Nu är det vår

Jag tänkte berätta att våren har kommit till Kalland. Under våra eftermiddagspromenader så kvittrar pippisarna och luften dallrar ovanför isen när solens strålar värmer upp snön som slaskar och sjunker undan. Efter den här stränga vintern tycker jag faktiskt att det är rätt skönt att höra fulpippisarnas gapande och även om jag undviker den värsta slasken så kan jag inte neka till att slask är bättre än trettio grader minus som det var för bara ett par veckor sedan. Morsan har bytt ut dunjackan och toppluvan mot Helly Hansen och solglasögon, och jag börjar få vita tussar som släpper från mina tjusiga vältränade lår som vi frikostigt bjuder som isolering till pippistugorna. Cobran är soltokig och tjurrusar värre än någonsin i sina försök att charma mig till en stunds kram-brottning och morsan ska hålla på och slabbidaska mig på snudan hela tiden som ett uttryck för sina vårkänslor. Där går i alla fall min gräns för spontana våryttringar kan jag säga – så fantastisk är inte våren att jag står beredd att krambrottas med Styggo-Snyggo eller få morsans beggade trutvalla på snudan i onödan.

När det står rådjursmat på bänken inomhus så brukar det vara ett tecken på att påskharen kommer med smaskingar och offerlamm till mig inom kort.
När det står rådjursmat på bänken inomhus så brukar det vara ett tecken på att påskharen kommer med smaskingar och offerlamm till mig inom kort.
Det bästa med våren är nog ändå att eftermiddagssolen lyser in i sovrummet och skapar små värmande fläckar som jag kan ligga och eftergassa i.
Det bästa med våren är nog ändå att eftermiddagssolen lyser in i sovrummet och skapar små värmande fläckar som jag kan ligga och eftergassa i.

För övrigt har det varit en hård arbetsvecka för mig. Jag gillar bäst när jag får bistå med mina konsulttjänster som senior advisor åt morsan, men när man lever ute i skogen så här så händer det inte så mycket och min kompetens på det området är därför inte speciellt efterfrågad. Däremot är drängsysslorna desto fler och jag måste dagligen arbeta hårt i mitt anletes svett för att tjäna mitt bröd och mitt uppehälle. Bland annat måste jag diska ur de mest omöjliga burkarna, fixa äggkartongskonfetti att tända med i spisen och upprätthålla den goda ordningen kring de sopor vi genererar så att inte Cobran får hybris.

Jag höll nästan på att slå knut på min egen tunga när jag skulle nå ner i botten på den här runda burken för att få fatt i all äppelmos.
Jag höll nästan på att slå knut på min egen tunga när jag skulle nå ner i botten på den här runda burken för att få fatt i all äppelmos.

Jag höll på i säkert tjugo minuter med att riva sönder äggkartongen innan morsan var nöjd. Inte får jag dreggla för mycket heller på bitarna för då tar det sig inte i spisen när hon tänder på.
Jag höll på i säkert tjugo minuter med att riva sönder äggkartongen innan morsan var nöjd. Inte får jag dreggla för mycket heller på bitarna för då tar det sig inte i spisen när hon tänder på.

Jag såg allt att morso slängde den här påsen utan att ha skakat ur den ordentligt först så jag öppnade dörren till sopen och drog fram den igen. Ingenting får förfaras.
Jag såg allt att morso slängde den här påsen utan att ha skakat ur den ordentligt först så jag öppnade dörren till sopen och drog fram den igen. Ingenting får förfaras.

Cobran blev mycket nyfiken på mitt prasselfynd och kom smygandes likt en hyena, men jag nonchade henne som vanligt. Hon får vänta på sin tur.
Cobran blev mycket nyfiken på mitt prasselfynd och kom smygandes likt en hyena, men jag nonchade henne som vanligt. Hon får vänta på sin tur.

När jag övergivit min fyndighet fanns det inget kvar åt Cobran. Så går det för de som gömmer matrester i sängen och sedan vaktar dem likt en ful drake. Som man sår får man skörda.
När jag övergivit min fyndighet fanns det inget kvar åt Cobran. Så går det för de som gömmer matrester i sängen och sedan vaktar dem likt en ful drake. Som man sår får man skörda.

Allt detta hårda arbete får mig att tänka på mina rumänska släktingar som fortfarande lever utomhus och inte har någon morsa som producerar disk och exklusiva sopor åt dem. Jag kan säga att jag har ganska många barn-barn och barn-barns-barn kvar i Rumänien för brudarna var som tokiga i mig och alla ville att jag skulle vara farsa till just deras valpos. Jag hade en ny brud i veckan ungefär och varje donna gav mig ungefär 8 stycken minidinosar som i sin tur förde mina exceptionella gener vidare. Det är ungefär 500 halv-dinosar per år som sen genererar en hel hög med kvartsdinosar. Man skulle väl typ nästan kunna säga att jag är urfadern till varenda hund i Dobrogeadistriktet. Haha! Grejen är att på den tiden var jag lättdistraherad för jag hade fortfarande kulorna kvar. Det gick åt en hel del tid och energi åt att imponera på de tuffaste brudarna och slåss med töntar så jag glömde nästan bort att leta mat åt mig själv. Befrielsen för mig kom först när de knipsade kulorna, helt ärligt alltså, det var först då som jag kunde lägga brudarna åt sidan och verkligen fokusera på det som är viktigt.

Nu funderar morsan på hur många av mina barnbarn som har dött, som antingen blivit ihjälslagna, fått luft injicerat, blivit påkörda, blivit ihjälbitna, svultit ihjäl, dött i kommunala hägn eller dött av sjukdomar. Det är nog en hel del. Det bästa för alla hade varit om jag och töntarna fått kulorna knipsade direkt så vi hade sluppit få så många ungar som ändå bara skulle dö den hårda vägen. Så ni som gillar dåggs men inte vill ha någon egen kan väl göra vad ni kan för att förebygga att fler som jag föds – det var trots allt en slump att jag inte blev liggandes efter vägkanten för att självdö den där vårdagen 2006 i Cernavoda. Jag har haft rätt så mycket tur faktiskt som får njuta av våren i Kalland 2011. Läs här om hur din 100-lapp kan förhindra 65 000 valpos från att födas.

Den här bilden tog Alessio Mesiano förra våren, jag vet inte om det är någon som hör till mig - men jag vet hur det känns att ligga där i alla fall.
Den här bilden tog Alessio Mesiano förra våren, jag vet inte om det är någon som hör till mig – men jag vet hur det känns att ligga där i alla fall.


Posted

in

by

Tags:

Proudly powered by Gula hundarnas armé

Proudly powered by Gula hundarnas armé