Morsan putsade två kilo högrev i går morse, man var ju rätt så alert kan man säga. Dobra-Cobra klipper ju som bekant verry verry snabbt i luften så ska man ha ut sin rättmätiga andel så gäller det att hålla sig framme. Sen var det för övrigt skitväder så jag hade ingen större lust att gå på nån promenad. Jag är hellre hemma och vaktar dillköttet på spisen. Tyyypist kärringar att gå på promenad säger jag. Jag parkerade mig helt sonika under köksbordet och slog på min selektiva hörsel när morsan tog fram kopplet. Ha ha, den där pucko-Cobra har inte fattat hur man gör än. Hon fick hänga med morsan på långpromenad i slasken till våra vedervärdiga kusiner Zorro och Gissa. Cobra gör typ allt som morsan gör, men jag, jag gör bara det jag har lust med.

När farsan var klar med rättningen av travet så drog han och jag iväg på adventsfika till farmor. Det bästa med farsan det är att han har fattat vad livet går ut på, vad som är verkligt viktigt liksom. Det ska va varmt och bekvämt, en massa gott att äta och grabbigt tufft bus å sånt. Typ morsan drar med en i ur och skur på motion av värsta sorten och när man kommer hem får man några hundkulor och frukt – ofta mandarin eller nåt annat äckel. Jag avskyr antioxidanter och sura vitaminer. Med farsan får jag åka BMW – stjärtvärme och perfekt utsikt, eftersom han har automatlåda så kan han klia mig med ena handen medan han kör, jag pinkar på parkeringen och jag får alltid kakor eller köttbullar när vi kommer fram dit vi ska. Farsan är inte kommunist, det är nog därför jag trivs så bra med honom. Egentligen borde farsan ha ensam vårdnad om mig, formellt asså. Alla vet ju att han är property of Dino i praktiken.

I alla fall så kom vi fram till mitt hus där farmor bor. Farmor är snäll och gammal och så bor min farbror där också. Eftersom jag och farbror delar samma intressen så tycker jag att han är helt ok. Farmor matar oss så att i alla fall en av oss är en aning korpulent – jag vill inte nämna några namn och hänga ut nån ur flocken – men jag kan ju avslöja att i alla fall jag har stor marginal uppåt till matchvikt (egentligen borde jag få heta Biafra i andra namn eller nåt men morsan tycker inte att det är estetiskt att heta Dino the Don Biafra). När jag hade ätit upp alla bullar så gick farsan ut i boa en sväng. Det betyder att farsan överlåter arbetsuppgiften och ansvaret på mig att se till att farmor och farbror är under bästa beskydd. Farsan är rätt stor och macho så han sköter det annars. Rätt som det var kom det in en kärring i huset som jag aldrig har sett förut och ryckte i skafferidörrar och annat, hon såg typ inte mig. Så jag smög mig på henne bakifrån och nöp henne i ändan – bara sådär lagom så att hon skulle fatta var utgången var. Då gapade hon rätt ut i luften så farsan hörde. När farsan kom in så visade det sig att kärringen var en av mina fastrar och att hon hade farsans tillåtelse att gå i skafferiet. Det var typ lite pinsamt – men jag kan ju inte veta vilka alla är som kommer och hälsar på – jag sköter ju bara mitt jobb ju. Nästa gång så får faan farsan vara med och tala om vilka som ska ha ett bett i ändan. Seg kärringröv smakar rätt illa så jag offrar mig bara av lojalitet med flocken om jag promt måste. Plikten framför allt vet ni! Men om farsan eller morsan inte är med och talar om hur det ska va med allting så måste ju jag ta tag i grejerna för det går ju inte ha en massa okänt löst folk springandes i kylskåp och skafferier. Det fattar väl vem som helst. 

Hmmr… så fort jag fick veta att faster var kvalitetssäkrad så satte jag mig på hennes fötter och körde psykotelepatisomagrejen. Hon smälte som smöret på morsans dillkött och gav mig ett par pepparkakor.  

Ingen skada skedd.

жесткая дама плохой вкус!
(Den är klurig, och jag tänker inte översätta åt er, bara så ni vet.)