Det har varit en hektisk vecka för oss gulisar (Cobran och morsan defineras också som Gula eftersom de är properties of majn). Isen gick av sjön på långfredagen, sen började lommen skrika på kvällarna så jag har svårt att sova. Vorfar är här och fäller träd som morsan ska kapa och klyva, jag hatar motorsågen och Cobran gömmer sig i hundkojan när träden dundrar i marken. Vorfar gör sig bäst när han kliar mig i soffan och bjuder på hackkörv, det tycker Cobran också som gärna vill tvätta både fötterna och öronen på gubben. Vi har fått nycklarna till min nya lägenhet där el ska kopplas, väggar rasa och golv brytas… så är det deklarationen. När morsan sitter med bokföringen och får huvudvärk så brukar jag gå fram till henne och buffa som en liten uppmuntrande gest, det var bara det att igår så hade hon kaffekoppen i handen och hon spillde kapputjino på alla bläckstråleutskrifterna på skrivbordet som skulle in i nåt som hette månsdeklarationen. Som straff fick jag välja mellan petunior eller penséer i amplarna som sommardekoration i hundgården. Kan hon inte bara hänga upp några schyssta dinglande revben istället? Supertaskigt tycker jag.

Morsan har inte tid att jobba med Cobran i skogen och när Cobran inte får jobba i skogen så jobbar hon på mig istället. Resultatet av Cobrans jobb är att vi inte längre betraktas som två separerade karismatiska tama vildhundar utan som en enhet generaliserad till “turturduvor”. Hur kul är det att bli kallad för turtur-duva liksom? Ful och förälskad pippi i parrelation måste ju vara bland det mest ärketöntiga som finns och raka motsatsen till den jag är typ.

Bäst den här veckan:
1. Vorfars stekpanna
2. Slaktboa på Såg-udden
3. Kakelugnen i min nya lägis
4. Taket på hundkojan
5. Cobrans fjäsk

Sämst den här veckan:
1. För lite mat
2. Motorsågen och den röda Darth Veidar-kåpan som Vorfar klär ut sig i
3. Att myggen har kommit
4. För lite mat
5. För lite mat