Gula hundarnas toppmöte – Don Dinos blogg 2008-2016

Det började i tisdags på allvar – de ständigt återkommande hårda prövningarna av en redan ärrad och hårt prövad enögd rumänsk kung och senior. Jag trodde inte att saker och ting kunde bli mycket värre än när Peaboy rullade in på min gårdsplan för några veckor sedan, men ack så jag bedrog mig, kärringarnas illvilliga kreativitet verkar inte ha några som helst begränsningar.

Nåt som såg ut som en gigantisk snorkråka på hjul körde upp på min grusväg fullastad med landsmän. Bilen de åkte i var en ”miljöbil” och påminde inte alls om Dinomobilen eller mitt Hillbillyåk. Redan där insåg jag att det här kunde bli pinsamt värre. Man ska visserligen inte döma dåggsen efter bilen men hur någon av mina landsbröder skulle kunna hoppa in i en snorfärgad konservburk och åka över trettio mil övergår mitt förstånd. De må vara mina rumänska sysslingar men speciellt coola det var de inte. Först hoppade Lilla Benet ut, han hette Piciorus när han bodde i Calarasi därför att han bara har tre och ett halvt ben. Piciorus betyder nämligen ”litet ben” och eftersom hans morsa inte klarar av att uttala hans riktiga namn så kör vi på Lilla Benet i Sverige. Tätt följt av Lilla Benet trillade Grävlings-Mustaschen ut. Han hette Alfie när han bodde i Cernavoda vilket på rumänska betyder ”flaxande mustasch med grävlingskropp”. Sen kom det värsta drygskåpet av dem alla ut, Putte Pip. Hans namn behöver man knappast kommentera vidare. Han kom nyss hem från Medgidia vilket förklarar varför han är mager som ett cykelställ och inte drar sig för att ge sig in i köttbullsmatchen med rutinerade och ärrade gangsters.

Jag började med att vråla lite på avstånd bara för att tala om att de hade nått Don Dinos kungadöme. Grävlings-Mustaschen och Putte Pip hade inga problem att underkasta sig men Lilla Benet däremot hade behov av att kolla en extra gång om det inte var dags för regimskifte. Jag måste erkänna att jag blev lite impad av att han tog sig ton – han är en kopia av mig i yngre dar! Han är inte van att träffa enögda snubbar som spelar i hans egen liga eftersom hans morsa envisas med att ta hem småglin som sällskap åt honom, men så fort han insåg att vi var samma skrot och korn så erbjöd han att tjäna som min högra tass.

Under förutsättning att Lilla Benet lovade mig att hålla ordning på glinen och se till att min borg inte skulle förvandlas till en lekstuga så släppte jag till sist in dem. Vi åt köttfärssås och spagetti och det var gott. Våra morsor satt och kacklade vid köksbordet och snackade om oss och deras resa till Rumänien i somras och hur många rumänska hundar de skulle vilja ha. Jag och Lilla Benet slöt en pakt om att ruska liv i Gula hundarnas armé igen som slumrat alldeles för länge på grund av den bekvämlighet och vällevnad som drabbat oss i Sverige. Om det blir aktuellt med rumänsk småglinsinvasion i någon av våra packs så ska vi tillsammans minska på midjemåttet och kämpa för de Gula hundarnas fortsatta styre – det har vi tassat på och förseglat under veckans toppmöte.

Dagen därpå fick jag guida hela gänget i mina kvarter. Morsorna hade med sig allehanda delikatesser och jag och Lilla Benet som är två sluga dåggar bjöd som vanligt på att låta våra morsor tro att de hade full koll på oss i skogen. Det orutinerade glinet Grävlings-Mustaschen däremot gjorde bort sig gång på gång. Han har inte hajat svenne-spelet än – nämligen att det bästa sättet att styra och kontrollera sin morso är genom att låta henne tro att hon har inflytande och är en oumbärlig mentor. I stället såg man Grävlings-Mustaschens vita svansplym vaja i ljungen några hundra meter bort då och då, men desto fler köttbullar fick vi i hans frånvaro. Hurra! Putte Pip däremot fattade galoppen lite bättre och ville gärna agera hangaround till oss Gula hundar – något som gick både mig och Lilla Benet på nerverna emellanåt. Men en hangaround finns till för att prövas – det har vi skrivit in i stadgarna.

Här kan ni se några bilder:

Hela tiden försökte vår hangaround Putte Pip ta någon poäng - men vi seniorer vinner alltid i längden. Morsorna praktiserar den gamla dängan "gaphalsar får bärsen sist" och det har Putte Pip inte greppat. — Hela tiden försökte vår hangaround Putte Pip ta någon poäng – men vi seniorer vinner alltid i längden. Morsorna praktiserar nämligen den gamla devisen "gaphalsar får bärsen sist" och det har Putte Pip inte greppat.

