Leif-O – Don Dinos blogg 2008-2016

De senaste två veckorna har jag fått min viktiga REM-sömn förstörd varje morgon av ett frenetiskt dansande ljud från en monster-korre på ytterväggen som ackompanjeras av fulpippisarnas sång. Till mitt stora förtret har morsan gjort allt hon kan om dagarna för att muta in sig och tämja den dansande monster-korren medan jag och Cobran varit förpassade till hundgården. Nu har det gått så långt att korro till och med fått ett namn. Han heter Leif-O efter en gubbe som bakar smaskiga hallongrottor och är bra på att snurra och svinga morso på parketten i bygdegården.

Cobran skäller, dreglar och frustar med rest ragg så fort hon får syn på Leif-O men jag är mest förbannad för att han snor den mat som jag skulle ha fått om han inte flyttat till mitt hus. Snart ska han väl sova i sängen också eftersom han enligt morsan “inte tar så mycket plats att det rimligtvis kan störa hundarna”.

Kolla vilka fula öron Leif-O har. Jag tycker det är mycket snyggare med tippöron som det är jack och ärr i.

Här sitter han och väntar på att morsan ska öppna fönstret och bjuda på ägg. Fattar inte hur han kan få så stora portioner medan jag får gå runt med kroniska hungersmärtor.

Så valsar han lodrätt nedåt för att kolla vad dagens rätt är. Dinos café törs han inte besöka i alla fall. Haha, det är en Leif-O-fri zon!

Jag tycker att han har ful svans också. Om jag hade en lika stor svans som Leif-O så skulle jag övertrassera min målvikt på 27 kg med god marginal och ändå kunna vara lika mager och hungrig som jag är nu. Tur man slipper släpa runt på en sån svans.

När han har ätit upp så rapar han som tack för maten och poserar inför kameran. Jag måste posera först och får mat sedan. Det finns ingen rättvisa alls eller likhet inför lagen i vår flock.

Sen pinnar han iväg upp på vindsvåningen för att smaska vidare och plundra svalbon. Igår blev han osams med en mås som satt på taknocken och trillade ner på marken från flera meters höjd. Det är därför morso gärna vill att han ska få en större mage att landa på som stötdämpning så han inte får några frakturer om det händer igen. Jag undrar om inte jag ska börja kasta mig ned från taket på hundkojan lite oftare och gallskrika så kanske även jag kan få stötdämpande åtgärder.