Spädgrisar

Vi är i stan. Morso bara jobbar, jag hänger med Romrom hela dagarna och hindrar henne från att göra något annat än klia mig. Det passar nog rätt så bra för hon kollar mest VM. Det verkar alla andra göra också för det är inte så många monsterdåggar med svennehjärnor ute på promenad som det brukar vara. Trist tycker jag. Fett chill tycker Romrom.

- Sportlov, hur boring kan det va liksom? Jag längtar till bärsäsongen.
– Sportlov, hur boring kan det va liksom? Jag längtar till bärsäsongen.
- Seriöst, hur mycket ska du hålla på å krångla med den där torkade blodpuddingen. Kan vi gå hem istället så tar jag den på soffan?
– Seriöst, hur mycket ska du hålla på å krångla med den där torkade blodpuddingen. Kan vi gå hem istället så tar jag den på soffan?

Största händelsen den gångna veckan är att jag har ansökt om att få skicka efter ihjälslagna spädgrisar från Danmark. En gård med 1000 suggor tjänar typ 1,3 miljoner kronor per år på att avliva alla nyfödda grisar under 1 kilo. Och det fantastiska är att det i bästa fall rör sig om fyra miljoner grisar som ska puts väck på grund av taskig lönsamhet (källa: SVT nyheter). Fatta va mycket smaskigt krubb asså. Egentligen vore det bättre om man kunde skicka hit dem levande så de får växa på sig lite innan jag äter upp dem. Jag skulle kunna bjuda hit en massa hungriga gula polare också och typ Uschu å hans tjocka tjej, maten skulle räcka åt alla. Och Cobran å Änglo Lupus skulle inte behöva springa runt i skogen och bränna onödiga kalorier när de jagar efter älgar. Om vi hade små spädgrisar i plogvallarnas snögrottor istället för knastertorrt dåggs-kändy så skulle vi kunna börja snacka schysst sportlov istället för boring sportlov, typ.

- Två spädgrisar om dagen håller Don Dino mätt i magen!
– Två spädgrisar om dagen håller Don Dino mätt i magen!

Vi hörs å syns.

Don Dino




Epilepsi å tofu

Jag har fått diagnosen epilepsi men det märker jag inte så mycket av. Det är typ en del av symptomen – att man inte fattar att man har det alltså. Det har hänt ett par tre gånger att jag vaknat på sidan med en kisskvätt bredvid mig och känt mig lite yr. Morso sitter då bredvid mig på golvet och stryker mig på kinden och typ håller sig från att inte slabbidaska mig till kvävning i sin glädje över att jag inte dog den här gången heller. Va faan, jag känner mig inte ens nära döden, och om jag dör så ska jag spöka i alla fall så hon kommer inte märka nån skillnad. Kanske om jag dör att mina tänder inte lämnar fyra röda märken efter sig i röven på fula gubbar och kanske att frukosten på bordet liksom frukosten i soffan inte städas bort lika effektivt:

Det här är reklam för veganfrukost. Morso tycker att det ser aptitligare ut med kladdet ovanpå tofun än under, och estetiken är viktigare än funktionen för henne i det här fallet.
Det här är reklam för veganfrukost. Morso tycker att det ser aptitligare ut med kladdet ovanpå tofun än under och estetiken är viktigare än funktionen för henne.
Eftersom jag har levt med morso i över åtta år så har jag lärt mig att när kladdet som egentligen ska hålla fast pålägget istället hamnar ovanpå som dekoration så kan jag lugnt ligga och vänta. Det är bara en tidsfråga innan det blir jackpot.
Eftersom jag har levt med morso i över åtta år så har jag lärt mig att när kladdet som egentligen ska hålla fast pålägget istället hamnar ovanpå som dekoration så kan jag lugnt ligga och vänta. Det är bara en tidsfråga innan det blir jackpot.
Mycket riktigt, tofun studsar iväg och det blir kladdspår på skjortan, jeansen och i kökssoffan. När jag städat klart i soffan och morso hämtar disktrasan så passar jag även på att städa av assietten. Veganfrulle är bättre än ingen frulle.
Mycket riktigt, tofun studsar iväg och det blir kladdspår på skjortan, jeansen och i kökssoffan. När jag städat klart i soffan och morso hämtar disktrasan så passar jag även på att städa av assietten. Veganfrulle är bättre än ingen frulle.

Vi har hängt en del i Kalland. Alldeles för mycket faktiskt. De plogar ju för fan inte stigarna i skogen så det är ju omöjligt att ta sig fram och den enda stimulansen som finns är en ensam skabbräv plus att Uschu å hans feta flickvän hälsade på oss. Hur kul är det på en termometerskala liksom? Jo, det är så fett mycket minus så rödspriten inte ens syns.

Jag å morsan sitter i köket å jobbar, jag härdar ut i 27-gradig värme från vedspisen å väntar på kaffepaus hela tiden.
Jag å morsan sitter i köket å jobbar, jag härdar ut i 27-gradig värme från vedspisen å väntar på kaffepaus hela tiden.
När hon äntligen reser sig upp och går mot skafferiet hejdar hon sig och tittar ut genom fönstret. Där ser hon en skabbräv som sitter och kliar sig nere på vägen. Hon ringer efter nån som jag vill nypa i arslet som har en bössa samtidigt som räven tröttnar på att sitta still och lommar iväg över gården. Morso blir ledsen och glömmer alldeles bort att vi ju faktiskt skulle FIKA!
När hon äntligen reser sig upp och går mot skafferiet hejdar hon sig och tittar ut genom fönstret. Där ser hon en skabbräv som sitter och kliar sig nere på vägen. Hon ringer efter nån som jag vill nypa i arslet som har en bössa samtidigt som räven tröttnar på att sitta still och lommar iväg över gården. Morso blir ledsen och glömmer alldeles bort att vi ju faktiskt skulle FIKA!
Dagen därpå kom Cobrans sumopolare. Uschu är egentligen helt ok men hans blonda flickvän borde stanna hemma i Ludvika tycker jag.
Dagen därpå kom Cobrans sumopolare. Uschu är egentligen helt ok men hans blonda flickvän borde stanna hemma i Ludvika tycker jag.
Tydligen är hon slabbidaskdåggen nummer ett så jag förstår att Uschu är tacksam att ha henne på sitt bed-and-breakfast så han slipper ställa upp själv.
Tydligen är hon slabbidaskdåggen nummer ett så jag förstår att Uschu är tacksam att ha henne på sitt bed-and-breakfast så han slipper ställa upp själv.
Ja, ni ser ju själva hur road Uschu är av att slabbidaska. Morso får fan va glad att näbben sitter kvar på henne.
Ja, ni ser ju själva hur road Uschu är av att slabbidaska. Morso får fan va glad att näbben sitter kvar på henne.
Seriöst, jag vill ha plogade cykelvägar och kissfläckar i plogvallarna. Jag vill ha brevlådor, lyktstolpar och elskåp som är inringade av gul batik.
Seriöst, jag vill ha plogade cykelvägar och kissfläckar i plogvallarna. Jag vill ha brevlådor, lyktstolpar och elskåp som är inringade av gul batik.
Till och med Cobran och de andra vilda djuren föredrar skoterspår framför snöpuls så det är inte bara jag som är stel å trött. Älgarna är det också i så fall.
Till och med Cobran och de andra vilda djuren föredrar skoterspår framför snöpuls så det är inte bara jag som är stel å trött. Älgarna är det också i så fall.
Jag tror inte morso tycker att det är så kul i Kalland heller eftersom hon är road av att ta kort på Cobrans spritsade fekalie som sticker upp typ 25 centimeter ovanför snön.
Jag tror inte morso tycker att det är så kul i Kalland heller eftersom hon är road av att ta kort på Cobrans spritsade fekalie som sticker upp typ 25 centimeter ovanför snön.
Kan vi typ dra in till stan snart eller? Jag vill röja, pansjistillvaron tråkar ut mig i längden. Fatta!
Kan vi typ dra in till stan snart eller? Jag vill röja, pansjistillvaron tråkar ut mig i längden. Fatta!
Man kommer inte undan hur man än gör. Skithappy var jag som trodde att jag skulle få gå en plogad promenad väl tillbaka i stan. Men snuvad och utlurad i snön blev jag i vanlig ordning när morso la frolicspår på elskåpen.
Man kommer inte undan hur man än gör. Skithappy var jag som trodde att jag skulle få gå en plogad promenad väl tillbaka i stan. Men snuvad och utlurad i snön blev jag i vanlig ordning när morso la frolicspår på elskåpen.

Nej hörrni, jag är typ nöjd att jag inte är en skabbräv som sover under en gran, svälter gör både jag och skabbräven redan, men pulsa i snön när man inte måste… det går fetbort när man kan chilla i soffan medan maten spiller sig själv.




Julens plus och minus

December månad har sina plus och minus. Det största plusset i år är att morso köpt en blender åt sig själv i julklapp så att hon ska kunna tvärdissa mejeriindustrin. Shit vilket dussinpucko tänker ni – nu har Dino blivit senil eller nåt – det gynnar väl inte honom på nåt sätt att hans bed and breakfast slutar att servera brieost och chevre. Men det gör det faktiskt, åtminstone indirekt. Efter att morso mixat mandelmjölk på typ några sekunder i värstingblendern så ber jag henne slänga i mina märgben så att jag kan komma åt det smaskiga fettiga som jag annars inte når utan att få träningsvärk i käken. Resultatet är en helt utsökt, naturlig, närproducerad älgbens-smoothie för gula hundar med gamla tänder som behöver tarmpeeling. Hur bra som helst – jag ska träna på att dricka den med sugrör i eftermiddag och kanske ett rådjurshorn som drinkpinne. Morso säger att alternativet till att bli fri från mejeriindustrin är att vi skaffar en ko och ett par getter och börjar göra våra egna mejeriprodukter. Att dela lya med med boskap är så fett uteslutet i min värld så jag avstår hellre från mina dessertostar för resten av livet. Getlukt påminner mig om Rumänien. Japp så ärä!

Min jul 2014:

Julledigt i Kalland är av godo. Vi eldar och tittar på medan sjön fryser.
Julledigt i Kalland är av godo. Vi eldar och tittar på medan sjön fryser.
Cobran snuttar och är snäll på min kudde.
Cobran snuttar och är snäll på min kudde.
Skäggräkan hittade bortglömd ryggbiff från 2010 längst ner i älgfrysen som det stod "Dinos" på.
Skäggräkan hittade bortglömd ryggbiff från 2010 längst ner i älgfrysen som det stod “Dinos” på.
I stan åker vi runt hos folk och blir bjudna på industrikorv och industriost. Blendergestapo tittar åt ett annat håll.
I stan åker vi runt hos folk och blir bjudna på industrikorv och industriost. Blendergestapo tittar åt ett annat håll.
Pinnen har varit ovanligt generös den här julen så hon får extra julmys av mig. Men kommer hon dragandes men nån jävla mistel och tror att hon ska få en kyss bara för att det är jul så drar jag.
Pinnen har varit ovanligt generös den här julen så hon får extra julmys av mig. Men kommer hon dragandes men nån jävla mistel och tror att hon ska få en kyss bara för att det är jul så drar jag.
Det här är en av julens baksidor. Jag hatar furminatorn mest av alla döda ting. Jag föredrar klotången lätt. Om man lever med en dågg så måste man väl tåla lite underull i datorfläkten och tilläggsisolerade kläder. Det fattar ju vem som helst.
Det här är en av julens baksidor. Jag hatar furminatorn mest av alla döda ting. Jag föredrar klotången lätt. Om man lever med en dågg så måste man väl tåla lite underull i datorfläkten och tilläggsisolerade kläder. Det fattar ju vem som helst.
F-Ö-R-N-E-D-R-I-N-G
F-Ö-R-N-E-D-R-I-N-G
Nästa år ska fanimej fula moster Bolly och Tråker vara renar. Jag tar semester från julbord och hela skiten om jag ska tvingas vara Rudolf igen.
Nästa år ska fanimej fula moster Bolly och Tråker vara renar. Jag tar semester från julbord och hela skiten om jag ska tvingas vara Rudolf igen.
OB-tillägget för att spela Rudolf i en minut var i och för sig godkänt. Vi får se vem som är ren nästa år, man kan ju inte få allt man önskar sig.
OB-tillägget för att spela Rudolf i en minut var i och för sig godkänt. Vi får se vem som är ren nästa år, man kan ju inte få allt man önskar sig.

Gott nytt år mina vänner och ovänner!




Den 24 november 2008…

… så gjorde jag det här blogginlägget:

Igår var nog den sämsta dagen typ ävvär i Svenneland! Morsan, redan nere för räkning, kom hem med en riktig skitdågg. Det luktade köttbullar lång väg av hennes andedräkt. Tänkte att det var bäst att visa på en gång vem som är Don på pläjset så jag drog upp den värsta hyenaimitation som jag bemästrar. Full ragg, svansen uppblåst som en igelkott toppat med mitt brunprickiga garnityr som stod rakt ut ur käften. Men hallå!!! Tror ni skitdåggen brydde sig!? Bruden bara ignorerade mig och snurrade runt med morsan i snön och typ låtsades inte se mig överhuvudtaget… Man har faan ingenting för att man bjuder till. Och inte fick jag nån köttbulle heller. Skit skit skit. Sen kom vi in och då hade mupp-päronen typ riggat med galler från komposten så jag hade ingen chans att komma åt henne.

Ha ha – hon är förresten rädd för trapphuset så morsan får bära henne. Vilken meshund!!! Jag visste hela tiden att hon var en fjant fast morsan har sagt att hon är så tuff. Men det är ju knappast nån hemlighet att jag är tuffast och snyggast i hela världen. Fatta va coolt det är att bara ha ett öga, ett roder till svans och vara full med ärr. Fränare än Dino the Don får man verkligen anstränga sig för att hitta. Men visst, sen är det inte alla som har gener som jag heller. Vaddå, min dingo-mormor kommer från Australien och min farfar var chef över alla vakter på Draculas slott. Det ni. Det bräcker ni inte. Sen kan Dobra komma och snacka gangster bäst hon vill. Hon säger typ till mig när ingen annan hör att hon är född med rånarluva på sig. Okej asså – hon har liksom lite svart keps och typ brillor i pälsen, rätt schysst i o för sig – men nån rånarluva är det inte. Möjligtvis kan hon ansöka om medlemskap i björnligan. Typ.

Jag brottade ner puman i snön en vända när vi var ut en sväng i morse, hon är pinsamt klen faktiskt. Men det är väl rättså typist för brudar, de kör fulspel och konditionstävlingar. Själv är man ju mer den dynamiska typen. Ibland föredrar jag att chilla på soffan och ibland är jag explosiv. Morsan har skrivit i mitt CV att jag är flexibel med integritet, det är typ mitt i prick det. Långdistansfjant och fintar det är för kärringar. Don Dino föredrar att mangla motståndaren. Vill jag nåt så gör jag det liksom. Det har jag alltid gjort. Det där med att göra som andra säger det skiter jag i. Världen är full av muppar som går andras vägar.

Jag antar att ni hajjar att inlägget handlar om Cobrans ankomst. Det var sex år sedan, shit vad tiden går fort. Vi är ju typ pansjisar med råge båda två nuförtiden. På den tiden hette Cobran Dobra som betyder “snygg” eller “söt”. Det var nämligen det enda vi visste om henne när hon kom från Cernavoda, att hon var skitsnygg alltså. Morso hävdade också att hon var tuff, extremt smart, självständig, social och expert på sura gubbar – men med tanke på hur chicken hon var de första dagarna i svenneland så trodde jag lätt att morso hade tagit fel på hund när hon valde Cobran på plats i Rumänien. Ganska snabbt visade hon dock sitt rätta jag och Dobra blev Dobra da Cobra, sen blev det bara Cobran eller Styggo-Snyggo. Idag varierar Cobrans tilltalsnamn med hennes dagsform och humör. För det mesta är hon skitsöt, styggdrake och ninjafeminist. Med facit i tass har jag konstaterat att morsos bedömning av Cobran var helt felaktig. Cobran var nämligen tio resor tuffare, smartare, självständigare, socialare och expertigare på sura gubbar än morso någonsin hade kunnat föreställa sig. Betrakta den här hyllningen till syrran som en engångsföreteelse:

Jag vet inte hur fan morso tänkte när hon valde den här bruden som adoptivsyrra till mig.
Jag vet inte hur fan morso tänkte när hon valde den här bruden som adoptivsyrra till mig.
Hon var orädd för mig redan från start. Jag gjorde vad jag kunde för att skrämma iväg henne men efter några dagar lät jag mig manipuleras. Enklast så. Det här fotot är från november 2008.
Hon var orädd för mig redan från start. Jag gjorde vad jag kunde för att skrämma iväg henne men efter några dagar lät jag mig manipuleras. Enklast så. Det här fotot är från november 2008.
Ja, hon ser så jävla svennesöt ut så det är inte klokt. Men det är FEJK!
Ja, hon ser så jävla svennesöt ut så det är inte klokt. Men det är FEJK!
Cobran försöker alltid sno åt sig bästa platsen i bilen så hon kan sitta och kommentera sånt vi åker förbi. Hon är uppmärksam och pratar oavbrutet.
Cobran försöker alltid sno åt sig bästa platsen i bilen så hon kan sitta och kommentera sånt vi åker förbi. Hon är uppmärksam och pratar oavbrutet.
I matsituationer lärde jag mig ganska snabbt att allt som jag fick var "vårat" medan allt som hon fick var "hennes".
I matsituationer lärde jag mig ganska snabbt att allt som jag fick var “vårat” medan allt som hon fick var “hennes”.
Oändliga är timmarna som jag suttit och väntat på att hon ska sluta morra så jag får diska.
Oändliga är timmarna som jag suttit och väntat på att hon ska sluta morra så jag får diska.
Första vintern så skulle Cobran tränas att komma på inkallning. Hon lärde sig blixtsnabbt att komma in på kommando, tränga sig före i godiskön och när hon tyckte att hon fattat övningen så slutade hon komma på inkallning. Hon kommer fortfarande inte på inkallning.
Första vintern så skulle Cobran tränas att komma på inkallning. Hon lärde sig blixtsnabbt att komma in på kommando, tränga sig före i godiskön och när hon tyckte att hon fattat övningen så slutade hon komma på inkallning. Hon kommer fortfarande inte på inkallning.
Cobran är dåggen som  tjatade sig till dispens från regeln "inga hundar på bordet" med motiveringen att det är livsnödvändigt att hela hushållet hör när det passerar en katt eller en annan dågg nere på vägen.
Cobran är dåggen som tjatade sig till dispens från regeln “inga hundar på bordet” med motiveringen att det är livsnödvändigt att hela hushållet hör när det passerar en katt eller en annan dågg nere på vägen.
Det kanske inte syns på den här bilden men till morsos stora förtret har Cobran gnidit in sig i älgskit från svansrot till nacke.
Det kanske inte syns på den här bilden men till morsos stora förtret har Cobran gnidit in sig i älgskit från svansrot till nacke.
När det gäller Cobrans självständighet så var morso tvungen att erkänna sig besegrad efter att ha kämpat på med lydnaden och inkallningen i flera år. Vid sju års ålder gjorde Cobran älgjaktspremiär med ko- och kalvskalle på fritte som resultat . Tro inte att hon är en älghund - hon jagar katter, ekorrar och rävar med samma framgång och frenesi.
När det gäller Cobrans självständighet så var morso tvungen att erkänna sig besegrad efter att ha kämpat på med lydnaden och inkallningen i flera år. Vid sju års ålder gjorde Cobran älgjaktspremiär med ko- och kalvskalle på fritte som resultat . Tro inte att hon är en älghund – hon jagar katter, ekorrar och rävar med samma framgång och frenesi.
Cobran är och förblir ninjafeminist och gubbspecialist. Hon manipulerar allt och alla. Uschu, Lilla Benet, Putte-Pip, jo näjm it - alla gubbar älskar Cobran oavsett ålder och pondus.
Cobran är och förblir ninjafeminist och gubbspecialist. Hon manipulerar allt och alla. Uschu, Lilla Benet, Putte-Pip, jo näjm it – alla gubbar älskar Cobran oavsett ålder och pondus.
Cobran är en seg dam. Se här så tjusigt hon tuktar Joker med sitt bästa Styggo-Snyggogarnityr.
Cobran är en seg dam. Se här så tjusigt hon tuktar Joker med sitt bästa Styggo-Snyggogarnityr.
Sedan morso fattade att Cobran kunde dra typ en mil för att spåra nåt okänt med päls så blev det obligatoriskt med varningskläder eller GPS på henne. Cobran kommer alltid tillbaka men hon gör det först när hon anser sig vara klar med sitt uppdrag. Det kan ta nån timme ibland.
Sedan morso fattade att Cobran kunde dra typ en mil för att spåra nåt okänt med päls så blev det obligatoriskt med varningskläder eller GPS på henne. Cobran kommer alltid tillbaka men hon gör det först när hon anser sig vara klar med sitt uppdrag. Det kan ta nån timme ibland.

Cobran är inte bara världens mest krävande och dryga syrra. Vid ett fåtal tillfällen har det faktiskt varit ganska najs att ha henne vid sin sida:

Midsommar 2009. Första och sista gången jag ställde upp på bild med blomkrans kan jag säga. Jag gjorde det enbart därför att jag insåg att Cobran var beredd att ställa upp för en bit lax.
Midsommar 2009. Första och sista gången jag ställde upp på bild med blomkrans kan jag säga. Jag gjorde det enbart därför att jag insåg att Cobran var beredd att ställa upp för en bit lax.
Inomhus-wrestling 2010. Helt ok, på den tiden luktade hon inte tandsten ur käften.
Inomhus-wrestling 2010. Helt ok, på den tiden luktade hon inte tandsten ur käften.
Utomhus syns vi alltid sida vid sida om inte tempot är för högt.
Utomhus syns vi alltid sida vid sida om inte tempot är för högt.
I nödfall kan jag fortfarande låta henne jaga mig några sekunder, mest för husfridens skull.
I nödfall kan jag fortfarande låta henne jaga mig några sekunder, mest för husfridens skull.
Jag är inte så jävla förtjust i att bli kliad och kramad av utomflockliga. Men det är Cobran, snacka om att hon har gett mig avlastning under åren. Tack för det!
Jag är inte så jävla förtjust i att bli kliad och kramad av utomflockliga. Men det är Cobran, snacka om att hon har gett mig avlastning under åren. Tack för det!
Ungefär såhär har vi levt i fred och kompletterat varandra sedan 2008. Det har inte varit direkt lätt för nya dåggs att bli polare med oss.
Ungefär såhär har vi levt i fred och kompletterat varandra sedan 2008. Det har inte varit direkt lätt för nya dåggs att bli polare med oss.
Joker är nog den enda som Cobran faktiskt köpt rakt av utan förbehåll. Hon tänker väl att hans lojalitet är en smart investering inför ålderdomen. Med hennes hjärna och hans fysik finns det nog inga begränsningar.
Joker är nog den enda som Cobran faktiskt köpt rakt av utan förbehåll. Hon tänker väl att hans lojalitet är en smart investering inför ålderdomen. Med hennes hjärna och hans fysik finns det nog inga begränsningar.
Så här ser vi ut i november 2014, fast mig ser ni bara röven på.
Så här ser vi ut i november 2014, fast mig ser ni bara röven på.

Jag trodde aldrig att jag skulle stå ut med Cobran så här länge. Det verkar faktiskt funka några år till. Det kanske till och med kan funka tills döden skiljer oss åt. Om jag ska va helt blödigt jävla uppriktig så kan det vara så att Cobran rent utav livat upp min tillvaro och fortsätter att göra det. Där Cobran är, där händer det grejer!

Tja då’rå.

Don Dino

Kalland å Katmandu

Morso har varit i Katmandu å pillat på andras räliga snudor medan jag har semestersoftat i Kalland. Pinnen har bott här med oss och hon är väldigt lyhörd på mina behov vad gäller kli, mat och minimala promenader så det är inte alls lika drygt för mig att ta hand om henne som det är för mig att ta hand om morso. Men jag vet inte om Pinnen blev lite utsliten ändå i fingrarna för hon ringde efter sin(!) morsa och begärde kliförstärkning under ett par dagar. Snacka soft-å-lyllo liksom! Typ två stycken stugsittare som gillar att äta älgkött, älskar mig mest av alla patriarker i hela världen och är rädda för björnarna i skogen. Björnfrossa är ekvivalent med NO skogspromenader. Jäss! Då och då skickade vi uppdateringar till morso i Nepal:

