Pappo-Pappon – Don Dinos blogg 2008-2016

I måndags kom Cobrans gamla Pappo-Pappon hit, jag blev jätteglad, gladare än Cobran själv. Det visade jag genom att slå på stora glädjetrumman, det vill säga jag krumbuktade mig i cirka tjugo sekunder, la öronen bakåt och vibrerade med svanshandtaget ungefär elva gånger. Jag har inte träffat Kentauren på över ett år ju! Och gissa vad han hade med sig till mig – ryggbiten på ett krockskadat rådjur såklart! Hurra hurra hurra – välkommen åter säger jag bara.

Veckan har vi ägnat åt att gå alldeles för långa promenader i skogen och jag har bjudit till fett mycket genom att sitta på Kentaurens kalla fötter om kvällarna och backat upp Cobran på jaktsessioner på kalhyggena. Allt för att imponera på rådjursbiffen. Nu har den gamla självläkta frakturen i bogen gjort sig påmind av all överansträngning så jag är halt, men det var fett värt det med tanke på allt köttslams som slunkit ned tillsammans med gräddig disk.

Nu är det äntligen vilsam helg och Pappo-Pappon-Kentauren har dragit norrut igen. Cobran är deppig för att hon inte har någon att köra med som särbehandlar henne men jag trivs i alla fall bäst hos morso när hon sitter vid datorn och gömmer smasko med jämna mellanrum. Det dröjer väl inte länge förrän det kommer förbi nån igen med nya smaskingar och sköna händer – det brukar vara så på somrarna i Kalland, alla vill spendera några semesterdagar med Kungen. Vill minnas att Lilla Benet skulle titta förbi och hans morso brukar alltid släpa med sig köttbullar och virriga apor, sen kommer nog Pinnen också men då måste jag vässa gaddarna extra för hon brukar flukta mer i mitt kylskåp än hon bjussar på – fast najsa händer har hon ju förstås. Svältfödd på dåggkli brukar hon vara också.

Cobran har gjort allt hon kan för att Pappo-Pappon ska smälta och ta med henne till Ö-vik och bumlingbrudarna. Här till exempel har hon ansträngt sig så hårt att hon blev tvungen att doppa huvudet i ett dyhål för att kyla av sig.

Självklart gick han på den lätta för när vi kom hem så fick Cobran diska på bordet. Det får jag aldrig göra för morso.

Som den välartade dingo jag är får jag sitta och smacka nedanför köksbänken medan morso skär loss ryggraden ur det krockskadade rådjuret. Det blev en salivpöl på golvet innan köttet var serverat. Hon borde vässa upp kniven lite så det går fortare nästa gång.

Köttet tog slut på bara några sekunder och sedan fick jag gå på nästa tuggo men det var faan inte gott alls. Men bättre äta morot än inte äta alls - så fungerar Don Dino. — Köttet tog slut på bara några sekunder och sedan fick jag gå på nästa tuggo men det var faan inte gott alls. Men bättre äta morot än inte äta alls – så fungerar Don Dino.

Sen skulle morso och Kentauren hänga om kylskåpsdörren och då väntade jag ihärdigt på att morso skulle få mjölksyra i armarna och tappa hela dörren men det blev till min stora besvikelse aldrig av. Jag hade bra chans på både majonnäs, ägg och grädde en stund innan allt var fixat och klart.

Vi har fått rapport också om att Java-Snava har tagit två duvor och en katt i sommar på löplina. Jag är mäkta stolt över att vara den som gett henne en oumbärlig grundläggande fostran i svennelivet, ibland kan jag sakna att inte ha stora Snavet bredvid mig på taket i hundgården faktiskt. Det var fett värt att ligga där förra sommaren och gapa tillsammans efter ekorrar och mopeder hela dagarna medan Cobran låg i kojan och surade. Typist brudar asså att inte komma sams och dela med sig inom flocken…

Cobran är väl typ bästa gullulven men hon är så manipulativ, kvick och lurig hela tiden - Stora Snavet däremot hon kunde bjuda till, klanta sig och följde minsta vink man gav henne. — Cobran är väl typ bästa gullulven men hon är så manipulativ, kvick och lurig hela tiden – Stora Snavet däremot hon kunde bjuda till, klanta sig och följde minsta vink man gav henne.