Nu ärä så där intensivt igen. Förra veckan var jag med i tidningen för typ andra gången i år. Börjar bli kändis på allvar nu. Jag fick vara symbolisk kultursnubbe för nån konstig utställning igen som morsan var med på. Tur hon har mig som kan sköta marknadsföringen annars skulle det inte gå vägen för fem öre. Hon är ju inte direkt fotogenisk som en annan är.

Eftersom morsan skulle sitta och jobba på plats under konstigutställningen hela lördagen och söndagen så tvingade hon upp oss i ottan för en lång promenad i skogen. Usch ja, vad jag avskyr tidiga morgnar…

På lördag morgon flöt promenaden på som vanligt. Vi käkade lite korvpengar i skogen, Java-Snava grävde i ett dike och simmade en sväng i sjön, Cobran letade intensivt efter viltspår men hittade ingenting. I normala fall så är det bara jag som brukar få vara lös i skogen före lunchtid och efter middagstid eftersom det är så många andra djur i skogen då. Jag gillar inte andra djur förrän de har passerat jordelivet skulle man kunna säga. Morsan brukar alltid kolla åt vilket håll det blåser och sånt där trams innan hon släpper Cobran för att det ska vara extra svårt för henne att få nos på något. I alla fall så tyckte morsan synd om terroristerna som har så mycket energi och som skulle få vara ensamma hemma flera timmar och ha tråkigt. Och eftersom de faktiskt skött sig rätt så bra på inkallning den sista tiden så tog hon en chansning och släppte dem trots att det var vindstilla och tidig morgon. Allt gick hur bra som helst, brudarna gjorde inte morsan besviken den här gången heller och när vi kom hem så fick vi extra smarre-barre frukost med råa ägg. Morsan drog iväg och vi la oss i sängen och somnade om. Efter lunch så fick jag assistans med barnvakteriet av Romrom och Kjell-Speciell som kom förbi, det var längesedan jag träffade Kjell-Speciell. Nuförtiden nyper jag inte honom i ändan heller när han går till kylen och snokar för jag vet att det brukar bli nåt till mig varje gång han är där och prasslar. Det var najs med lite senior-uppbackning måste jag säga!

På söndag morgon var det samma procedur – upp i ottan och ut i skogen. Eftersom det gick så bra för mig och terroristerna att vara lösa tillsammans morgonen före så gjorde morsan samma chansning igen och släppte oss. Morsan är typ rätt liberal av sig och tycker att enda sättet att kolla våra begränsningar är att ge oss frihet… Bara det att den här morgonen så fick Cobran lite för mycket frihet, snappade upp ett frestande spår och lurade med sig Java-Snava på äventyr. När Cobran och Java drog iväg så viftade morsan med en korvpeng framför snudan på mig och satte på mig koppel. Jag tycker helt ärligt att det är drygt att springa i skogen om jag inte måste så det är lika bra att hon kopplar mig så jag inte faller för grupptrycket och råkar bränna några onödiga kalorier.

Sen stod jag och morsan och lyssnade på hur Cobran började ge regelbundna skall och vi hörde hur skallen förflyttades efter sjökanten på längre och längre avstånd. Till sist tystnade skallen och efter ungefär en kvart så stod det en fjolårskalv tjugo meter framför oss och Cobran var hack i häl. Jag kastade mig ut i kopplet för att genskjuta älgen för jag tänkte att om Cobran har vallat älgen ända hit så är det ju synd att låta den komma undan – så mycket fin mat liksom! Då visslade morsan till och Cobran kom tillbaka efter ett par minuter och älgen var puts väck. Och det var Java också.

Java som är helt kass på att jaga älg hade visst bara passat på att ta rygg på Cobran när det gavs tillfälle för att kolla om det var något spännande på gång. Men sen tröttnade Java på att springa efter Cobran och älgen så i stället för att hänga på i jakten så stannade hon till nere vid sjön, tog sig ett dopp och grävde lite i myren. Morsan höll på att oroa ihjäl sig när Java aldrig kom tillbaka och Romrom och Kjell-Speciell fick göra en akut utryckning i Opeln med order om att ta med mer korvpengar. Efter 45 minuters väntan så kom i alla fall Java tillbaka i bakspåren, hon var lortig upp till öronen, på ovanligt bra humör, trött och lite halt… Gissa om man var purken på Java som försenade hela flockens frukost en hel timme bara för att hon skulle leka nere vid sjön i lönndom. Suck! Java sov typ i ett helt dygn efter storbuset och nu är hon tyvärr lika gummibent som vanligt.

Morsan går runt och grämer sig och inkallningsträningen av terrorbrudarna har typ börjat om på ruta ett. Det är återigen tio meter frihet och sedan korvpeng som gäller för samtliga. Så fort Cobran börjar intressera sig för något annat så är det koppel tills hon är på rätt kontakt igen. Själv fattar jag inte hur man kan valla älg när man kan gå hack-i-häl på morso och äta korvpengar!? Sååå totally obegripligt asså!

Förresten så gjorde morsan reklam för DogRescue på konstigutställningen och det var rätt många som frågade och typ undrade grejer. Och om det är några av er som var på utställningen och nu har börjat läsa min blogg så vill jag bara säga att jag inte är representativ för rumänska dåggar på något sätt, jag är ovanligt smart, kunglig och enögd – en strategisk vakthund med rötterna i Transsylvanien och Australien. Ni skulle ha en helt oförtjänt tur om ni råkade på en dågg som jag. De flesta rumänska dåggar är mer som terrorbrudarna – de ska bara pussa folk i fejjan, leka, fjanta runt, gräva i diken och valla älg hela dagarna. Så det så!