En del tycker att jag är tjallo som hittar på namn på mina drygskåpssystrar så idag tänkte jag posta bevis på att Kaffehunden faktiskt har gjort sig förtjänt av att kallas Java-Snava-Gummiben. Det här är filmat i Januari. På den tiden hade Java-Snava fortfarande respekt för mig och gjorde allt hon kunde för att ställa sig in och limma på morsan och Kentauren. Riktig mespropp som kommer på inkallning utan smaskens och bara för den goda sakens skull tycker jag.

Annat är det nu förtiden. Nu kan morsan ropa i typ tjugo minuter med köttbullar i handen innan Java-Snava kommer. Eftersom Snava “doesn’t fear the Don anymore” och tycker att hon har blivit en i packen så kostar hon på sig att göra mest sånt som hon själv har lust med hela tiden. Förutom att skälla på joggare och jaga efter höstlöv som blåser omkring så utmanar hon också mig på chase-and-swing-neck-wrestling lite då och då. Men det ska ni ha klart för er att jag nappar inte speciellt ofta för jag tömmer inte glykogendepåerna i onödan. Jag håller alltid till i närheten av smaskingarna, då kan man lura och ruva på terroristerna i lönndom och sätta in rätt åtgärd med precision exakt när den behövs. Så fort man gjort sitt drag så kan man trycka i sig en smasking och ladda inför nästa. Filmen nedan visar hur en senior advisor vinner genom att använda sig av taktik och strategi när ungdomlig stupiditet ska tacklas.

Imorgon ska jag och morsan gå på Reginas och fylla på Snoopy-Tuggo-förrådet. Vi hann inte idag för Java-Snava och Cobran hade dragit in så mycket grus så morsan fick fredagsstäda en hel timme extra. Fattar inte hur det kan vara viktigare att släpa runt på muller-monstret än att handla Tuggon. Fullständigt kass prioritering av Morsan.