gula vänner”. De bidrag som swishas kommer att vidarebefordras till min vän Mihaela Baisan som driver Asociatia Staad utanför Constanta. Jag kommer att publicera en gåvoredovisning i mitten av april i det här blogginlägget samt på Asociatia Staads Facebooksida, meddela mig om du vill vara anonym.

Ett stort tack till alla läsare som hört av sig under åren och visat sin uppskattning och en stor kram till alla er som fungerar som “bed and breakfast” åt tama vildhundar – ni är bäst!

Hälsar morso

Uppdatering 25 april 2016

Stort tack till er som donerat till Asociatia STAAD via swish.
Stort tack till er som donerat till Asociatia STAAD via swish.




Människovalpen

Jag och Cobran kan göra andra saker än bita gubbar, leta mat å döda katter, de egenskaperna utgör bara en liten del av vår breda vildhundsrepertoar. En del folk tror att vi är mest hungriga, lynniga och aggro men de greppar nada. Vi håller världsklass i samarbete, lojalitet och lyhördhet inom flocken. Just nu har jag skärpt säkerhetsnivån till max och Cobran har visat sig besitta sympatiska talanger som överraskat alla – vi har nämligen fått en människovalp.

Jag hade väl typ kanske hoppats på att anledningen till att vi tagit det ovanligt lugnt den sista tiden berodde på att morso äntligen adaptat min livsstil och börjat chilla å odlat gräddmage. Jag tycker faktiskt att jag borde vara värd den anpassningen efter att ha återuppstått från det syntetiska zombiemedicinlandet i december. Men tji fick jag. Rätt vad det var så försvann morso med magen och som ersättningsprojekt fick vi som vanligt ta hand om Pinnen i några dagar. När morso kom hem var chillmagen väck och istället bar hon runt på en människovalp.

När vi tar hand om Pinnen brukar vi testa hennes vänskap genom att vara först på plats i sängen och sedan vägra flytta oss. Ju fler morgnar hon klagar över skolios efter att ha sovit som ett gem desto mer gills hon.
När vi tar hand om Pinnen brukar vi testa hennes vänskap genom att vara först på plats i sängen och sedan vägra flytta oss. Ju fler morgnar hon klagar över skolios efter att ha sovit som ett gem desto mer gills hon.

Asså en människovalp, hur bra är inte det liksom. Dessutom heter den Dino efter mig. Fett coolt. Eller ja, vad som helst är i och för sig coolt jämfört med vad morso brukar komma dragandes med när vi bott med Pinnen i några dagar. Värst var väl när hon kom hem med 45 pannor Joker som hade matchande hörntänder och halva öron. En liten marsipangris utan gaddar och med ludna axlar som heter Dino är typ hur schysst som helst i jämförelse. Han varken gnager skalle, tränger sig före i matkön eller knackar i väggarna med nån rälig svans. Att vakta och skydda Dino Junior kan vara min största arbetsuppgift typ ävvär sedan jag kom till svenneland. Det är viktigare än att diska och leta mat. På riktigt.

Som vildis och kung är det högsta prioritet att vakta och skydda flockens människovalp från yttre hot.
Som vildis och kung är det högsta prioritet att vakta och skydda flockens människovalp från yttre hot.
Jag å morso lovade varandra för nästan tio år sedan att alltid backa upp varandra änd aj intend to kiip maj promiss what so ävvär.
Jag å morso lovade varandra för nästan tio år sedan att alltid backa upp varandra änd aj intend to kiip maj promiss what so ävvär.
Ok, jag kanske inte är världens starkaste och snabbaste längre men jag är beredd att gå all in för flocken trots att det gör ont. Och jag gör jävligt träffsäkra bedömningar om det skulle vara så.
Ok, jag kanske inte är världens starkaste och snabbaste längre men jag är beredd att gå all in för flocken trots att det gör ont. Och jag gör jävligt träffsäkra bedömningar om det skulle vara så.

Den omvårdande biten är dock inte riktigt för mig. Jag har luktat på Junior vid ett tillfälle men det var sådär för han luktar strange och när han fick min kalla snuda i sidan så pep han och ryckte till. Det gjorde jag med, ryckte till asså. Cobran däremot har visat sig vara värsta ärkevenusen, hennes alias Styggo-Snyggo är som bortblåst i närheten av Junior. Hon ser det som sin uppgift att tvätta honom ren från mjölkrapar, ligga på Juniors plats när han inte är där, bädda runt honom och bära på bajsblöjor. Det enda som inte är en nyhet i den uppradningen är att hon alltid varit fascinerad av folkskit. Första dagarna var jag rätt lack över Cobrans intensiva intresse så jag släppte henne inte nära om inte morso talade om att det var okej. Nu har jag taggat ner några nivåer men Cobran är fortfarande låg i närheten av mig eftersom hon har fattat att jag som säkerhetsansvarig sätter gränserna för all intervention med bebbo.

Överallt där Junior är, där är också jag. Men jag går inte för nära, jag håller hela tiden en armlängdsavstånd och ett extra vakande öga på omgivningen.
Överallt där Junior är, där är också jag. Men jag går inte för nära, jag håller hela tiden en armlängdsavstånd och ett extra vakande öga på omgivningen.
På dagarna ser jag till att hålla mig mellan Junior, morsan och världen.
På dagarna ser jag till att hålla mig mellan Junior, morsan och världen.
På kvällarna somnar vi på soffan tillsammans.
På kvällarna somnar vi på soffan tillsammans.
Cobran får sova passivt  bredvid Junior men hon får fan hålla igen lite med sina moderskapsfeministiska idéer.
Cobran får sova passivt bredvid Junior men hon får fan hålla igen lite med sina moderskapsfeministiska idéer.

Jag har lätt en mental formtopp – jag har aldrig varit så livserfaren, klok och haft ett så viktigt uppdrag som jag har just nu – men jag hinner inte vila kroppen så mycket som jag borde så jag blir sjukt stel emellanåt. I morse behövde jag lite assistans för att få upp gumpen, men jag tänker köra tills det brakar för jag har aldrig varit så behövd och efterfrågad tidigare. Så ärä.

Hallå, kan du klia lite eller, du är skyldig mig sen jag gav dig healing i missomras. Fatta! Lite massage kanske, eller ärä bara modemagasin å Junior som gäller?
Hallå, kan du klia lite eller, du är skyldig mig sen jag gav dig healing i missomras. Fatta! Lite massage kanske, eller ärä bara modemagasin å Junior som gäller?

Hej så länge!

/Don Dino




Röda prickar och gott nytt

Asså några dagar efter att jag postade senaste inlägget så trodde typ alla att det var slut med mig. Sedan i somras har jag ju haft några dåliga dagar, men i november började de dåliga dagarna komma lite oftare än morso tycker anstår en kunglighet som härstammar från Draculas säkerhetsulvar. När jag hade vänt bort huvudet flera dagar i rad till ljummen pölsa så hajade morso att det kanske börjar närma sig slutet. Jag trodde fanimej också att det var slut för det är helt värdelöst att ligga håglös och apatisk på en soffa och titta på när andra äter medans morso besudlar ens päls med snorslem och tårar.

Hur som helst så ringde grinkärringen runt till sina dåggpolare och när hon ringde till den mossiga pansarpaddan Uschus farsa Gorillan som har suspekta kontakter och äger en hälsokostbutik så tändes en strimma av hopp. Han researchade hos en regelbundet anlitad spådam som talade om att den syntetiska smärtstillande och antiinflammatoriska långtidsmedicineringen jag står på dödar vildhundar. Spådamen tycker att man ska anmäla veterinärvården för djurplågeri som ordinerat vildhundsgift på livstid som orsakar magsår och inte heller behandlar problemet. Gorillan plockade istället ihop en vildhundscocktail från sin butik som skulle vara bra för stela leder och artros och åkte upp till mig samma kväll med den alternativa medicinen. Morso var skeptisk men tyckte inte att det fanns något att förlora på att testa, evig sömn hos vitrockarna lär jag ju hinna med förr eller senare ändå. Jag litar på Gorillan, va faan har man chans på ett tionde julbord i svenneland vill man ju hänga med, nåt gör han ju rätt som håller Uschu vid liv liksom.

Sju piller om dagen delat i dosett - inget syntetskit, bara koncentrerad mat i kapselform. Funkar fint för vildisar.
Sju piller om dagen delat i dosett – inget syntetskit, bara koncentrerad mat i kapselform. Funkar fint för vildisar.

I alla fall så fattar ni ju att jag lever. Nu har det gått nästan en månad med Gorillans vildhundscocktail och jag har inte haft en enda zombiedag. Det största problemet just nu är förtroendekrisen som jag och morso har. När hon trodde att jag var döende blev jag nämligen lovad frikort till kylen och sen när jag återuppstod så ångrade hon sig. Det är så jävla illa så hon har till och med bantat ner mig fem hekto trots sitt löfte och trots att det är storhelger. Hon skyller på ändrade förutsättningar, hon trodde inte att jag skulle bli lika pigg igen som jag var för ett år sedan.

Annars har jag haft fullt jobb sen jag kom tillbaka till livet med de kroniska hungersmärtorna. Dagen före julafton nöp jag till exempel Kjell-Speciell (Romroms bojfränd) i röven, det är nio år sedan sist. Den gången ville han gå i Romroms kylskåp men det fick han inte för mig. Den här gången kom han stånkandes med en trave böcker över mitt huvud, jag låg i soffan och vilade och han hade tänkt trycka ner sig bredvid mig. Han fick fyra röda prickar på skinkan som juldekoration. Tyvärr tog han det personligt och blev ledsen, men jag tyckte inte att det var något att hetsa upp sig över – jag gör ju bara mitt jobb ju. Förutom att jag är mig lik i största allmänhet så har jag dessutom skärpt beredskap eftersom Romrom har brutit både handleden och knäskålen. Hon behöver mig mer än någonsin just nu och i utbyte får morso sköta flängandet med moster Bolly. Bolly skulle lätt invalidisera Romrom ytterligare i sina hänsynslösa försök att höja energinivån i den underbara tristess som pansjonärstillvaron erbjuder. Jag gillar gipsade tanter och korsord – jag försvarar dem skoningslöst trots att de slinger runt på käppar som skulle kunna döda en sovande vildhund. Gubbar som hälsar på måste tänka på att inte uppträda potentiellt hotfullt på nära avstånd när flocken är skadad och sårbar. Jag gillar Kjell-Speciell när han producerar disk och kliar mig.

Morso hälsar att hon önskar alla ett Gott Nytt År! och jag ställer som vanligt upp på bild mot en fjärdedels frolic. Må 2016 bjuda på mer smaskingar å ett större midjemått!

Got Nytt År!
Gott Nytt År!




Gula Geronter

Det är typ nästan tre år sedan som Lilla Benet fick nog av Joker och flyttade tillbaka till sina egna glin på västkusten. Det blev liksom för mycket för min trebenta gula gubbe att dela kökssoffa med en nyanländ rumänsk ouppfostrad älgkalv. Om jag och Lilla Benet själva hade fått välja så hade vi valt att leva tillsammans i Kalland för alltid och istället skickat Joker till glinen på västkusten. Jag och Lilla Benet är så feta BFF’s så det är overkligt. Därför var det fan på tiden att vi fick ha en gul gerontträff i Kalland nu när man typ kan smälla av vilken dag som helst. Japp, så är det. Vi har blivit gamla allihop, både jag, Lilla Benet och Cobran. Och glinen och Joker har blivit typ medelålders. Ofattbart att glinen är vuxna liksom – jag orkade inte ens vråla åt dem att jag skulle döda dem om jag fick fatt i dem.

Jag och Lilla Benet delar smasko i morgonsolen. Ordningen är återställd.
Jag och Lilla Benet delar smasko i morgonsolen. Ordningen är återställd.
Cobran får också vara med eftersom vi kör åldersgräns tio år. Men medelålders glin får fan inte vara med när vi har frukostmöte.
Cobran får också vara med eftersom vi kör åldersgräns tio år. Men medelålders glin får fan inte vara med när vi har frukostmöte.
Du och jag brorso. I nästa liv ska vi fanimej bo ihop hela tiden och du ska ha fyra ben å jag ska ha två ögon.
Du och jag brorso. I nästa liv ska vi fanimej bo ihop hela tiden och du ska ha fyra ben å jag ska ha två ögon.
I nästa liv ska vi inte ha tvättade hudrullar till efterrätt, vi ska ha Cobrans välhängda älgar till både förrätt, huvudrätt och efterrätt.
I nästa liv ska vi inte ha tvättade hudrullar till efterrätt, vi ska ha Cobrans välhängda älgar till både förrätt, huvudrätt och efterrätt.

Lilla Benet har fått en del knölar och vårtor och dras med sin vanliga övervikt men är förhållandevis pigg för sin ålder. Han springer i trapporna men tar alltid det tillbyggda trappsteget upp kökssoffan. Han äter inga mediciner. Jag har ju också knölar och vårtor. Jag springer i trapporna och tar handikappfilen upp i soffan men jag har blivit stupplig, ramlar ibland och behöver mina smärtstillande och antiinflammatoriska varje dag. Lilla Benets morso sa att jag har blivit tjockis. Men Cobran har nog ändå slagit rekord i att åldras för samtliga gäster tyckte att hon har blivit så “snäll och mysig”. Asså kom igen – Styggo-Snyggo “snäll och mysig” – typ djävulen har blivit religiös liksom. Äh, det är bara på humöret som det märks att hon är geront. Hon gör fortfarande ett jämfota spänsthopp upp på köksbordet för att spana katter genom fönstret och lägger av en synkroniserad rökare.

Det autistiska glinet Grävlingsmustaschen ser ut så här nuförtiden. Precis som vanligt med andra ord fastän tre kilo tyngre.
Det autistiska glinet Grävlingsmustaschen ser ut så här nuförtiden. Precis som vanligt med andra ord fastän tre kilo tyngre.
Tinnitus-glinet Putte Pip var sig inte lik för han vågade som medelålders ta en match chase-and-swing-neck-wrestling med Cobran.
Tinnitus-glinet Putte Pip var sig inte lik för han vågade som medelålders ta en match chase-and-swing-neck-wrestling med Cobran.

Så är det och så var det. Tiden rullar på och man ska fanimej ha det bra. Man ska gå på så många middagar man kan med såna man gillar, man ska bita så många rövar man kan på såna man inte gillar och viktigast av allt – man ska man inte banta.