"Tja morso. Vi äter, eldar och softar. Pinnen är kär i mig och känner sig väl omhändertagen. Joker muppar sig och Cobran skäller på räven. Jag håller ställningarna som vanligt så du behöver inte bekymra dig. Kommer det hit nån karl så biter jag honom i arslet direkt."
“Tja morso. Vi äter, eldar och softar. Pinnen är kär i mig och känner sig väl omhändertagen. Joker muppar sig och Cobran skäller på räven. Jag håller ställningarna som vanligt så du behöver inte bekymra dig. Kommer det hit nån karl så biter jag honom i arslet direkt.”
"Tja, idag regnar det. Pinnen fattar att man inte ska gå ut när det regnar till skillnad från dig. Hon slarvar med hushållsarbetet så det blir en del städ- och diskjobb åt mig. Jag funderar på att adoptera Pinnen permanent."
“Tja, idag regnar det. Pinnen fattar att man inte ska gå ut när det regnar till skillnad från dig. Hon slarvar med hushållsarbetet så det blir en del städ- och diskjobb åt mig. Jag funderar på att adoptera Pinnen permanent.”
"Morgens! Pinnen klagar över att hon får förhårdnader i sina konstnärsfingrar för att jag kräver för mycket kli. I stället för att säga åt mig att jag ska gå och lägga mig så ringde hon efter förstärkning. Jag funderar på att adoptera både Pinnen och hennes morsa nu. De älskar mig kravlöst."
“Morgens! Pinnen klagar över att hon får förhårdnader i sina konstnärsfingrar för att jag kräver för mycket kli. I stället för att säga åt mig att jag ska gå och lägga mig så ringde hon efter förstärkning. Jag funderar på att adoptera både Pinnen och hennes morsa nu. De älskar mig kravlöst.”
"Tjena morso! Jag kan väl få semester från dig lite oftare. Mina nya brudar dricker vin och tappar rätt många köttskivor på golvet. De är skitimpade över min disk- och städkapacitet och tycker att det borde vara en rättighet för alla kvinnor att ha en sån som jag i köket."
“Tjena morso! Jag kan väl få semester från dig lite oftare. Mina nya brudar dricker vin och tappar rätt många köttskivor på golvet. De är skitimpade över min disk- och städkapacitet och tycker att det borde vara en rättighet för alla kvinnor att ha en sån som jag i köket.”
"Morsning. Jag är fett besviken. Pinnens morsa har åkt hem och när solen kom fram så tvingade Pinnen med mig ner till sjön. Hon säger att jag måste få lite frisk luft och att det är hälsosamt att röra på sig när man har ätit så mycket kött och sås. Hon täljer på nån träskulptur så hon har inte tid att klia mig twentyfår-seven. När kommer du hem?"
“Morsning. Jag är fett besviken. Pinnens morsa har åkt hem och när solen kom fram så tvingade Pinnen med mig ner till sjön. Hon säger att jag måste få lite frisk luft och att det är hälsosamt att röra på sig när man har ätit så mycket kött och sås. Hon täljer på nån träskulptur så hon har inte tid att klia mig twentyfår-seven. När kommer du hem?”

Från Nepal har kommunikationen från morso gått typ såhär:

"Hej på er! Alla hundar här ser ut ungefär som du och Cobran, fast de är fem-tio kilo mindre ungefär. Jag träffade en gubbe som såg ut som Cobrans farfar idag så han hängde med mig till slaktarn så köpte vi lite buffelkött. Han sa precis som du brukar göra - att det var för lite."
“Hej på er! Alla hundar här ser ut ungefär som du och Cobran, fast de är fem-tio kilo mindre ungefär. Jag träffade en gubbe som såg ut som Cobrans farfar idag så han hängde med mig till slaktarn så köpte vi lite buffelkött. Han sa precis som du brukar göra – att det var för lite.”
"Hej Dino. Jag är i djungeln och här finns det inga hundar. Men jag har pussats med en get som är jättetrevlig. Tur att du inte är här för då skulle du äta upp den."
“Hej Dino. Jag är i djungeln och här finns det inga hundar. Men jag har pussats med en get som är jättetrevlig. Tur att du inte är här för då skulle du äta upp den.”
"Hej gubben, nu kanske du blir lite sur men jag längtar så mycket efter dig så jag kunde inte låta bli att mata en av de tjocka hundarna utanför danska ambassaden, han har aldrig ätit svenskt hundfoder förut. Hoppas att du får smaskigare grejer av Pinnen."
“Hej gubben, nu kanske du blir lite sur men jag längtar så mycket efter dig så jag kunde inte låta bli att mata en av de tjocka hundarna utanför danska ambassaden, han har aldrig ätit svenskt hundfoder förut. Hoppas att du får smaskigare grejer av Pinnen.”
"Dino, jag behöver dig. Det är en hund här som stalkar mig och inatt flyttade han in på mitt rum. Han är skitfjäskig mot mig och superotrevlig mot andra hundar  - jag önskar att du kunde skrämma iväg honom på ditt naturliga sätt. Jag har inte hjärta att kasta ut honom när han är så glad över att få sova inomhus i min säng."
“Dino, jag behöver dig. Det är en hund här som stalkar mig och inatt flyttade han in på mitt rum. Han är skitfjäskig mot mig och superotrevlig mot andra hundar – jag önskar att du kunde skrämma iväg honom på ditt naturliga sätt. Jag har inte hjärta att kasta ut honom när han är så glad över att få sova inomhus i min säng.”
"Idag har jag löst problemet med den påstridiga vita hunden. Nån som ser ut som Cobrans tvillingbror har blivit påkörd av en bil och behöver mitt rum bättre än det där vita drygskåpet. Den här hunden borde Pinnen adoptera, han är lika kul och glad som din syrra."
“Idag har jag löst problemet med den påstridiga vita hunden. Nån som ser ut som Cobrans tvillingbror har blivit påkörd av en bil och behöver mitt rum bättre än det där vita drygskåpet. Den här hunden borde Pinnen adoptera, han är lika kul och glad som din syrra.”

Sen kom det en drös med bilder på såna som ser ut som jag och Cobran. Det är ju det jag har sagt hela tiden – äkta gulon och äkta förklädda gulon är liksom facit, det är såna som vi som behundar större delen av världen. Kolla här liksom bara:

Skulle kunna vara jag innan jag tappade svansen typ.
Skulle kunna vara jag innan jag tappade svansen typ.
Skulle kunna va min biolgiska morsa liksom,  hon kände direkt att det var fula typer som drog i kedjan. Sen när det kom en snäll kille med kex så följde hon snällt med och kedjan fick de fula typerna behålla.
Skulle kunna va min biolgiska morsa liksom, hon kände direkt att det var fula typer som drog i kedjan. Sen när det kom en snäll kille med kex så följde hon snällt med och kedjan fick de fula typerna behålla.
Det här skulle typ kunna va min nepalesiska kusin, synd att han har så fula vita strumpor på sig.
Det här skulle typ kunna va min nepalesiska kusin, synd att han har så fula vita strumpor på sig.
Han har samma egenskaper som en kusin till mig skulle ha också. Som ni minns är det inte längesedan jag såg ut såhär. Men nu är jag hel igen!
Han har samma egenskaper som en kusin till mig skulle ha också. Som ni minns är det inte längesedan jag såg ut såhär. Men nu är jag hel igen!
Det händer rätt ofta att folk frågar morso vad jag är för en vildhund. Svennarna borde åka till nåt land där alla dåggar är som jag så de inte behöver glo ögonen ur sig så fort de ser en dågg som inte är ett designat husdjur.
Det händer rätt ofta att folk frågar morso vad jag är för en vildhund. Svennarna borde åka till nåt land där alla dåggar är som jag så de inte behöver glo ögonen ur sig så fort de ser en dågg som inte är ett designat husdjur.
Kolla kolla liksom, en enäggstvilling! Finns inte att tillgå i Svea rike.
Kolla kolla liksom, en enäggstvilling! Finns inte att tillgå i Svea rike.
Ännu ett gulo som väntar på att det ska komma en vegetarisk matrest nånstans ifrån.
Ännu ett gulo som väntar på att det ska komma en vegetarisk matrest nånstans ifrån.
Det här gulot hade nån jävel hällt frätande syra på så han dog till sist i morsos knä. När jag hittades så hade jag fått fett med bang från folk som använde tillhyggen  och de som hittade mig trodde att jag skulle dö också. Men det gjorde jag inte. Och det var ju en jävla tur för en massa brudar i svenneland som är beroende av mig. Lite tur för mig också som fick riktigt käk. Bara en sån sak är ju värd att leva för.
Det här gulot hade nån jävel hällt frätande syra på så han dog till sist i morsos knä. När jag hittades så hade jag fått fett med bang från folk som använde tillhyggen och de som hittade mig trodde att jag skulle dö också. Men det gjorde jag inte. Och det var ju en jävla tur för en massa brudar i svenneland som är beroende av mig. Lite tur för mig också som fick riktigt käk. Bara en sån sak är ju värd att leva för.
Sen blev jag lite lack på morso när den här bilden kom med texten "om du var en apa Dino så skulle du se ut såhär".
Sen blev jag lite lack på morso när den här bilden kom med texten “om du var en apa Dino så skulle du se ut såhär”.
Sen är Cobran rätt mallig för hennes genuppsättning är lika vanlig som min även i Nepal. Men vaddå, det är ju min blogg liksom så det kan ju hon fundera på för sig själv tycker jag. Och det fanns tydligen inte en enda hund som såg ut som Joker förresten. Det är ju det jag alltid har sagt -  Joker är en sällsynt udda mupp.
Sen är Cobran rätt mallig för hennes genuppsättning är lika vanlig som min även i Nepal. Men vaddå, det är ju min blogg liksom så det kan ju hon fundera på för sig själv tycker jag.

