Morso skulle till Hagfors, det är inte så ofta hon åker in till stan så de gånger hon är där så blir det typ en halvdag med avslut på Colosseum. Det är så jävla trist att bo i skogen för jämnan så jag önskar att jag fick hänga med för omväxlings skull så jag kunde skrämma några fyllon och sno stripsen för fettona utanför grillen. Ärligt talat – mitt liv innehåller minimalt med action theese däjs asså. Det enda som händer i hundgården om dagarna är att blommorna trillar av en efter en på pansjo-petuniorna. Det är inte direkt så man hoppar högt när de faller mot marken.

Aj lavv pizza i alla fall och aj äm dajing to hävv en ostkantsinbakad från Colosseum. Colosseum gör typ Värmlands bästa ostkantsinbakade pizza och det vore så fett värt att slinka in där när det är lunchbuffe. Morsan däremot är inte så förtjust i pizza så hon krubbar på Colosseum endast av två anledningar; (1) det är Hagfors enda matställe om man räknar bort grillen och den andra pizzerian, (2) morsan har dåligt samvete för att jag och pälsräkan inte får följa med och kompenserar oss därför med pizza. Cobran brukar slicka av pålägget på Colosseums pizza och gömma brödbotten i sängen för att sedan sysselsätta sig med gaddflashning, väsande ljud och raggresning en hel dag. Bättre betyg än så kan en restaurang inte få.

I alla fall så hade morsan ätit upp ostkanterna och bad om en kartong till pizzans innanmäte. Kartongen kom till bordet och morso kunde kara ner min pizza. Hon fick ett lättare magknip när hon tittade på grannbordet och såg vad familjen som nyss suttit där och ätit lämnat efter sig; en halv lövbiff med beanäs, två halvätna pizzor och en så gott som orörd tallrik med pasta och köttfärssås. Eftersom morsan varit under rumänsk påverkan sedan 2006 så kunde hon inte hålla sig utan smög över till deras bord och karade ner även deras matrester. Problemet var bara det att morso sällan är så diskret som hon själv tror – en holländsk familj som satt några bord bort började nämligen generat titta på mattjuven och skruva på sig. Klämkäck som bara morso kan vara en dag i månaden när hon tvingas vara bland folk så fick hon för sig att förklara läget: “Aj hävv värry hangry dåggs ätt home, they are sträj dåggs fråm Romania and one of them is one-eyed, has a lått of scars and raised himself outside a nuclear center – he just loves pizza”. Den holländska familjen tyckte så himla synd om mig så de sa till morso “Here, you can have our food as well, we are finnished. Say hello to your dogs from us!”. Morso kände liksom att det blev lite pinsamt men jag skickade telepatiska tankar till henne och gav henne styrka att kara ner även deras mat i papplådan som vid det här laget var rågad. Sverige är bara så fett najs asså! Det vara bara det att vid utgången stod en ur Colosseums armé som iakttagit händelseförloppet och väntade på att morso skulle passera så han fick tillfälle att tala om för henne att hon inte är välkommen tillbaka och att hon skrämmer bort hans gäster när hon går runt bland borden och tar pizzakollekt till påhittade hundar. Morso bad om ursäkt och sa att det inte skulle upprepas men att dåggarna verkligen fanns på riktigt.

Aj äm for real i allra högsta grad och nästa gång morsan ska till Hagfors så tänker jag hänga med. Så är det. Jag ska hyra Hagförs Sunlimo, börja med att värma lite på grillen, poppa rumänskt, sedan beställa in tre ostkantsinbakade familjepizzor som jag ska avspisa på Colosseums uteservering och bara chilla i största allmänhet.

Här kan ni kolla på Nicolae Guta, bästa rumänska limmo-poppet i Hagförs:

Sveriges television kom hem till oss i förrgår förresten. De ville veta hur det är att leva på en plats på kartan som ur ett demografiskt och marknadeskonomiskt perspektiv inte existerar. Så här är det: