Tjenarä alla Favodinosar som hänger med i svängarna – det vill säga som läser min blogg alltså. Haha!

Min morsa och Team Ovtjarkornas packleader och Lääjdi Lotta och några till har startat en förening som heter DogRescue. DogRescue kan vara ett delvis missvisande namn enligt mig eftersom det är såna som jag som de ska ”rädda”. Och alla vet ju att det där med att ”räddas” är nåt som morsorna hittat på själva för egentligen så är det morsorna som behöver oss dåggar – inte vi dåggar som behöver dem… Skit samma! I alla fall så är jag och Cobran DogRescues logotyp så nu kommer vi bli typ världskändisar och delas och spridas överallt! Så det så! Tänkte att det kunde vara bra att säga det ifall ni vill skicka presenter till inspirationskällan eller så… typ älgskallar… grisfötter… fårkadaver eller dylikt.

På lördag så ska vi ha releasefest och festen är hemma hos dig som läser. Då ska man bjuda sina dåggar på nåt smaskens, sätta på sig en partyhatt och knäppa en massa kort. Om man inte har nån egen dågg så kan man alltid gå hem till en granne eller en polare som har en. Glöm inte att ta med ett grisöra så du inte blir utskälld! Bilderna från allas releasefester kan DogRescues medlemmar posta på Forumet sen. Eller så kan man posta dem på vår fanpäjtch på Facebook. På DogRescues hemsida så kan man tävla också och vinna bland annat nåt kladd som morsan har målat ihop – det tycker jag är bra – om vi kan bli av med en tavla alltså. Lite tjatigt är det faktiskt med alla andra tramsdåggar som hon målar hela tiden. Det var typ det jag skulle säga som var viktigt idag bara.

Annars har det varit en rätt så händelserik vecka här trots att morsan suttit fastklistrad med gamnacke vid datorn dygnet runt. Bland annat så blev jag tvärlurad av henne igår när jag åt frukost – måste ha varit nåt försenat aprilskämt från morsans sida. Jag satt ivrigt och väntade på min matskål så snålvattnet rann och så sa morsan äntligen “varsågod”. På toppen låg det leverpastej, under det ett tunt lager med torrkulor och i botten en hel hög med snuskiga grönsaker. Och det luktade så ljuvligt av pastejen att jag inte hann märka vegoinnehållet som låg gömt bakom allt det underbara förrän maten redan var uppäten. Fy faan säger jag, lurad att äta tomater, ruccola gurka och annat elände på självaste annandag påsk. Bluddret i magen fortgår skulle man kunna säga… Fast Java-Snava Gummitarzan hon har inte alla rätt för efter vegofrukosten så snodde hon en citronklyfta från bänken och åt upp den utan en endaste min. Där går i alla fall min gräns. Citron, lök och peperoni är typ det enda jag verkligen inte gillar av det som morsan har i kylen.

Så hände det en grej till i fredags men det var faktiskt ganska skäry. Vi hade varit ute och gått i dyngvädret och hade typ lera och tungmetaller från vägkanten ända upp på magen alla tre. Och morsan hon tycker att det är lite sådär när hela flocken drar in och grusar av sig så hon brukar lura upp oss i en gigantisk snödriva på gården innan vi får komma in. För det mesta så kastar hon lite Frolic så drar vi upp och trampar ner oss i snön tills vi blir rena om benen. Bäst som vi stod högst uppe på snöhögen så började Java-Snava krafsa intensivt. Jag skulle bara gå dit och kolla läget när hon flög på mig från blinda sidan för att försvara sitt krafs. Och jag var ju typ tvungen att freda mig själv så jag flashade gaddarna tebax och nöp henne lite i sidan. Då fick morsan fatt i nackskinnet om oss båda två men jag lyckades ändå slita mig loss för att utdela en sista repressalie mot Javas lösskinn. Det var bara det att morsan råkade ha handen emellan så det blev lite tuggo-tuggo på henne och det var ju inte meningen…

Så blev det såklart drygt sen när jag hajade att jag tuggat på fel kärring och jag blev tvungen att offra mig på soffmys med slabbidaskare på snudan hela fredagkvällen för att visa morsan att det typ inte var på flit… Java är helt okej annars, vi gruffade lite när hon var ny bara – man måste ju visa att man är sex år äldre menar jag.