Det fanns tydligen inte en enda hund i Katmandu som såg ut som Joker förresten. Det är ju det jag alltid har sagt – Joker är en sällsynt udda mupp. Nu känns det rätt så bra att morso är hemma igen och att säsongen tillåter att vår psykopatiska svennesyrra Änglo Lupus gör lite nytta. Jag vidhåller dock att Änglo Lupus är så stygg så hon aldrig mer ska få vara med på bild i min blogg, men det hindrar mig inte från att publicera skallarna som hon tar hem till mitt centrallager.

Jag skulle vägra äta vegetariska sopor i Nepal. Och jag vill helst inte åka till stan när morso ska jobba. Varför kan vi inte flytta till centrallagret eller ta centrallagret med oss i bilen liksom?
Jag skulle vägra äta vegetariska sopor i Nepal. Och jag vill helst inte åka till stan när morso ska jobba. Varför kan vi inte flytta till centrallagret eller ta centrallagret med oss i bilen liksom?

Typ sådär då. Vi hörs och syns! Ja just det, om ni vill se fler bilder på nepalesiska dåggs så kan ni göra det här.

/Don Dino




Stupid dågg

Som om det inte vore nog med att jag är kastrerad och världsmästare på att diska. Jag har fått stryk av en svennebrud också. Fett med stryk. Aggrobiggan som märkt mig för livet är ingen mindre än den erkänt socialt handikappade Änglo Lupus. Hon har rykte om sig i Kalland att vara den elakaste surtiken på tre mils radie och hennes omotiverade explosiva aggressivitet får mig att framstå som ett socialt geni i en teddybjörns kropp. Under flera års tid har jag och Änglo Lupus funnits i närheten av varandra eftersom hon är Skäggräkans högra hand, men morso har konsekvent gjort bedömningen att vi ska leva åtskilda eftersom Lupus ställer ännu högre krav på eventuella flockmedlemmars signalkänslighet och anpassningsförmåga än vad jag gör. Jag skulle aldrig ta order från en sex år yngre svennebrud som saknar verklig livserfarenhet, är signalresistent och försöker härska genom våldsmonopol. Och Lupus i sin tur saknar förmågan att uppskatta och ta till sig en ärrad pensionär utan pungkulor som helst av allt bara vill vara i fred från högenergiska glin. Därför har jag och Lupus alltid varit separerade med dörrar och kompostgaller. Så en dag för ungefär en månad sedan glömde Skäggräkan att dubbelkolla dörren ut från min våning. Jag smet gladlynt och förväntansfullt iväg likt en flygande ostkrok, frambenen spretade på det där charmiga sättet som bara mina framben kan spreta, min gräddvita stjärt guppade upp och ner och på min mjuka mage gick det vågor när jag for fram. Jag rundade hörnet på det stora gula huset och sprang intet ont anande fram till Lupus för att säga hej som stod bunden vid traktorn. Utan ett ljud, utan en raggresning eller någon som helst mimik öppnade hon helt kyligt sin vidriga käft och tryckte till för allt hon hade över mitt näpna välskapta dingohuvud. Jag var inte alls i sinnesstämning för att slåss och hennes agerande kom som en total överraskning. Jag hann inte ens spänna läpparna över mina egna tänder när trycket från hennes Lupus-käft gick in i skallen på mig varpå min egen hörntand pressades genom min egen överläpp och krokade fast. Innan morso kom till undsättning och lyfte bort Lupus hann subban få in minst tre rejäla bett över mitt huvud på den blinda sidan utan att jag varken kunde parera eller försvara mig. Jag linkade därifrån med blodet drypandes, jag pep och försökte med hjälp av tassen att kroka av läppen från hörntanden som stack ut genom goofyprickarna. Lupus hade inte en skråma, hon bara stod där och kände sig nöjd med sin insats.

Kränkt, sårad och missförstådd - det är inte första gången som jag blir omplåstrad efter en svennedåggattack. Alla svennar hatar mig och jag tycker att de borde gå en kurs i uppförande och kommunikation.
Kränkt, sårad och missförstådd – det är inte första gången som jag blir omplåstrad efter en svennedåggattack. Alla svennar hatar mig och jag tycker att de borde gå en kurs i uppförande och kommunikation.

Morso och Skäggräkan petade in en pinne i käften på mig och krokade av läppen, sen tvättade morso mina sår och konstaterade att det kommer bli ytterligare fula ärr på blindsidan men att det är bättre med fula ärr än att åka till vetto och sy ihop skallen eftersom jag helst inte vill lägga mig under händerna på en främmande människa. Dagarna som följde var rofyllda och guldkantade med förstklassig service och läckerheter. Det serverades älghjärta, älgtunga, pölsa, leverpastej och andra kulinariska höjdare. Jag läkte ihop rätt snabbt på utsidan men inom mig kändes det konstigt. Det var liksom lite grann som att jag var tillbaka i mitt rumänska känslotillstånd där jag hela tiden var tvungen att minimera riskerna för att tillfogas smärta utifrån. Jag nafsade till exempel efter Uschus husse när han hälsade på (stor och farlig ful gubbe, glömde bort att han alltid kliar mig och ger mig smörgåstårta), jag markerade åt Skäggräkan när han skulle lägga sig bredvid mig i sängen (liten och farlig ful gubbe, glömde bort att vi sovit bredvid varandra i typ två år) och jag pep och duckade när morso bar soppåsen i handen och gick mot mig (farlig tant med misstänkt tillhygge, glömde helt bort att det var morso). När Joker blev ivrig ut på promenad och trängde sig vid dörren skulle jag nypa till honom så att han lugnade ner sig men morso satt benet emellan och då fick hon sig fyra röda märken i låret i stället. Posttraumatisk stress suger fett! Man tappar liksom den invanda tryggheten, tilliten och gör vad man måste för att överleva. Som tur är så funkar matmetoden jävligt bra och efter ett par veckors mental rehabilitering med köttbullar i stan så blev jag mig själv igen. Alla mina polare tycker ju så synd om mig när de hör att jag fått stryk så jag har inte gjort annat än åkt runt med morso och Cobran och fikat hos folk känns det som. Jag var sjukt nöjd med att träffa Uschu också, han hade hundra procents förståelse och gav starkt andligt stöd till en rumänsk stukad broder. Normalt brukar jag inte säga att jag uppskattar Uschu men i det här läget kan jag erkänna att jag önskar att det fanns fler Uschusar. I Rumänien hade jag och Uschu förmodligen varit ärkefiender eftersom vi har samma behov och samma kapacitet, men svenneland förenar oss eftersom vi pratar samma språk och resurserna är mer än tillräckliga för att vi ska överleva. Dåggar som kan kommunicera och är mätta slåss inte i onödan, i alla fall inte vildisar som vi.

Matmetoden funkar ypperligt när vi hälsar på hos Fönsterjeppe. Fönsterjeppe älskar såna som jag och flera av mina ärrade rumänska bröder har hälsat på hos honom på jobbet för att komma över sina issues mot fula gubbar.
Matmetoden funkar ypperligt när vi hälsar på hos Fönsterjeppe. Fönsterjeppe älskar såna som jag och flera av mina ärrade rumänska bröder har hälsat på hos honom på jobbet för att komma över sina issues mot fula gubbar.
Jag gillar Britt och hennes skinkmackor men jag skulle inte gå så långt i mitt gillande som Cobran gör. Fjant!
Jag gillar Britt och hennes skinkmackor men jag skulle inte gå så långt i mitt gillande som Cobran gör. Fjant!
När jag fick träffa vildhundsälskaren Robin för första gången så orkade jag inte ens skälla. Jag lade mig framför hennes ben och krävde kli. Hon tycker att jag är underbar, en raritet, en på hundratusen. När nån säger så till en så konkurreras taskiga minnen från Rumänien och Lupus ut.
När jag fick träffa vildhundsälskaren Robin för första gången så orkade jag inte ens skälla. Jag lade mig framför hennes ben och krävde kli. Hon tycker att jag är underbar, en raritet, en på hundratusen. När nån säger så till en så konkurreras taskiga minnen från Rumänien och Lupus ut.
Hemma hos min polare Dan har jag typ en egen matmetodslåda fylld med rehabiliterande smaskingar.
Hemma hos min polare Dan har jag typ en egen matmetodslåda fylld med rehabiliterande smaskingar.
Romrom tyckte så synd om mig så jag fick ta Bollys korg i köket. Bra rehab anser jag.
Romrom tyckte så synd om mig så jag fick ta Bollys korg i köket. Bra rehab anser jag.
Genom sin popularitet drar Skäggräkan till sig alla andra så jag får ha sängen för mig själv och slipper trängas. Fin gest!
Genom sin popularitet drar Skäggräkan till sig alla andra så jag får ha sängen för mig själv och slipper trängas. Fin gest!
När Uschu har hälsat på hos mig ser morso hur mager jag är i jämförelse med honom. Bortsett från att han i övrigt är en god och lojal kamrat som för länge sedan dömt ut Lupus så är hans övervikt troligen det jag uppskattar mest med honom.
När Uschu har hälsat på hos mig ser morso hur mager jag är i jämförelse med honom. Bortsett från att han i övrigt är en god och lojal kamrat som för länge sedan dömt ut Lupus så är hans övervikt troligen det jag uppskattar mest med honom.

