Bara så ni vet så händer det grejer! Jag har faan inte haft tid att skriva nåt på aslänge. Fast egentligen har det inte gått så lång tid – det är bara de senaste hektiska dagarna som gör att det känns som så länge.

Förra veckan till exempel så levde vi loppan i rasthagen i Ö-vik. Det gick några fula pippidåggs förbi så vi mobiliserade oss till ett team afrikanska vildhundar direkt och försökte skrämma iväg dem. Vi har lärt oss att morsan inte kan göra nåt när vi är där för hon måste vakta den trasiga grinden uppe i ena hörnet. Och rasthagen är typ lika stor som en fotbollsplan så det är bara lira som man vill. I vanliga fall lirar jag alltid som morsan vill men när Cobran och Java drar på för fullt ös och man vet att morsan är komplett maktlös så är det svårt att liksom hålla tillbaka adrenalinet som pumpar ut i venerna. Härligt någon gång ibland att det är ”på riktigt” inte bara brottningsträning med terrorbrudarna. Visserligen är det ju ett högt nät emellan så man kan inte göra så mycket mer än visa tänderna, resa ragg och skälla. För det mesta så räcker det för att skrämma bort en svenne-dågg från vår lekpark i alla fall! Hurra säger pack Dingochamp! Men morsan hon fick skämmas. Dagen efter så cyklade hon iväg till Reginas zoo för att köpa smaskingar och Snoopy-tuggon till mig och när hon stod i kassan så passade hon på att fråga min godisfe om de hade något utgående som de ville skicka med henne på nästa resa till Rumänien. Smaskofen sa att hon skulle kolla efter inventeringen och återkomma, i förbigående så nämnde hon att hon passerat rastgården med sina pippihundar föregående dag och att det varit nyttig passivitetsträning för dem eftersom det varit ett gäng med vildhundar där som utmanat hennes flock på fajt. Morsan ville typ sjunka genom golvet och säga typ ”jaha finns det såna i Ö-vik?”. Men båda två visste att det var oss som godisfen pratade om så det gick liksom inte att mörka… Så om det blir uteblivna vitaminer och hundprylar på nästa flyg så vet ni att det är Elaka dvärgen och Gummibenets fel – jag blev bara lurad att hänga på.

I lördags så packade vi Dinomobilen och drog till Rom-rom. Kentauren har tvättat av mossa och grejer från lacken så nu ser den ut som ny! Det enda kruxet är att Dinomobilen är lite för liten för att man ska kunna ligga bekvämt utsträckt i baksätet. Vi är liksom två dåggar för många i flocken. Jag och Cobran fick dela baksätet och Java fick åka fram bredvid morsan. Jag sov hela vägen och satt mig bara upp när Cobran skvallrade om att vi åkte förbi nån sevärdhet – nån stor dågg eller katt eller så. När vi passerade Iggesund så ville Gummibenet Java stanna och bada så då gjorde vi det. Ja, alltså JAG badade inte men jag tittade på när Java badade och under tiden lurade jag åt mig en halv kiabatta med smör och pålägg av morsan. Det måste vara nåt fel på Java som gillar att plaska i vatten och gräva i diken. Själv är man ju naturligt hygienmedveten och undviker att bli blöt till skillnad från vissa lorthundar med en päls som dyngan verkligen syns på också.

Hos Rom-rom var allt sig likt. Kräjsy-Daisy stod på löplinan och gastade, Båtsman trodde att han mutat in mina kvarter men tji fick han ”da King is back” och grannens ungar hängde med oss på pink och gav oss godis. Rom-rom var överlycklig att få klia mig på gräddmagen i tevesoffan och Gummibenet märkte revir på vardagsrumsmattan.

Igår åkte vi vidare till vårt pläjs i Rämmen och nu är tillvaron så gott som skräddarsydd för ett skönt liv. Morsan eldar, jag har min fluffofluff-kudde bredvid kaminen så jag inte ska bli stel av golvdraget, jag får gå lös hela tiden på gården och i skogen och det finns fyra paket grillkorv i kylen och tre paket leverpastej som är öronmärkt ”dåggarna”. Java har varit ner till sjön och doppat sig, jag och morsan gick till Babbans grav och sa hej och Cobran har hittat på hyss i skogen. Jag skulle kunna tänka mig att bo här jämt om vi kunde installera centralvärme och jag fick permis från långa skogsvandringar i regnväder. Kan bli problem med vargarna som huserar frekvent dock men jag tror att vi kan skrämma iväg dem också om vi bara övar tillräckligt ofta.