Det här måste vara enda gången som frispelaren Cobran tog paus i sitt spårarbete ute i skogen under de här dagarna. Cobran är en speciell sorts uthållig och manipulativ gangsterhund - vi kallar henne Styggo Snyggo när hon utför agentuppdrag åt oss men det är nödvändigt att inte ge henne för mycket krädd, det stiger henne åt huvudet och hon vill ta över ALLT. — Det här måste vara enda gången som frispelaren Cobran tog paus i sitt spårarbete ute i skogen under de här dagarna. Cobran är en speciell sorts uthållig och manipulativ gangsterhund – vi kallar henne Styggo Snyggo när hon utför agentuppdrag åt oss men det är nödvändigt att inte ge henne för mycket krädd, det stiger henne åt huvudet och hon vill ta över ALLT.

Ärligt talat så är jag inte van vid att leda en hel karavan på savannen. Cobran har alltid skött sig själv och jag har vant mig vid att bara ha morso som min följeslagare.

Vi är osäkra på vårt släktskap eftersom vi kommer från olika städer men troligtvis är jag Lilla Benets gammelkusin eller nåt. Kanske gammelfarfar - innan de tog mina kulor hade jag nämligen en massa brudar över hela Dobrogeadistriktet. — Vi är osäkra på vårt släktskap eftersom vi kommer från olika städer men troligtvis är jag Lilla Benets gammelkusin eller nåt. Kanske gammelfarfar – innan de tog mina kulor hade jag nämligen en massa brudar över hela Dobrogeadistriktet.

Man kände sig rätt fett uppskattad när Lilla Benet ständigt visade sin lojalitet och ödmjukhet.

Varför ska alla ha det jag har och kolla allt som jag kollar? Va lite självständig nån gång säger jag. Initiativkraft är sådant som gör att man blir uppgraderad.

Det blev lite tjatigt emellanåt att ständigt ha sin lärjunge hack-i-häl. Man måste ju få vara ifred när man ska kacka i alla fall trots att det är toppmöte.

Här ser ni Grävlings-Mustaschen i bakgrunden när han frotterar sig i min kungliga aura.

Här ser ni hur fint samspel jag och Lilla Benet har. Jag kopplar av och får gräddmagen masserad medan han tar hand om Putte Pip åt mig.

Alla ser klart och tydligt att detta är ett trick från Lilla Benets morso att försöka utdela en vedervärdig slabbidaskare samt att ingen kroppskontakt var aktualiserades. — Alla ser klart och tydligt att detta är ett trick från Lilla Benets morso att försöka utdela en vedervärdig slabbidaskare samt att ingen kroppskontakt aktualiserades.

Ibland behöver man låta även en Mustasch-Grävling få ha det lite skönt också. Det kan ju hända att han tuffar till sig framöver och ska rekryteras till vår pakt. Det är ju trots allt under en begränsad tid man är ett "glin". — Ibland behöver man låta även en Mustasch-Grävling få ha det lite skönt också. Det kan ju hända att han tuffar till sig framöver och ska rekryteras till vår pakt. Det är ju trots allt under en begränsad tid man är ett glin.

En kung ska behandlas som en kung. Så är det bara.

Utöver beslutet om aktivering av Gula hundarnas armé vid en eventuell framtida rumänsk glininvasion så bestämde vi också att:

– Lilla Benet ska bo hos oss om han inte behöver ta hand om sin morso längre. Likaså omvänt ska jag bo hos Lilla Benet om jag inte behöver ta hand om min morso längre.
– Vi kommer att vägra dietfoder så länge vi inte behöver banta för att kunna försvara vår flocks integritet.
– Vi kommer att använda psykotelepatisoma-metoden som vårt främsta vapen för att manipulera med våra morsors dåliga samvete och på så sätt få större inflytande.

Det tar en del på krafterna att smida planer och dra upp strategier. Våra morsos log och kallade oss för "söta små vetebullar" när vi återhämtade oss igår kväll. Kom ihåg bara att det är en del av vår medvetna strategi. — Det tar en del på krafterna att smida planer och dra upp strategier. Våra morsos log och kallade oss för "söta små vetebullar"när vi återhämtade oss igår kväll. Kom ihåg bara att det är en del av vår medvetna strategi.

Jag måste erkänna att det känns lite trist nu när Lilla Benet och min fanclub har åkt hem. Vi har så himla mycket gemensamt Lilla Benet och jag – både intressen, genetik, social bakgrund och nuvarande livssituation. Styggo-Snyggo-Cobran passar mig visserligen på så sätt att hon är illful, snygg och smart men hon är inte alls lika följsam och bra på att ta instruktioner som Lilla Benet är. Jag och Cobran är mer som en kung och en drottning utan både hov och narr nu när drottningen har skrämt iväg Gummibenta Java-Snava.