Då vet ni att kungen är tillbaka i matchen. De närmaste två veckorna ska jag bo i Kalland och ta hand om Pinnen. Morso åker nämligen till Kathmandu och kliar nepalesiska gatuhundar. Jag ska sitta med ärrade sidan åt Pinnen och se plågad ut hela tiden så att hon får ont i magen och ger mig extra smask.

Förresten så vill jag säga också innan jag slutar att det här vinet borde heta “Stupid dog” istället för “Smart dog” och att dåggen med glasöga och hatt borde ersättas med en bild på Lupus i samma mundering:

Stupid dog
Stupid dog




Baggar av olika slag

Min anpassningsförmåga och sociala kompetens är hur hög som helst, jag fortsätter att impa på morso undan för undan. Oavsett vart i världen jag befinner mig så är prioriteringarna de samma: “min mat, mitt revir, min flock”. Men förutsättningarna kan vara lite olika beroende på om man lever utanför ett rumänskt kärnkraftverk, på ett dåggs shelter i Milano, i en lägenhet i Malmö, i ett villaområde i Borlänge eller i en koja i Kalland. Grejen är den att jag fixar allt – man lär sig rätt snabbt hur floran, faunan och systemen funkar å sen är det bara att köra hårt. I början av den här sommaren invaderades till exempel villaområdena av en sorts signalresistent jätteskalbagge. Jag hade aldrig sett något dylikt och försökte på alla sätt jag kunde att påverka deras rörelseriktning. Jag menar det mesta som rör sig kan jag ju påverka lätt, skäller jag på en katt så klättrar den upp i ett träd, jagar jag efter en cyklist så cyklar den snabbare eller ner i diket, om jag piper vid fikabordet så brukar någon gå efter smaskingar. Men på de här jävla tuggande zombiebaggarna funkade ju ingenting, inte ens ragg, fradga och vansinnesvrål. Hur paradoxalt det än låter har jag nu accepterat att det enda som kan få stopp på deras framfart verkar vara tysta harmlösa stubbar och stenar. Försöker zombiebaggarna mangla över en sån så vänder de minsann buken till och sprattlar hjälplöst. Patetiskt ju! Stubb-och-sten-tekniken kommer jag aldrig att testa, den ligger liksom inte för mig.

Jag trodde först att Gula hundarnas armé stod inför en ny hotbild innan jag fattade hur primitiva och patetiska zombiebaggarna är. De kommunicerar och interagerar ju nada.
Jag trodde först att Gula hundarnas armé stod inför en ny hotbild innan jag fattade hur primitiva och patetiska zombiebaggarna är. De kommunicerar och interagerar ju nada.

Sen finns det gott om en annan sorts bagge i villaområdena. Det är en sorts piggbagge som till skillnad från zombiebaggen inte är helt signalresistent men fortfarande extremt signalokänslig. Den lilla påverkan jag har på piggbaggarna genom jakt, skall och nyp räcker dessvärre inte till för att få dem puts väck. De prasslar och tassar runt och är vansinnigt tarva på krubb som egentligen borde tillfalla mig. När de tycker att jag kommer för nära så fryser de till is och fräser ilsket istället för att dunsta. Jag råkade dutta en piggbagge med snudan en gång så jag stack mig på nosen, efter det nöjer jag mig med att cirkulera på lagom avstånd och gör rusningar fram när jag har chans att nypa krubbet. De är inte lika primitiva och fula som zombiebaggarna men de utgör å andra sidan ett större hot eftersom de är stora i maten.

Zombiebaggarnas kusiner snor mitt krubb. Jag undrar vad som krävs för att dessa ska sticka iväg eller vända buksidan till.
Zombiebaggarnas kusiner snor mitt krubb. Jag undrar vad som krävs för att dessa ska sticka iväg eller vända buksidan till.

Från en piggbagge till en annan piggbagge. Min svennekusin Nixon har haft lite sommarlov med oss i Kalland. Det är meningen att han ska intressera sig för hårvilt men snubben är för feg och lat för att lämna gården. När morso och Skäggräkan inte hade sett honom på en stund så blev de glada och tänkte att han kanske vågat sig på en promenad upp till skogsbrynet – men när de tittade på hundpejlen så såg de att han gått in i vedskjulet och hittat en bortglömd soppåse som han smaskade frenetiskt på. Fördelen med piggbaggedåggen Nixon är att han interagerar med andra dåggar så den här sopsnyltaren ska jag minsann skrämma bort nästa gång han visar sig.

Svennekusinen blir typ rädd när han ser ett gammalt älghorn.
Svennekusinen blir typ rädd när han ser ett gammalt älghorn.
Nixon vill helst ligga på altanen och bli kliad i väntan på fikat - vi har lite för lika prioriteringar han och jag för att komma överens.
Nixon vill helst ligga på altanen och bli kliad i väntan på fikat – vi har lite för lika prioriteringar han och jag för att komma överens.

Annars har jag haft ett rätt så skönt sommarlov. Jag har bland annat haft en veckas ledigt från Joker, Cobran har tillbringat ett antal timmar i garderoben å flertalet schyssta brudar har pysslat om mig med ost, leverpastej och andra smaskingar:

På ostpyssel hos Rom-Rom.
På ostpyssel hos Rom-Rom.
På leverpastejspyssel under bordet med Semlan.
På leverpastejspyssel under bordet med Semlan.
På blåbärspyssel med morso. Vi tog den nya Dinomobilen så jag slapp gå så långt.
På blåbärspyssel med morso. Vi tog den nya Dinomobilen så jag slapp gå så långt.
På allmänt godispyssel med Linn-Trollet.
På allmänt godispyssel med Linn-Trollet.
Här är jag och Styggo-Snyggo på pansjolufs. Jag väntar på att morso ska ta fram fikat. Cobran väntar på  nåt fyrbent som springer.
Här är jag och Styggo-Snyggo på pansjolufs. Jag väntar på att morso ska ta fram fikat. Cobran väntar på nåt fyrbent som springer.
Här var jag bara allmänt snygg å slö, sån som jag är mest hela tiden.
Här var jag bara allmänt snygg å slö, sån som jag är mest hela tiden.
När åskan mullrar måste morso bädda i garderoben åt Cobran. Sen stänger vi dörren å har det lugnt å skönt ett par timmar.
När åskan mullrar måste morso bädda i garderoben åt Cobran. Sen stänger vi dörren å har det lugnt å skönt ett par timmar.
Ibland är Joker så muppig för han samlar på tuggpinnar. När man blir professionellt bestulen på sin tuggpinnesamling så märker man ingenting. Jag är ett proffs!
Ibland är Joker så muppig för han samlar på tuggpinnar. När man blir professionellt bestulen på sin tuggpinnesamling så märker man ingenting. Jag är ett proffs!

Ja just det, jag har ett tips också! Eller ett o-tips om ni så vill. Om ni är på genomresa i Sverige ska ni inte tälta i Kalland under mitt köksfönster. Varje gång ni rör er i tältet, prasslar eller pratar så skäller jag ut er så en stilla naturupplevelse är bara att glömma.

Fyra tyskar fick vackert paddla vidare efter att jag gett dem skall på tal genom köksfönstret. Det ska inte finnas några utomflockliga campare på mitt revir nattetid. Så är det bara.
Fyra tyskar fick vackert paddla vidare efter att jag gett dem skall på tal genom köksfönstret. Det ska inte finnas några utomflockliga campare på mitt revir nattetid. Så är det bara.

Tack å adjö!

/Don Dino

Mördarhundar

Morso kallar mig å Joker för mördarhundar. Men det är vi inte, det är hon som är en mördare – vi gillar bara att torteras lite grann. Upprinnelsen till vårt nya epitet startade när jag nafsade en trastunge som satt på vägen utanför Rommis. Morso hajade nada i andra änden av kopplet när jag på en hundradels sekund nöp till mitt flaxande skrikande byte. Reflexmässigt tog hon upp en frollo å sa “mat-mat”, jag tvärvände och tappade omedelbart intresset för den blödande pippin. När morso såg att fågeln fortfarande levde så ändrade hon sig plötsligt och sa: “faan Dino, nu får du ta fågeln igen och ruska den för jag har inget att slå ihjäl den med och jag vägrar trampa på den… ta pippin, ja ta pippin då!”. Jag typ: “eller hur, jag är ingen mördarhund. Jag nyper instinktivt sånt som rör sig framför min snuda för att jag är dågg, men om det slutar röra sig så skiter jag i det”. Vi stod där tillsammans å tittade på pippin när den hade dödsryckningar å morso grinade, sen gick vi hem å jag slapp bli slabbidaskad på snudan resten av dagen. Hurra!

Om trastungarna inte vill bli smakade på så kan de väl chilla nånstans utanför mitt synfält.
Om trastungarna inte vill bli smakade på så kan de väl chilla nånstans utanför mitt synfält.

Joker fick aliaset “mustaxin” förra sommaren eftersom han är så skicklig på att fånga små skogsmöss. Han står stilla och lyssnar in, gör ett graciöst tremeters rävskutt och kommer stolt tillbaka med en liten svans dinglandes från mungipan. Han bär sina offer cirka tvåhundra meter och spottar sedan ut dem livlösa och utan en skråma. Förra veckan gjorde han ett rävskutt igen, morso satte sig på arslet av rycket. Joker slungade förvånat sitt byte så det landade precis bredvid henne. Den här gången var det inte nån liten skogsmus som prasslat, det var nåt grålurvigt i storleksklass ökenråtta. Morso körde samma tugg med Joker som hon gjorde med mig och trasten: “Snälla Joker, ta sorken! Ja, ta sorken då! Har du skadat den så får du faktiskt döda den också… faan faan faan”. Men Joker sträckte bara fram sin stora mule och buffade på det dödskrampande bytet. Den här gången fanns det tillhyggen tillgängliga i form av stora pinnar så morso bankade sorken platt under tårar. Vilken grinkärring hon är asså. Lajf is hard, get jost to it typ! Jag å Joker har vuxit upp med rätt mycket bank i Rumänien men inte fan går vi runt å grinar för det, vi är vildisar som agerar på våra instinkter! En del klarar sig, andra inte, så ärä bara.

Bortsett från att vi har blivit mördarhundar så har juni månad på det stora hela varit najs å soft. Vi har bland annat firat att jag tagit hand om morso i åtta år och att jag under den tiden lärt henne att svenneland är en tämligen skyddad verkstad. Eftersom jag känner av en del ålderskrämpor i perioder så blev det inga större utsvävningar utan vi firade snabbt och intensivt med pastejfrulle på fritte å tonfiskglass till eftermiddagsfikat:

Hallå, vad är det här för muppig present - pastejlåda med extra tejp runt typ!? Suck.
Hallå, vad är det här för muppig present – pastejlåda med extra tejp runt typ!? Suck.
Fick man bara en låda? Säkert? Haru inge mer?
Fick man bara en låda? Säkert? Haru inge mer?
Jag som är rutinerad matletare äter tonfiskglass effektivt och kladdfritt. Jag putsar givetvis golvet efter mig och låter ingenting gå till spillo.
Jag som är rutinerad matletare äter tonfiskglass effektivt och kladdfritt. Jag putsar givetvis golvet efter mig och låter ingenting gå till spillo.
Joker däremot behöver assistans när han slafsar runt med tonfisken i soffan. Det kan inte vara lätt att ha en så stor mule med en okontrollerbar slabbidasktunga i.
Joker däremot behöver assistans när han slafsar runt med tonfisken i soffan. Det kan inte vara lätt att ha en så stor mule med en okontrollerbar slabbidasktunga i.
Cobran vill gärna äta i egen kupé och en del saker vill hon gräva ner inför sämre tider. Gärna i sängen.
Cobran vill gärna äta i egen kupé och en del saker vill hon gräva ner inför sämre tider. Gärna i sängen.
Efter idoga försök att få Cobran att äta glassen på golvet fick morso ge med sig och låta Styggo-Snyggo draka sig och ruva på sin tonfisk som långsamt smälte. Doften höll i sig i mitt residens i timtal - underbart!
Efter idoga försök att få Cobran att äta glassen på golvet fick morso ge med sig och låta Styggo-Snyggo draka sig och ruva på sin tonfisk som långsamt smälte. Doften höll i sig i mitt residens i timtal – underbart!

Missömmä var kanonbra eftersom mina fula svennekusiner höll sig i en annan del av Kallandshuset. Jag socialiserade på mitt mest charmanta sätt och lurade krubbet av vildhundsnoviserna. Ungarna blir äldre för varje Kallandsvisit men de har fortfarande samma respekt och vördnad för mig som när de var små. Det kan ju bero på att jag blivit äldre jag med och fått två nya vårtor som ger mig extra karaktär. Eller så beror det på att jag satt fyra röda märken i röven på deras farmor en gång i tiden. Skit samma, jag är uppenbarligen bra på det jag gör eftersom det ger smaskig utdelning.

Jag väntar tyst och tålmodigt, dröjer det för länge innan någon passar snackset smackar jag till lite och sväljer hårt.
Jag väntar tyst och tålmodigt, dröjer det för länge innan någon passar snackset smackar jag till lite och sväljer hårt.
Midsommardagen bjöd på traditionell pizza, det är en av få dagar på året som mina kroniska hungersmärtor upphör för en kort stund.
Midsommardagen bjöd på traditionell pizza, det är en av få dagar på året som mina kroniska hungersmärtor upphör för en kort stund.

Fett najs att det äntligen är sommar även om det spöregnar ute idag och är hur kallt som helst. Såna här dagar är det schysst att vara i stan så man kan ligga i utblåset från luftvärmepumpen och vänta på diskjobb.

/Don Dino



Dinomobil versus Jokermobil

För ganska exakt åtta år sedan kom jag till Svenneland. Samma sommar köpte morso Dinomobilen till mig så att jag skulle ha ett alldeles eget baksäte i plysch som jag kunde tilläggsisolera med min gräddiga underull – ett baksäte som aldrig skulle behöva dammsugas eller rollas med klisterpapper. En egen kupé till mig, en svennebil à la Romanian style. När jag hade bott in mig i min egen plyschklädda koja, och greppat att det var just bara min, så ville jag aldrig lämna den. På den tiden visste jag liksom inte om någon annan ful dågg skulle flytta in i kojan om jag lämnade den obevakad nån timme. Så var det nämligen i Rumänien, hade man grävt en skön jordkula som svalkade i sommarvärmen så kunde man inte lämna den många minuter innan någon raggig stridspadda tog den i besittning.

Dinomobilen är typ som en rumänsk Dacia fast med svensk prestanda.
Dinomobilen är typ som en rumänsk Dacia fast med svensk prestanda.

Ett par år senare flyttade Cobran till Svenneland. Då blev det lite väl trångt i mitt baksäte för hon gillar att trampa runt och kommentera sånt hon ser genom fönstret. Eftersom Cobran är gangsterfeminist så får hon oftast som hon vill för det finns ingen som ids tala henne till rätta. För att få lugn och ro och kunna chilla ifred så lät jag henne ta hela baksätet. Själv flyttade jag fram till morso.

Jag gillar inte när det blir alltför crowded i kupén. När jag sitter fram kan jag slänga upp en tass på morso så hon fattar att hon ska klia mig, fett najs.
Jag gillar inte när det blir alltför crowded i kupén. När jag sitter fram kan jag slänga upp en tass på morso så hon fattar att hon ska klia mig, fett najs.

Sen kom Jåker-Tråker alias Transsylvanska Kalven, Ponnyn, Stora Lillebror – jo näjm it – men allt som har med honom att göra är ju så jävla over-sized!

Joker upptar halva dubbelsängen med sin kroppshydda.
Joker upptar halva dubbelsängen med sin kroppshydda.
Jokers tunga är så stor att den lätt kan knytas runt halsen på nån ful gubbe och användas som slips.
Jokers tunga är så stor att den lätt kan knytas runt halsen på nån ful gubbe och användas som slips.
När han badar blir det typ svallvågor och översvämning i Kallandssjön.
När han badar blir det typ svallvågor och översvämning i Kallandssjön.
På mitt fritte blev det så trångt så morso fick bygga ett eget fritte till mig.
På mitt fritte blev det så trångt så morso fick bygga ett eget fritte till mig.
När Joker dricker vatten finns det risk att sjön sinar.
När Joker dricker vatten finns det risk att sjön sinar.

