I morse blev man väckt i vanlig tid trots att det är lördag. Alla andra har sovmorgon när det är lördag utom vi. Dessutom blir man alltid väckt av att brudarna slabbidaskar en mitt i snudan med svavlig morgonandedräkt. Usch. Det luktar rumänsk sophög. Efter morgonpromenad i pissregn fick man till slut sin frukostranson med torra kulor och sedan kunde man koppla av en stund och lägga sig på soffan bredvid morsan. Morsan äter alltid frukost vid teven. Måndag till fredag så är det nyheter till frullen men på helgerna stiger hon upp så ohemult tidigt att det bara är hon och ett gäng dampungar som är vakna och det märks på programutbudet. Idag var det Svampbob, ett stillsamt och pedagogiskt barnprogram som passar morsan tycker jag. När det är Dr Mugg och Häxan Surtant så blir hon stendryg eftersom hon får vatten på kvarnen. Det är inte bra för balansen och lugnet i flocken, det blir helt enkelt en för tung börda för mig att bära. Det räcker gott med att hon redan plockar bajs i påse och gnäller på allt möjligt.

Vid halvnio hade vi tagit Dinomobilen ut till Hovgården och parkat vid hästhagen. Det var uppehållsväder och vi var lovade vår obligatoriska skinkmacka klockan tio hos Britt Pitt. Men först skulle Cobran och jag brottas lite på åkrarna,skälla på korna och söka i skogen. Eller, typ Cobran skulle söka – jag hänger mest med och inspekterar att allt går rätt till och tar mig ett nacksving på henne då och då. Det är schysst att kunna titulera sig Senior Advisor och äntligen också ha fått befogenheter av despotmorsan. Allt gick bra, vi börjar få skaplig pli på Snoksyrran, men vart faan skinkmackan tog vägen kommer jag inte ihåg. Den bara försvann i tomma intet. Det ekar fortfarande i min mage i alla fall.

På vägen hem däremot så gick det inte så bra. Vi hamnade mitt i en cruising för veteranmopeder, blåröken låg tjock runt Dinomobilen och överallt smattrade det och var en massa hånflinande fula gubbar med rinnande lössnusar. Det låg ett gäng kloss i baken på Dinomobilen, ett gäng framför oss och blockerade samtidigt som två körde om på insidan och två på utsidan. Om jag och Cobran hade råddat Dinomobilen så hade vi lätt mejat ner dem hela högen för vi hatar mopeder och gubbar, men morsan, hon vågade varken köra över dem eller köra om dem. Jävla mesmorsa säger jag. Så där satt man, kung i sitt eget baksäte i värsta vrålåket, omgärdad av stinkande mopedgubbar och blårök. Långsamt kände jag att min annars raka rygg och högburna cortex långsamt sjönk ihop som en sufflé på den ljusblå plyschen. Bättre fly än illa fäkta… ett riktigt kärringordspråk, finns inte i Rumänien. Nej, på dom bara!