Social och hungrig kommer jag vara när jag är sexton år också.
Social och hungrig kommer jag vara när jag är sexton år också.
Morso får skjutsa mig i rullstol till disken den dag jag inte orkar gå själv.
Morso får skjutsa mig i rullstol till disken den dag jag inte orkar gå själv.
Hur inspirerande ser det här ut? Inte inspirerande alls tycker jag. Det är min dygnsranson som morso häller upp innan hon lämnar mig hos Romrom och drar till jobbet. Jag har alltid jobbat så bra med Romrom i köket men det är tydligen slut med det nu.
Hur inspirerande ser det här ut? Inte inspirerande alls tycker jag. Det är min dygnsranson som morso häller upp innan hon lämnar mig hos Romrom och drar till jobbet. Jag har alltid jobbat så bra med Romrom i köket men det är tydligen slut med det nu.
Nä, jag säger bara en sak. Mer fredagsmys och fler middagar på kökssoffan. Då kan jag nog bli tjugo år också.
Nä, jag säger bara en sak. Mer fredagsmys och fler middagar på kökssoffan. Då kan jag nog bli tjugo år också.

Vi hörs å syns,

Don Dino.




Att plåta drygskåp

Asså jag fattar inte hur morso kan frambringa tålamod att plåta nåt annat än fotogeniska seniorer. Ärligt, hon borde plåta mig till 90 procent och sen var tionde bild på typ Cobran eller nån annan geront som vet hur man uppför sig snyggt och naturligt.

Typ mina sämsta bilder brukar bli ungefär såhär:

Det är inte mitt fel att fotografen trycker precis när jag kisar i solen.
Det är inte mitt fel att fotografen trycker precis när jag kisar i solen.

Om man tar en stillbild exakt mitt i tuggpinnesmaskandet kan resultatet bli så här om man har otur. Men det händer väldigt sällan att jag får såna bilder.
Om man tar en stillbild exakt mitt i tuggpinnesmaskandet kan resultatet bli så här om man har otur. Men det händer väldigt sällan att jag får såna bilder.

Jag ser till och med snygg ut när jag artigt men bestämt vänder bort huvudet från ett försök till påtvingad slabbidaskare.
Jag ser till och med snygg ut när jag artigt men bestämt vänder bort huvudet från ett försök till påtvingad slabbidaskare.

Cobran är också ett riktigt proffs, inte för inte som jag kallar henne Styggo-Snyggo. Hennes bästa bilder under en normal plåtning brukar bli ungefär såhär:

Cobran är smidig å stark för å va tio år.
Cobran är smidig å stark för å va tio år.
Hon hittar alltid schyssta poser.
Hon hittar alltid schyssta poser.
Stygg som en afrikansk vildhund står hon blick stilla och fångar alert upp ljudet från varje vajande grässtrå på den Kalländska stäppen.
Stygg som en afrikansk vildhund står hon blick stilla och fångar alert upp ljudet från varje vajande grässtrå på den Kalländska stäppen.
Hon är medveten ända ut i svanstippen om hur stygg och snygg hon är så hon nonchalerar kameran fullständigt.
Hon är medveten ända ut i svanstippen om hur stygg och snygg hon är så hon nonchalerar kameran fullständigt.

Annat är det när drygskåpen ska plåtas. De borde hellre filmas med vidvinkel om de ens ska lyckas fastna på minneskortet för de uppför sig som ett gäng cirkusartister i en oförutsägbar karusell med en uppgiven trädgårdstomte i mitten som dess enda stabilitet. Tivolits greatest hits ser ut såhär (behöver jag ens kommentera att jag vägrar följa med på sånt här trams):

Trådgårdstomten ba: "Hallå, kom hit å titta in i kameran".
Trådgårdstomten ba: “Hallå, kom hit å titta in i kameran”.
Det lyhörda (not!) tivolit vänder på snokarna men Joker-Tråker gömmer sig bakom stenen och  Styggo-Snyggo blänger surt över axeln på trädgårdstomten som trasslar med styrningen.
Det lyhörda (not!) tivolit vänder på snokarna men Joker-Tråker gömmer sig bakom stenen och Styggo-Snyggo blänger surt över axeln på trädgårdstomten som trasslar med styrningen.
Den vidriga Änglo-Lupus får pajashybris och försöker komiskt nog pressa trädgårdstomten av stenen för att få glänsa inför sina rumänska åskådare.
Den vidriga Änglo-Lupus får pajashybris och försöker komiskt nog pressa trädgårdstomten av stenen för att få glänsa inför sina rumänska åskådare.
Om Joker hade haft vett om att dra in sin slipstunga och om Änglo-Lupus kunde gett fan i att lukta honom på pilipangen så hade den här bilden kunnat kvalificera sig för utskrift till kylskåpet.
Om Joker hade haft vett om att dra in sin slipstunga och om Änglo-Lupus kunde gett fan i att lukta honom på pilipangen så hade den här bilden kunnat kvalificera sig för utskrift till kylskåpet.
Även drygskåp har sina trötta sekunder och då kan den som är påpasslig skynda sig att ta kort. Men om den som klickar kameran inte hittar fokus så hjälper det liksom inte att Joker har ett en-på-tusen-moment.
Även drygskåp har sina trötta sekunder och då kan den som är påpasslig skynda sig att ta kort. Men om den som klickar kameran inte hittar fokus så hjälper det liksom inte att Joker har ett en-på-tusen-moment.
En sån här bild på Styggo-Snyggo och Lupus är knappt en på miljonen liksom.
En sån här bild på Styggo-Snyggo och Lupus är knappt en på miljonen liksom.

Sen hälsar morso att det äckligaste som finns är folkskit för folk äter så äckliga saker. Och Cobran hälsar att det värsta som finns är att bli skrubbad fri från folkskit ute på fritte där man sen blir lämnad ensam tills man slutat stinka så jävligt. Den som äter äckliga saker och skiter i skogen ska täcka över kacken eller plocka upp kacken. Så är det.

När Styggo-Snyggo är skrubbad fri från folkskitsrullandet ser hon nästan snäll å söt ut.
När Styggo-Snyggo är skrubbad fri från folkskitsrullandet ser hon nästan snäll å söt ut.

Hej så länge!

Don Dino




Hemtrakter

Morso har hängt runt i mina hemtrakter en sväng. Normalt brukar jag ta hand om Romrom när morso sticker men den här gången hade Romrom nån idé om att hon skulle hänga med, dels ville hon mysa lite i Ceausescus omgivningar. Dels ville hon se sågverket utanför Constanta där vår marulksliknande prickiga moster Bolly stod bunden på en kätting. Romrom kände sig dock lite osäker inför att lämna växthuset och kåken vind för våg (hon är typ lika aggressivt hemkär som jag) så jag erbjöd mig att göra två flugor på smällen och frågade Pinnen om hon ville bo i Romroms kåk och vattna tomaterna mot att jag tog hand om henne hela perioden. Pinnen är ganska svag för mig, typ det är alla brudar, så hon sa ja. Men jag måste påpeka att Pinnen egentligen INTE är mitt förstahandsval när det gäller brudar som jag ska ta om hand för hon producerar så sjukt lite disk och hon glömmer för det mesta bort att ge mig min rättmätiga andel av allt hon äter. Sen kan det vara så att Pinnen lätt blir lite för hemtam också och uppträder onödigt avslappnat i mitt sällskap. Redan efter några dagar började hon till exempel att släpa med mig ut i terrängen och försökte sig på att dra fram telefonkameran och lura till sig slabbidask-selfisar med mig i blickfånget. Men jag har varit med alldeles för länge för att gå på brudarnas kysstrick, morso har testat allt under åren och inte ens om hon doppade hela snudan i leverpastej så skulle jag slabbidaska henne – nej, fy faan va vidrigt!