Ja, ni fattar ju vad som händer när Joker kliver in i Dinomobilen. Jag ELLER Cobran får sitta fram och en av oss måste stanna hemma. Morso har därför sålt Dinomobilen och skaffat nåt nytt stort omysigt åk som inte alls är jag.

Hallå hallå, var är mitt tilläggsisolerade plyschsäte?
Hallå hallå, var är mitt tilläggsisolerade plyschsäte?

Nu snackas det om huruvida det här åket är Dinomobilen 2 eller en Jokermobil. Som personligheter är ju jag typ en dynamisk himmelsblå saab med plysch invändigt och Joker är typ en seg oxblodsfärgad volvo med halvskinnklädsel på insidan. Men det känns ändå inte riktigt bra, jag känner mig degraderad. Det ska liksom vara jag och brudarna i ett svenneåk romanian style på väg mot nya äventyr. Jag hade hellre sett att vi kunde skaffa ett släp till Joker så vi kunde dra honom efter Dinomobilen…




Fläng, fika, hål

Det är ett jävla flängande fram och tillbaka mellan city och Kalland. Man får några dagars ledighet på en solfläck i Kalland så att man ska orka chefa en rond till i stan ungefär. Det är inte bara vi som flänger, det är ett jävla flängande med andra dåggar också. Under påskhelgen till exempel så skulle vi rådda runt mina tre fula svennekusiner eftersom deras ägare (japp, mina svennekussar har “ägare” och inte bed and breakfast) var bortresta. Svennekussarna är ungefär lika sammansvetsade som vi så morso och Rom-Rom körde lite småskalig integration på individnivå i hopp om kulturell förståelse mellan våra läger som annars närmast kan liknas vid “rumänska rasister möter sverigedemokrater i krigszon”. Ärligt talat så är Cobran den enda som fixar allt och alla. Det gör hon med bravur, Cobran är ett socialt geni när jag inte är i närheten. Det tog inte längre än några minuter så hade hon full koll på svennarna och det gamla gråbenet Zorry bjöd med henne på älgjakt i Jämtland i höst med egen friarstuga.

Zorry är föga imponerad av andra dåggar men för Cobran kan han göra allt. Han avgudar henne och skulle lätt byta ut sina hängörade brudar mot Styggo-Snyggo.
Zorry är föga imponerad av andra dåggar men för Cobran kan han göra allt. Han avgudar henne och skulle lätt byta ut sina hängörade brudar mot Styggo-Snyggo.

När vi inte utsätts för svenneprövningar så är det rivaliserande rumänska prövningar. Bollys närvaro är mer eller mindre konstant när vi är i stan och alldeles för ofta får vi besök av den gamla mossiga stridspaddan Uschu med flickvän. Ikväll ska vi ha vårfest i Kalland, och Uschu med bihang har naturligtvis redan bokat mat, bord och säng. Uschus blondin är förresten muppigare än jag anade. Han orkar ju inte jollra och dadda med henne hela tiden och så fort han vänder ryggen till så blir hon fegis och måste söka pappa Gorillans uppmärksamhet: “pappa pappa, vart ska du”, “pappa pappa, pussa mig”, “pappa pappa, jag vill inte leka med kalven jag vill bara vara med dig hela tiden”.

Vem som helst fattar ju att Uschu föredrar lammstek på grillen framför en efterhängsen brud.
Vem som helst fattar ju att Uschu föredrar lammstek på grillen framför en efterhängsen brud.
Uschus flickvän och Joker kommer från Transsylvanien båda två så man skulle kunna tro att de har en del gemensamt, men icke. Trots att Joker vill lattja och bjuder till å det grövsta så surar Blondie och kör sitt "pappa-pappa" tugg.
Uschus flickvän och Joker kommer från Transsylvanien båda två så man skulle kunna tro att de har en del gemensamt, men icke. Trots att Joker vill lattja och bjuder till å det grövsta så surar Blondie och kör sitt “pappa-pappa” tugg.
Pappa-pappa-pappa-pussa-pussa-pussa. Hrm... skaffa dig ett liv bruden! Svenneland har hur mycket som helst att erbjuda en rumänsk överlevare.
Pappa-pappa-pappa-pussa-pussa-pussa. Hrm… skaffa dig ett liv bruden! Svenneland har hur mycket som helst att erbjuda en rumänsk överlevare.
Uschu spelar på samma strängar som jag. Med integritet, charm och ett balanserat användande av hörntänderna kan man styra folk vart man vill. Det är därför vi accepterar varandra endast under vissa miljöbetingade omständigheter.
Uschu spelar på samma strängar som jag. Med integritet, charm och ett balanserat användande av hörntänderna kan man styra folk vart man vill. Det är därför vi accepterar varandra endast under vissa miljöbetingade omständigheter.

Hela tiden ska man utvecklas och prövas. Jag tror inte att jag kan bli mycket mer storsint än jag är faktiskt. Jag tröstar mig med att det är täta fikapauser. Man kan inte fika för ofta eller för mycket.

Snart är det snutt. Jag skulle vilja ha två snuttar men det insisteras konsekvent på att Joker ska ha en snutt också.
Snart är det snutt. Jag skulle vilja ha två snuttar men det insisteras konsekvent på att Joker ska ha en snutt också.
När vi hälsar på hos Brittis väntar vi på den obligatoriska skinkmackan före fikat.
När vi hälsar på hos Brittis väntar vi på den obligatoriska skinkmackan före fikat.
När skinkmackan är glufsad väntar jag på gofikat.
När skinkmackan är glufsad väntar jag på gofikat.
Vad Joker väntar på när vi är hemma hos Brittis är det ingen som vet.
Vad Joker väntar på när vi är hemma hos Brittis är det ingen som vet.
Cobran brukar inta en soffsäng och vänta på katterna som aldrig kommer.
Cobran brukar inta en soffsäng och vänta på katterna som aldrig kommer.

Jag har gjort nåt i april som jag ångrar. Jag råkade bita hål på Cobran i stundens hetta. Vi har bott ihop i sex år snart och jag har aldrig tillfogat henne en skråma, hon har inte en skråma sedan tidigare heller för den delen. Så här gick det till. Vi låg och gassade på fritte hemma hos Rom-Rom i varsin solfläck när en lös svennehund gick förbi på två meters avstånd. Både jag och Cobran tände på alla cylindrar för att få svennen att vända på tassen och rätt som det var så blev det bara överslag när jag fick Cobrans hetsiga gapande i örat, så jag nöp till henne på stubinen över ryggslutet. Hon gjorde en 180 graders vändning så att mossan rök i luften och vrålade till mig “vad gör du din sura gubbjävel ge fan i att bita mig”, vilket jag genast också gjorde. Vi lade oss skamsna i varsitt hörn och konstaterade att den passerande svennen vann den här fajten – utan att fajtas! Så var det med det, en olycka i arbetet.

Jag hyser en viss respekt för Cobran som ninjafeminist och det är kanske på sin plats att jag får en reprimand då och då. Vi kompletterar varandra.
Jag hyser en viss respekt för Cobran som ninjafeminist och det är kanske på sin plats att jag får en reprimand då och då. Vi kompletterar varandra.

Med risk för att det här blir världens segaste blogginlägg (jag menar hur kul är Joker liksom) så lovade jag morso att visa bilder på Jokers city-träning:

Joker tror att allt som rör sig är asfarligt. Han har successivt närmat sig utkanten av centrum utan att lägga sig platt.
Joker tror att allt som rör sig är asfarligt. Han har successivt närmat sig utkanten av centrum utan att lägga sig platt.
Här verkar morso leka nån slags "Abbey road" men i Jokers värld handlar det om att inte få panik över den där tickande stolpen som han helst vill ha 20 meters säkerhetsavstånd till.
Här verkar morso leka nån slags “Abbey road” men i Jokers värld handlar det om att inte få panik över den där tickande stolpen som han helst vill ha 20 meters säkerhetsavstånd till.
Till cityträningen får vi också räkna Jokers tafatta försök att slabbidaska Rom-Rom i ansiktet. För fyra månader sedan gömde han sig för Rom-Rom.
Till cityträningen får vi också räkna Jokers tafatta försök att slabbidaska Rom-Rom i ansiktet. För fyra månader sedan gömde han sig för Rom-Rom.

Jag kontrar med:

Det är sån tur att jag finns. Jag har aldrig behövt social träning. Jag har alltid tagit hand om morso om hon behöver gå nånstans i stan i skymningen.
Det är sån tur att jag finns. Jag har aldrig behövt social träning. Jag har alltid tagit hand om morso om hon behöver gå nånstans i stan i skymningen.

Nu ska jag leta på solen nere vid sjön och invänta vårt sista april besök.

Morsning änd goddbaj!