Nu har kaffehunden varit här i en och en halv vecka och även om hon inte har några direkta poänger så finns det i alla fall vissa positiva biverkningar av hennes närvaro. Morsan har nämligen fullt upp med att passa på henne när hon till exempel vill tugga på fjärrkontrollen till teven, när hon är kissnödig, när hon smyger in i duschen för att äta tvål, när hon hoppar jämfota upp på köksbordet, när hon gör ett barhäng av köksbänken och slickar i sig ett nyöppnat bregott-paket, när hon öppnar dörren till komposten och sorterar snaskigheter, när hon skäller på dammsugaren och gör confetti av en gammal filmjölksförpackning – plus en massa andra grejer som hon har för sig. Medan morsan pysslar med kaffehundens grundläggande svenskuppfostran så kan jag lugnt och stilla ligga och chilla på Javas nya fluffiga jättekudde i vardagsrummet. Men jag kan inte somna ifrån alldeles eftersom jag alltid måste ha ett öra öppet så jag hör i fall Java mot förmodan skulle göra något rätt emellanåt. För när hon får in en fullträff, det vill säga råkar hoppa ner från bregott-paketet på uppmaning, så blir det smaskingar. Och är jag riktigt snabb ut i köket och sätter mig bredvid kaffehunden så kan det flyga in en smasking till mig också. Najso-kalajso säger jag! Att få kaffehunden att göra fler saker rätt har blivit lite grann av en mission för mig. Eftersom jag indirekt gynnas av hennes framsteg så har jag bland annat passat på att lära henne gå i trappen och inte stjäla mat från morsans gaffel under transportsträcken tallriken – munnen. Katjing-katjing – där trillar det ner en tuggpinne extra till Don Dino!

En annan fördel är också att Cobran har slutat terrorisera mig, jag har lärt henne alla fula trick jag kan under det här året som jag skolat henne på svensk mark och nu kan hon praktisera dem på Java i stället för att praktisera dem på mig. Det är viktigt att de hemliga knepen från farmor och farfar lever kvar och upprätthålls i god dingo- och varulvsanda. Däremot är jag av samma åsikt som morsan att inomhus ska det vara lugn och ro. Jag blir vansinnig när det sladdas och growlas på parketten, då ger jag brudarna ett tjyvnyp så att de ska tagga ner och skickar iväg morsan med dem till rasthagen.

Annars tycker jag att kaffehunden har fått fel namn. Hon ser ju på pricken ut som en tvättbjörn. Och när hon ser nån ful dågg ute på promenad så ställer hon sig på bakbenen, rätar ut sig i full höjd och vevar med labbarna framför överkroppen. Det är ganska skräckinjagande och en helt ny teknik som vi faktiskt skulle kunna använda oss av i Gula hundarnas armé. Tänk vad coolt det skulle vara om hela gänget gjorde slag i saken och drog ner till Kräjsy Daisy för en vendetta… först kommer Scooby och ser töntig ut och retar upp Kräjsy Daisy, sen morrar Luciano-Lucifer till så att hon shejkar i bootsen och så kommer tvättbjörnen gåendes på två ben med vevande armar. I bakhåll ligger jag, Cobran, påläggstungan och Lilla benet och ruvar… Då tror jag att Kräjsy Daisy surt skulle ångra att hon gav sig på mig och punkterade min bog förra vintern…

Jag har haft lite mardrömmar också sen tvättbjörnen kom hit men de börjar gå över nu. Det är mest det här att det är lite nojigt att sova med främlingar i närheten – man har ju provat förr om man säger. När man låg i sin jordkula i Rumänien hände det titt som tätt att man fick oväntat besök av några fulingar som först skulle spöa skiten ur en och sedan stjäla ens mat och avsluta festen med att flytta in i min kula. De där minnena finns typ kvar fastän jag inte tänker på dem nuförtiden men ibland när jag sover så kryper de liksom fram. Men jag börjar hajja ändå att tvättbjörnen inte är en av dem – jag menar det är ju jag som sover på hennes kudde, eller hur!? Det värsta som händer på hemmaplan är väl egentligen när morsan kletar på sig en massa glittrigt trutvalla och delar ut slabbidaskare på snudan. Men såna är ju kärringar, det ligger liksom för dem. Det är likadant med brud-glina när de kommer hem från fysträningen – både Cobran och tvättbjörnen springer rakt på mig och pussar mig i mungipan och säger ”Dino Dino vi har längtat efter dig”. Jag drar bara av en nysning och nonchar dem totalt, sånt där fjant får de ha för sig själva. Nej, det är morsan man ska ha koll på för det är hon som kontrollerar smasko-volantisarna. Så det så!