Seriöst Pinnen, om du inte ger mig smaskingen nu så ska jag plantera mina sju nyförvärvade älgflugor i nackhåret på dig så fort vi sätter oss i bilen.
Seriöst Pinnen, om du inte ger mig smaskingen nu så ska jag plantera mina sju nyförvärvade älgflugor i nackhåret på dig så fort vi sätter oss i bilen.
Här preparerar hon värsta korvbiten fullt synlig mellan tänderna, jag överväger om jag ska klippa till rejält och ge henne en fläskläpp så det blir ett slut på slabbidaskmanipulationerna.
Här preparerar hon värsta korvbiten fullt synlig mellan tänderna, jag överväger om jag ska klippa till rejält och ge henne en fläskläpp så det blir ett slut på slabbidaskmanipulationerna.
Närmare en slabbidaskselfie än så här kom hon inte på drygt en vecka trots idoga försök. Korven försvann innan Pinnen ens hann fatta vart den tog vägen. Jag vet vart den tog vägen. Haha!
Närmare en slabbidaskselfie än så här kom hon inte på drygt en vecka trots idoga försök. Korven försvann innan Pinnen ens hann fatta vart den tog vägen. Jag vet vart den tog vägen. Haha!

Samtidigt i södra Rumänien fick morso och Romrom typ årsbehovet av dåggskisses tillgodosett, jag har stora förhoppningar om att få vara ifred ett tag nu:

Den stora herdehunden Gogu är som en våtservett, han tvättade av morsos hela ansikte i ett enda svep. Typ värre än min slipstungade lillebror Jåker-Tråker. Om du är sugen på att adoptera Gogu och har plats i dubbelsängen för ett fluffmonster på 45 pannor kan du ju höra av dig.
Den stora herdehunden Gogu är som en våtservett, han tvättade av morsos hela ansikte i ett enda svep. Typ värre än min slipstungade lillebror Jåker-Tråker. Om du är sugen på att adoptera Gogu och har plats i dubbelsängen för ett fluffmonster på 45 pannor kan du ju höra av dig.
Caesar var så intensiv i sitt inställsamma slabbidaskande att morso ofrivilligt satte sig på ändan och bad om nåd. Caesar är sådär aktiv och lekfull och sportig som jag bara avskyr. Typ jag skulle resa ragg och skälla lödder för att hålla honom på minst tio meters säkerhetsavstånd. Nån som vill adoptera?
Caesar var så intensiv i sitt inställsamma slabbidaskande att morso ofrivilligt satte sig på ändan och bad om nåd. Caesar är sådär aktiv och lekfull och sportig som jag bara avskyr. Typ jag skulle resa ragg och skälla lödder för att hålla honom på minst tio meters säkerhetsavstånd. Nån som vill adoptera?
Det här är Marin, drygskåpens drygskåp nummer ett. Marin typ putsade morsans näsa och öron utvändigt, invändigt och med glädje både morgon och kväll. Han är farlig. På riktigt. Han är nog den enda hund som fått morso att glömma bort en stund hur taskiga folk kan vara mot dåggar. Marin typ slickade i sig hennes tårar med propellersvans tills hon började skratta. Och detta utan att vara distanslöst svennedåggsmuppig. För det mesta gör jag morso rätt så glad också men jag skulle aldrig torka tårar och jag får passa mig jävligt noga för att vända min fula ansiktshalva till för när hon ser mitt sönderslagna öga och ärr på vänstra kinden så händer det att hon grinar ännu mer, fast inte lika mycket nu som förr förstås.
Det här är Marin, drygskåpens drygskåp nummer ett. Marin typ putsade morsans näsa och öron utvändigt, invändigt och med glädje både morgon och kväll. Han är farlig. På riktigt. Han är nog den enda hund som fått morso att glömma bort en stund hur taskiga folk kan vara mot dåggar. Marin typ slickade i sig hennes tårar med propellersvans tills hon började skratta. Och detta utan att vara distanslöst svennedåggsmuppig. För det mesta gör jag morso rätt så glad också men jag skulle aldrig torka tårar och jag får passa mig jävligt noga för att vända min fula ansiktshalva till för när hon ser mitt sönderslagna öga och ärr på vänstra kinden så händer det att hon grinar ännu mer, fast inte lika mycket nu som förr förstås.
Även Romrom lät sig smickras även om hon helst håller Marin på en armlängds avstånd från sin snuda. Notera propellersvansen som rör sig så fort att den knappt fastnar på bild.
Även Romrom lät sig smickras även om hon helst håller Marin på en armlängds avstånd från sin snuda. Notera propellersvansen som rör sig så fort att den knappt fastnar på bild.
Morso brukar sällan fotograferas med smådåggs men Misu charmade henne fullständigt.
Morso brukar sällan fotograferas med smådåggs men Misu charmade henne fullständigt.
Aj bätt morso var avis när den här damen fick en slabbidaskare av Misu. Han ser hård ut med sitt scarfäjs men det är tyvärr bara sviterna av demodex i valpåldern. Han är inte nån fajter. Nån som vill ha? Jag skulle äta Misu till frukost.
Aj bätt morso var avis när den här damen fick en slabbidaskare av Misu. Han ser hård ut med sitt scarfäjs men det är tyvärr bara sviterna av demodex i valpåldern. Han är inte nån fajter. Nån som vill ha? Jag skulle äta Misu till frukost.
Hardy har blivit slagen med brädor precis som jag.  När man får mycket stryk av folk så blir man mer försiktig och kommer fram först efter en stund när man kollat av om de är schyssta eller evil. Hardy var rätt billig för han pussade morso redan efter fem minuter. Om det inte vore för att han är så köttsnudad och kortnäbbad (läs ful) så skulle jag faktiskt kunna stå ut med att ha honom i närheten av mig. Schysst, lojal och cool snubbe - en lättdresserad högertass typ, inte alls som oss vilda födgenier som levt på gatan i generationer.
Hardy har blivit slagen med brädor precis som jag. När man får mycket stryk av folk så blir man mer försiktig och kommer fram först efter en stund när man kollat av om de är schyssta eller evil. Hardy var rätt billig för han pussade morso redan efter fem minuter. Om det inte vore för att han är så köttsnudad och kortnäbbad (läs ful) så skulle jag faktiskt kunna stå ut med att ha honom i närheten av mig. Schysst, lojal och cool snubbe – en lättdresserad högertass typ, inte alls som oss vilda födgenier som levt på gatan i generationer.

Apropå gatan så visade morso kärnkraftverksområdet utanför Cernavoda för Romrom. Det fanns en hel del dåggar där fortfarande trots att de kommunala hundfångarna gjort ett bra städjobb. Det är ganska precis tio år sedan jag hittades halvdöd där efter vägkanten. På den tiden hade jag en polare som tidigare bott inne i centrum innan han blev ivägkörd och dumpad utanför kärnkraftverket. Han berättade för mig om käket och pappskivan man kunde få utanför en del restauranger inne i stan. När jag låg där på den underkylda asfalten i januari för tio år sedan och väntade på att dö så drömde jag om just sånt smaskigt krubb och förbannade att jag blivit född utanför kärnkraftverket och inte utanför en restaurang. Den högsta kastens restaurangdåggar kunde faktiskt ha det rätt bra förut. För nåt år sedan ändrades förhållandena för de här dåggarna när man stiftade nya lagar som kräver att alla dåggar ska vara id-märkta, ha koppel och en registrerad ägare. Typ lika boring som i svenneland. Eftersom restaurangägarna inte var speciellt sugna på att registrera sig som ägare och låta hundarna flytta in så blev flera av de högkastiga restaurangdåggsen bortstädade av borgmästarens kumpaner och satta i kommunala dödshägn. Precis som i en dissnysaga (bortsett från att sagan slutar med att typ alla dåggar dör en plågsam död i Rumänien) så finns det snälla dågglavvers som besöker dödshägnen och köper ut hundarna och återför dem till deras gathörn eller sin restaurang. Tyvärr så fångas samma dåggar ofta in på nytt in av samma hundfångare och köps återigen ut av samma dågglavvers. Borgmästare runtom i Rumänien har många fiffiga sätt att få in extra fickpengar på. Romrom förälskade sig i alla fall i flera av de högkastiga restauranghundarna som gjort den här proceduren om och om igen innan de till sist blivit satta i ett från kommunala hundfångare tryggat shelter. Romrom övervägde starkt att byta bort bortskämda prickiga marulks-Bolly mot ett par ödmjuka, vackra välartade restaurangseniorer istället. Ja, ja, hurra (!) tänkte jag när jag hörde äktheten och värmen i Romroms röst när hon pratade om restaurangdåggarna. Men icke, två veckor senare terroriserar Bolly vidare och Romroms armar blir längre och längre för varje promenad de går.

Donna och Beya är typ världens mest anspråkslösa och blygsamma systrar. Man skulle inte märka av dem om de så flyttade in i köket. Pliiis Romrom, vi kan väl låna ut Bolly ett tag så kan jag ta hand om både dig och systrarna på dagarna när morso är på jobbet? Nån som vill adoptera Bolly!? Alternativt systrarna?
Donna och Beya är typ världens mest anspråkslösa och blygsamma systrar. Man skulle inte märka av dem om de så flyttade in i köket. Pliiis Romrom, vi kan väl låna ut Bolly ett tag så kan jag ta hand om både dig och systrarna på dagarna när morso är på jobbet? Nån som vill adoptera Bolly!? Alternativt systrarna?
Lupica var morsos vafforit. Lupica är ungefär som en tio år gammal Marin. Ett pensionerat drygskåpens drygskåp kan man säga. Utköpt inte mindre än tre gånger från det kommunala hägnet i Constanta. Nån svenne som vill erbjuda honom en sovplats inomhus före vintern?
Lupica var morsos vafforit. Lupica är ungefär som en tio år gammal Marin. Ett pensionerat drygskåpens drygskåp kan man säga. Utköpt inte mindre än tre gånger från det kommunala hägnet i Constanta. Nån svenne som vill erbjuda honom en sovplats inomhus före vintern?
Bolton är precis lagom dryg. Folk upplever honom som älskvärd och i princip skulle jag kunna trivas med honom. Han är snäll, inställsam och håller en låg profil, men eftersom morso reglerar mina tevetider likt en ceausescu så har jag ingen glädje av hans parabolöron. Men det har säkert nån annan?
Bolton är precis lagom dryg. Folk upplever honom som älskvärd och i princip skulle jag kunna trivas med honom. Han är snäll, inställsam och håller en låg profil, men eftersom morso reglerar mina tevetider likt en ceausescu så har jag ingen glädje av hans parabolöron. Men det har säkert nån annan?

Fan tiden rullar på, dåggar åldras och platser förändras. Jag själv är lite risig emellanåt och krubbar ny medicin mot min artros. Cobran gör sällan turer över milen när hon är lös i skogen nuförtiden. Livet i Rumänien känns som typ hundra år sedan. Utanför mitt gamla hundhägn i Cernavoda där jag var vakthund tiden mellan kärnkraftverket och svenneland huserar nu nya slynglar. Och i Cobrans gamla rumänska hundgård bor den ökände trebente Dingo, som nu har blivit gammal och snäll, tillsammans med några handikappade polare.

Adan har min gamla tjänst som säkerhetsansvarig utanför hägnet men den uppdaterade titeln på arbetet är "patrullmästare". För tio år sedan körde vi den hårda rumänska stilen och dåggar som jag passade utmärkt för säkerhetsarbete. Nu är strategin mer internationell och allt ska vara så jävla öppet, tillmötesgående och tillgängligt. Adan fungerar liksom mer som insparkare än avhysare till hägnet - förmodligen gör han inte skillnad på inbrottstjuvar och kunder heller. Alla är välkomna! Om jag varit kvar där hade jag gett honom sparken för längesen.
Adan har min gamla tjänst som säkerhetsansvarig utanför hägnet men den uppdaterade titeln på arbetet är "patrullmästare". För tio år sedan körde vi den hårda rumänska stilen och dåggar som jag passade utmärkt för säkerhetsarbete. Nu är strategin mer internationell och allt ska vara så jävla öppet, tillmötesgående och tillgängligt. Adan fungerar liksom mer som insparkare än avhysare till hägnet – förmodligen gör han inte skillnad på inbrottstjuvar och kunder heller. Alla är välkomna! Om jag varit kvar där hade jag gett honom sparken för längesen.
Dingo verkar trivas rätt så bra i Cobrans gamla hundgård. Han och morso var glada åt att se varandra igen efter flera år och firade naturligtvis med räliga kramar och slabbidaskare.
Dingo verkar trivas rätt så bra i Cobrans gamla hundgård. Han och morso var glada åt att se varandra igen efter flera år och firade naturligtvis med räliga kramar och slabbidaskare.

Nu återstår det bara att se hur det går för Ovidius, den stora herdehunden som låg påkörd men utan frakturer i en trefilig rondell utanför Constanta. Han som var skitskraj och smet från platsen när morso och Mihaela skulle åka efter tränkwalajsers. Han har eller hade typ tre alternativ inför framtiden, att (1) bli påkörd och dö en plågsam död, att (2) bli fångad av evil people och dö en plågsam död, eller, att (3) bli fångad av dågglavvers, flytta hem till mig och bli frihetsberövad och tvångsslabbidaskad. Tyvärr har han väl som så många andra bara fått stryk av folk tidigare så han vågade inte chansa på att låta sig fångas in med icke-våldsamma metoder. Men om Ovidius fortfarande lever och ändrar sig så har jag lovat morso att stå ut.

Ja asså va ska man säga när morso bara grinar och oroar sig över Ovi. Det är ju inte lajkli att han lever längre så va fan - får Mihaela fatt i honom kan han väl flytta hit.
Ja asså va ska man säga när morso bara grinar och oroar sig över Ovi. Det är ju inte lajkli att han lever längre så va fan – får Mihaela fatt i honom kan han väl flytta hit.

Hej då,

Don Dino




Gammal, frisk å mer fest

Morso har en polare som hälsar på oss i Kalland varje sommar. Hon pluggar till sjuksköterska och träffar mig bara en gång om året. Polarn tycker att jag är världens bästa dågg och blev därför bekymrad när vi sågs för nån vecka sen för hon tyckte att jag var “ovanligt” slö å flåsig… hrm, vad fan hon nu menar med det. Hon trodde att jag bergis hade hjärtsvikt å vatten i lungorna. Morso bokade akut tid hos vetto åt mig för alla möjliga provtagningar och röntgen. Min slabbidaskande grinkärring till morso tror liksom att jag är döende varje gång hon upptäcker en ny vårta eller en fettbula.

Jag tycker fan att sjuksyrran själv är rätt slö. Hon har säkert hjärtsvikt å vatten i lungorna som hon snarkar.
Jag tycker fan att sjuksyrran själv är rätt slö. Hon har säkert hjärtsvikt å vatten i lungorna som hon snarkar.

Jag fick gå in bakvägen till vetto och alla var typ lite skraja för mig för ingen kan riktigt definiera vad för sorts dågg jag är. Jag diggade inte nån ur personalstyrkan speciellt men jag försökte inte nypa nån heller. På röntgenbordet rullade jag själv på instruktioner från morso och bruden som tog bilderna var fett impad. Faan, det är väl inget märkvärdigt med det, ungefär som att jag inte skulle ha koll på när det är läge å va offensiv å när det är läge att samarbeta. I alla fall så visade plåtarna att jag är sliten i lederna men förövrigt är jag frisk som en unghund och hungrig som en varg. Testade att äta antiinflammatoriskt och smärtlindrande i en vecka men jag sket fan på mig och matvägrade och det är betydligt mer allvarligt när jag matvägrar än när jag promenadstrejkar anser morso. Så just nu har vi alltså ingen riktigt bra lösning på mitt onda mer än vila och alldeles för mycket kliande. Det är en tidsfråga innan jag ser ut som en nakenhund.

Alla är på mig och ska klia hela tiden.
Alla är på mig och ska klia hela tiden.
Ibland måste man liksom bara ta lite paus och stryka bort äcklig parfymerad människolukt från snudan själv.
Ibland måste man liksom bara ta lite paus och stryka bort äcklig parfymerad människolukt från snudan själv.
Romrom kör mer lågintensivt kli, det är det bästa.
Romrom kör mer lågintensivt kli, det är det bästa.
Ibland måste jag bara se jävligt nonchig ut för att poängtera att jag inte är intresserad av hur mycket kli som helst.
Ibland måste jag bara se jävligt nonchig ut för att poängtera att jag inte är intresserad av hur mycket kli som helst.

Annars är det rätt najs med sommar. Det händer nåt nästan hela tiden. Bland annat har transsylvanska Smaj-Lis köpt och hämtat min gamla reservbil. En 84:ans golf som jag aldrig gillat för att framsätet var alldeles för litet, varje gång morso växlade så petade hon mig på sidan så jag blev irriterad. Men förmodligen passar golfen bättre till Smaj-Lis nätta stockholmsröv. Men seriöst, vilka fula kompisar han hade med sig asså!!!

Smaj-Lis och jag har hängt förr och en landsbroder är alltid en landsbroder liksom. Men kötthuvet till vänster hade han väl kunnat haft omtanken att lämna hemma.
Smaj-Lis och jag har hängt förr och en landsbroder är alltid en landsbroder liksom. Men kötthuvet till vänster hade han väl kunnat haft omtanken att lämna hemma.
Jag har större tolerans med Lillmuppen. Han har liksom de rätta färgerna och det rätta ansiktsuttrycket. Liten i maten också till skillnad från det dreglande köttberget.
Jag har större tolerans med Lillmuppen. Han har liksom de rätta färgerna och det rätta ansiktsuttrycket. Liten i maten också till skillnad från det dreglande köttberget.
Skönt att golfen startade så jag blev av med ockupanterna i hundgården och äntligen fick avnjuta mitt ben i lugn och ro.
Skönt att golfen startade så jag blev av med ockupanterna i hundgården och äntligen fick avnjuta mitt ben i lugn och ro.

I övrigt vill jag bara tillägga att det borde vara fest lite oftare och att vi bara borde bjuda hem folk som är svaga i matsituationer och som inte har några egna husdjur.

Midsommarafton är good shit, det borde vi fira oftare.
Midsommarafton är good shit, det borde vi fira oftare.
Midsommardagen är också good shit, bortsett från att jag inte minns att jag ätit pizza och att Cobran suger på sin pizzabit i typ en timme.
Midsommardagen är också good shit, bortsett från att jag inte minns att jag ätit pizza och att Cobran suger på sin pizzabit i typ en timme.

Men Cobran har andra kvaliteter, hon ställer ofta upp på slitage från morso när jag är trött och nött:

Tja då rå!

/Don Dino




Brudfajt

Nu har Cobran alias Styggo-Snyggo, Draknäbben, Förklädda Gulot, Ninjafeministen (aliasen tar aldrig slut) gjort det igen. Hon har försökt bita örat av en stöddig brud. Den stöddiga bruden var ingen mindre än moster Bolly. Sist Cobran gjorde en stöt liknande denna var 2010 och den gången var offret vår dåvarande lillsyrra Java. Java var rätt inkännande och hyfsat ödmjuk så jag greppade inte riktigt vad Cobran höll på med då. Men vår glosögda, marulksbettade, prickiga korv till moster har äntligen fått vad hon förtjänar! Det är allmänt känt att jag helst sett att vi bitit halsen av henne för flera år sedan (åtminstone tuggat tills hon blivit lite mer läjd bäck), hur Cobran har stått ut så länge med Bollys idoga boxande, svansrapp och lomhördhet är för mig obegripligt. Bolly ger sig liksom aldrig. Man ryter i, det är lugnt i fem sekunder, sen får man en boxtass och ett lejongrowl. Man nyper till, det är lugnt i fem sekunder… till sist vill man liksom bara tuggelitugga tills hon ger sig.

Där kan hon gott ligga och se skamsen ut. Bolly har ungefär lika bra omdöme som den rosa Hello Kitty-filten hon sover under.
Där kan hon gott ligga och se skamsen ut. Bolly har ungefär lika bra omdöme som den rosa Hello Kitty-filten hon sover under.

Det hela hände när morso var på jobbet och Romrom skulle ge oss middag. Cobran och Bolly brukar äta tillsammans och Cobran brukar alltid lämna lite mat till Bolly. Men den här kvällen dissade Bolly för första gången några kulor i botten på skålen och lämnade fritt fram för Cobran att gå dit och städa. Bäst som Cobran snokade runt i skålen så ångrade sig Bolly och ville ha tillbaka sina kulor. Cobran frös och morrade. Bolly insisterade och gick närmare varpå Cobran vibrerade med goofyprickarna på överläppen. Då tappade Bolly förståndet, flög på Cobran och sedan var fajten igång. Jag skällde frustrerat bakom gallret och ville bara ut och skipa rättvisa. Romrom tappade också förståndet och kunde i efterhand inte redogöra för hur hon lyckades separera brudarna, men på något sätt var Cobran instängd på Romroms hemmakontor bakom dubbla kompostgaller när morso kom hem från jobbet.

Cobran är slug, balanserad och pratar tydligt. Men hon kräver liksom att man respekterar henne. Jag backar alltid när hon morrar på mig och det gör hon typ jämt när hon äter eller ruvar i sängen.
Cobran är slug, balanserad och pratar tydligt. Men hon kräver liksom att man respekterar henne. Jag backar alltid när hon morrar på mig och det gör hon typ jämt när hon äter eller ruvar i sängen.

Efter slagsmålet var Romrom i chock, hon kunde inte fatta att hennes “prickiga, snälla, mjuka lilla prinsessa” kunde agera så korkat och aggressivt. Romrom fick gå till doktorn och ta en stelkramp och en penicillinkur mot de “prickiga prinsesstuggen” hon fått i handen. Cobran klarade sig sånär som på en blodprick på näsryggen, Bollys öra släppte en aning från skallen och luktade lite ruttet innan det blev bra igen. Romrom har i alla fall kommit på att det är dags att börja sätta gränser åt Bolly, både inomhus och utomhus. Jäss, jippie och halleluja liksom!!! Jag och Romrom jobbar i team för lugn och ro.

Jag har lärt upp Cobran på chase-and-swing-neck-wrestling och nu när jag är lite för gammal och skör för att mangla så sköter Cobran träningen med Joker. Cobran är oslagbar.
Jag har lärt upp Cobran på chase-and-swing-neck-wrestling och nu när jag är lite för gammal och skör för att mangla så sköter Cobran träningen med Joker. Cobran är oslagbar.

Appropå Joker så har han haft sjukt lång startsträcka men nu börjar det arta sig, det är ingen skämsfaktor på titeln Kronprins av Kalland längre:

Joker har stenkoll på sina domäner och ställer allt främmande som rör sig med ett defensivt muller på behörigt avstånd. När han är på viktigt uppdrag kommer han inte på inkallning, det är därför han har GPS på sig.
Joker har stenkoll på sina domäner och ställer allt främmande som rör sig med ett defensivt muller på behörigt avstånd. När han är på viktigt uppdrag kommer han inte på inkallning, det är därför han har GPS på sig.
Min favorit är när han kommer med sina 45 pannor i 30 knyck, fäller Skäggräkan och sätter sig på honom.
Min favorit är när han kommer med sina 45 pannor i 30 knyck, fäller Skäggräkan och sätter sig på honom.

I skuggan av brudfajten så har jag faktiskt firat min nioårsdag i Svenneland också. Det gjorde jag med ett stort köttben och en extra tupplur. Morso firade genom att ge bort min underull till björktrastarna som plåster på såren för att jag knep en pippiunge förra året.

Det borde vara köttben varje dag.
Det borde vara köttben varje dag.
Det borde vara extra tupplur varje dag också.
Det borde vara extra tupplur varje dag också.
Det borde vara riktigt dyrt att isolera sitt hem med min kungliga ull, det borde kosta minst ett par trastungar.
Det borde vara riktigt dyrt att isolera sitt hem med min kungliga ull, det borde kosta minst ett par trastungar.

Hej då.

/Dino




Vårsolens glans

Jag gillar solen. Det borde vara mer sol i svenneland. Mörker och kyla suger fett. Jag är alltid misstänksam mot allt men när det är mörkt är jag extra mycket på min vakt och är det dessutom kallt så är jag befogat supergrinig för det är fan inte lätt å ha seniorkrämpor, va enögd å ha epilepsi på samma gång när det är minusgrader ute. Svensk vinter borde förbjudas. Därför är jag ovanligt snäll och charmig nu när våren äntligen är här och jag kan softa uti vårsolens glans. Man kan säga att jag tinar upp lite grann typ.

För ett par veckor sedan när morso smög sig på mig för att tvångskyssa mig visade jag henne hörntanden. Hon tjatade hål i huvet på alla hon pratade med om hur sårad hon blivit så till sist var jag tvungen att gå med på lite slabbidaskträning med muta.
För ett par veckor sedan när morso smög sig på mig för att tvångskyssa mig visade jag henne hörntanden. Hon tjatade hål i huvet på alla hon pratade med om hur sårad hon blivit så till sist var jag tvungen att gå med på lite slabbidaskträning med muta.
Fritte är inte nån skallebank den här tiden på året för morso har tyvärr krattat upp alla hårtussar, horn och kraniedelar. Det luktade lite smaskigt kadaver bara innan vårsolen smälte bort sista snön.
Fritte är inte nån skallebank den här tiden på året för morso har tyvärr krattat upp alla hårtussar, horn och kraniedelar. Det luktade lite smaskigt kadaver bara innan vårsolen smälte bort sista snön.
Solfläck i sängen, pax för den!
Solfläck i sängen, pax för den!
Soldis i april känns rätt snålt nu men för en månad sedan var det en skön förhoppning om att det blir sommar i år igen.
Soldis i april känns rätt snålt nu men för en månad sedan var det en skön förhoppning om att det blir sommar i år igen.

Annars har vi tuffat på som vanligt under våren:

Jag har smugit runt som en svenne-dingo i Kallandsskogen.
Jag har smugit runt som en svenne-dingo i Kallandsskogen.
Jag har strukit runt som en city-dingo.
Jag har strukit runt som en city-dingo i klotterkvarter.
Jag har ägt Pinnen.
Jag har ägt Pinnen.
Linn-Trollet har ägt mig.
Linn-Trollet har ägt mig.
Jag har blivit kallad för dingo-sumo och Romrom har fått skäll för att hon ger mig för mycket mat när morso är på jobbet. Jag är helt säker på att morso fått för mycket plusstyrka på kontaktlinserna för jag känner mig totalt utsvulten. Jag har revben som ett cykelställ och magen kurrar som en V8:a.
Jag har blivit kallad för dingo-sumo och Romrom har fått skäll för att hon ger mig för mycket mat när morso är på jobbet. Jag är helt säker på att morso fått för mycket plusstyrka på kontaktlinserna för jag känner mig totalt utsvulten. Jag har revben som ett cykelställ och magen kurrar som en V8:a.
Joker har svårt att hitta balansen med tungan när han blir slabbidaskad så morso arbetar på en ny sorts pussteknik som inte kräver ansiktstvätt efteråt. Joker är inte så ofta med till stan nuförtiden för han måste bevaka territoriet i Kalland när jag inte är där. Skogen är liksom hans grej och han framstår inte direkt som nån kronprins när han hänger runt i klotterkvarteren, där är han rätt beige faktiskt.
Joker har svårt att hitta balansen med tungan när han blir slabbidaskad så morso arbetar på en ny sorts pussteknik som inte kräver ansiktstvätt efteråt. Joker är inte så ofta med till stan nuförtiden för han måste bevaka territoriet i Kalland när jag inte är där. Skogen är liksom hans grej och han framstår inte direkt som nån kronprins när han hänger runt i klotterkvarteren, där är han rätt beige faktiskt.
Cobran har ägt Maritn.
Cobran har ägt Maritn.
Cobran har dagdrömt om att få vara en fri drake som håller koll på Kallands djurungar. Allt är av intresse, här är det fåglar.
Cobran har dagdrömt om att få vara en fri drake som håller koll på Kallands djurungar. Allt är av intresse, här är det fåglar.
Cobran har utsett sig själv till snyggast i världen och klättrat upp på förstaprispallen. Som vanligt. Ganska tröttsamt faktiskt. Styggo-Snyggo.
Cobran har utsett sig själv till snyggast i världen och klättrat upp på förstaprispallen. Som vanligt. Ganska tröttsamt faktiskt. Styggo-Snyggo är alltid Styggo-Snyggo.

Jag tycker om när det rullar på som vanligt. Det ska vara lugnt och förutsägbart, de enda överraskningar jag uppskattar är extra solsken och extra mat. Men så enkelt är det aldrig. Det tillstöter konstant nåt nytt som jag måste ta hand om. Är det inte nån ny dågg, så är det nån ny dammsugare eller nåt annat obegripligt störande. Den här gången kom Vorfar hem från Australien med en specialbeställd present till morso som ska accepteras på mitt revir bara sådär utan att jag ens är tillfrågad. Den är dekorerad med dingosar vilket borde vara en förmildrande omständighet men vad fan spelar det för roll när den ser ut som nåt man slår ihjäl dåggar med och låter som ett domedagshorn. Jag hatar det australiensiska djävuls-röret.

Jag vet inte vad som är värst faktiskt, när morso brummar djävulsrör eller när hon spelar dragspel och Cobran ylar till. Det ska va tyst hemma hos mig.

/Don Dino




Stritdågg å marknaden

Ibland får jag eller morso mejl från olika företag som tycker att jag är jävligt snygg å ball. De smickrar, smörar å håller på inledningsvis å sen kommer det fraser som typ: “om du recenserar våra produkter så får du…”, “om du skriver ett inlägg i veckan åt oss så erbjuder vi…”, “om vi får annonsera i din blogg så betalar vi…”. Jag har varit totalpå hela tiden. Hur svårt kan det va liksom att skriva att torkat slaktavfall från ett visst fabrikat är smasko när det bästa man vet är torkat slaktavfall från vilket fabrikat som helst. Jag kan se mysig, snäll och timid ut och sälja typ änything bara jag får mer mat som doftar så pass surt att morso håller sin slabbidasknäbb borta från min snuda. Välkommen att skicka produktprover till mig sju dagar i veckan!

Torkad vom är fett smasko och vampyrdoften håller garanterat morsos slabbidask borta.
Torkad vom är fett smasko och vampyrdoften håller garanterat morsos slabbidask borta.

Men morso är en sån sjuk jävla bromskloss, så tråkig att hälften hade vart nog. Det räcker inte… hon är som typ en Ceausescu som svälter sin egen flock och hotar med indragna älgskallar om jag säljer mig “billigt till den kommersiella foderindustrin”, citat diktatorn. Jag fattar egentligen inte vad hennes problem är, om nån vill pynta för att jag helt enkelt är bäst så får de gärna göra det. Ibland funderar jag på hur livet hade blivit om jag istället för att följa med morso hade följt med tanten med köttbullarna i frysväskan på Arlanda sommaren 2006. Alla rumänska hundar är faktiskt jävligt trötta på att svälta. Och i svenneland finns det typ folk som köper pipleksaker tillverkade av gatuhundspäls till sina matvägrande mupphundar. Kom igen liksom, jag är en av få som har det bästa av två världar – gatuhundens hjärna och svensk marknadsekonomi – jag borde väl få göra matkarriär?

Jag är övertygad om att jag till och med skulle kunna sälja parkbänkar och papperskorgar med mina skills.
Jag är övertygad om att jag till och med skulle kunna sälja parkbänkar och papperskorgar med mina skills.

Häromdagen fick morso en ny sorts mejl som inledningsvis intresserade henne. Mejlet var från nån som håller på med casting till teve sju och som söker deltagare till ett hundprogram. Det började som vanligt med en massa smicker å trams, tyvärr ingen mat-muta den här gången. Morsos spontana tanke var naturligtvis att någon äntligen har fattat hur roliga, intelligenta och slitstarka gamla handikappade öststatsdåggar är och kommit upp med den eminenta programidén att sätta ihop en serie med typ mig, Uschu, Lilla Benet, Max, Vigo med flera. (Ett avsnitt kunde till exempel handla om Sveriges Gula hundmaffia, ett annat avsnitt kunde handla om De svarta hundarna från helvetet, ett tredje om När varulven kom till kontoret etc.) Men när morso läst klart mejlet så framgick det att castingmänniskan ville ha tips på lämpliga familjer som nyss har skaffat eller ska skaffa svennevalp. Men liksom hallå, bah, öh – kom hit ska jag nypa dig i röven kärring så du vaknar, vi känner inte en enda människa som har svennevalp eller funderar på svennevalp. Vi jobbar inte så, vi jobbar liksom för att så få dåggar som möjligt ska födas och för att de som redan lever ska få bed-and-breakfasts istället för att dö långsamt av kroniska hungersmärtor.

Skulle det inte vara roligare att titta på en livserfaren rumän som adopterat ett bed-and-breakfast i Sverige i stället för en valp som ska programmeras? Nån som breder ut sig och lätt får andra gäster att  balansera på kanten av en madrass.
Skulle det inte vara roligare att titta på en livserfaren rumän som adopterat ett bed-and-breakfast i Sverige i stället för en valp som ska programmeras? Nån som breder ut sig och lätt får andra gäster att balansera på kanten av en madrass.

Nästa gång nån från teve hör av sig så förväntar vi oss att det är för att jag och några andra vuxna dåggar från stritan ska få en egen programserie. Vi är rätt så trötta på att bli trashade i media och utnyttjade i kommersiella å korrupta sammanhang på grund av att vi tillhör den globala hunderklassen. Det är på tiden att vi får lite krädd i rutan för det finns flera tusen av oss i svenneland och vi är fan både fler, snyggare och mer spännande än varje grymtande mopsvalp med ögona på skaft.

En rumänsk gatuhund käkar inte bara slaktavfall, den äter också veganmat men föredrar gräddlikörer framför rödtjut. Lycka till med böngrytan och gräddlikören valpen!
En rumänsk gatuhund käkar inte bara slaktavfall, den äter också veganmat men föredrar gräddlikörer framför rödtjut. Vilken valp matchar det?
En vuxen stritdågg pissar inte runt i onödan. Den signalerar exakt och sofistikerat digniteten på det som ska märkas, bland annat med hjälp av sin ragg och svansföring. Öh, valpar pinkar inne va?
En vuxen stritdågg pissar inte runt i onödan. Den signalerar exakt och sofistikerat digniteten på det som ska märkas, bland annat med hjälp av sin ragg och svansföring. Öh, valpar pinkar inne va?
En rumänsk gatuhund kan ha nio års livserfarenhet men fortfarande se ut som ett nio månaders drygskåp. Matcha det valpen!
En rumänsk gatuhund kan ha nio års livserfarenhet men fortfarande se ut som ett nio månaders drygskåp. Matcha det valpen!
När valpen otacksamt yrar omkring och behöver passning så söker en föredetta stritdågg metodiskt av omgivningarna för att kontrollera riskerna och tillgångarna på området.
När valpen otacksamt yrar omkring och behöver passning så söker en föredetta stritdågg metodiskt av omgivningarna för att kontrollera riskerna och tillgångarna på området.

En dågg från stritan utbildar, vägleder och coachar svennefolk som den möter. DET är underhållning 2015. Trötta människor som behöver hjälp att få en valp rumsren känns lite nitti va!?

Don Dino