Rumänvering

Det är bara rumänvering här hos oss. Det vill säga; morso har varit i Rumänien och när hon inte är där och förråder mig med fula Ursu så håller hon på och renoverar i Kalland. Ska jag vara helt ärlig så skiter jag i om vi har masonit eller pärlspont i taket, tjärpappsledningar eller kulokabel, linoleummatta eller skurgolv. Jag måste faktiskt säga att det suger fett just nu att bo inomhus när det är elfritt, färg-ångor och byggdamm överallt. Hellre då en uppfriskande jordkula i en varmare del av världen. Om morso fattat nåt om överlevnad så borde prioriteringen ligga på ved och krubb i Kallandsreviret, vem fan bryr sig om estetik liksom. Jag går ju runt som ett smycke ändå och glänser och glittrar. Ta bara som exempel när jag är ute på gården och solar – grannarna går stora omvägar för att de blir så bländade av min uppenbarelse, de är väl rädda för att lösstjärten ska smälta typ om de går för nära!

Hur som helst, rumänvering med betoning på Rumänien har det varit i drygt en vecka nu:

Såna här finns det gott om i moster Bollys gamla by – inte undra på att hon rymde frekvent – moster Bolly blev väl livrädd. Morsan fick typ skäll för att hon fotade maten, ungefär som om hon skulle ta den runt halsen och sno den typ. Själv hade jag svalt den hel och harklat fjädrar i en vecka om jag haft chansen.

Trettio grader varmt och en antioxidant som tilltugg till kalkonen – ur vissa aspekter slår Rumänien Sverige med svanslängder. Här får man ju typ nöja sig med det fiberrika tilltugget, förutom när Max morsa skickar torkade inälvor förstås.
Om morsan skulle deportera mig så skulle jag kunna tänka mig att bli kung av den här dalen. Det finns ingen grävd jordkula i hela världen som är bättre att ta skydd under än ett sånt där cementrör. Om det kommer nån svettig tandlös gubbe med en påk och ska jaga iväg en så går påken av när han pucklar på cementen. På det här stället är hönsen alltid på rymmen också – det är det bästa.
Sånt här äckel-päckel skulle vara bannlyst i mitt område. Jag skulle ta in Java-Snavas kussar som prospects och de kunde bita huvudet av alla fula pipp-pippisar.
Medan jag satt i Sverige och slavade som värst med fasttorkat vegokrubb i Rom-Roms golvkalla kök så mådde vissa andra gott i sommarvärmen, slafsade i sig pizza och slabbidaskade på fjäskiga ärkefiender till mig.
Åh vilka träbockar alltså, var är dynamiken och smidigheten. Ben och Bruno – Gubbarnas Gubbs eller vad ska man kalla dem. Om de hade bott i Sverige så skulle de ha keps, tycka att det var bättre förr och köra volvo 740, aj pråmiss. Egentligen gillar de inte varandra men finner konsensus i gubberiet. Jag skulle aldrig vara diplomatisk i ett sånt här läge.
Numer sitter Ursus porträtt bredvid mitt porträtt på kylskåpet därför att somliga säger sig ä—a honom lika mycket som hon ä—ar mig. Det är för jävligt – han ser dessutom hungrig ut.
Ursu har adopterat en lillsyrra sedan morsans senaste besök i Juni som är exakt som Styggo-Snyggo, hon inte bara ser ut som Styggo-Snyggo – hon kan lura hjärnan av vilken kunglighet som helst. Ursu är mjuk som ett lamm i närheten av Luciana – precis som jag med Styggo-Cobro. Snygga småtjejer livar upp helt klart men man får fan passa sig för rätt vad det är så ska de norpa egna fördelar på ens privilegier.
Fläckiga cirkushundar gills inte riktigt. Lucky kan väl bli ihop med moster Bolly eller nåt istället för att fjanta efter morso.
Simply Red har blivit lite väl tam. Han härstammar inte från min dingolinje som man hade kunnat tro av hans utseende att döma. Han kommer från en schäferblandad farfar i Lilla Benets släktlinje. Typ så tror jag att det var om jag minns rätt. Han är lika from som en huskatt ungefär.
Så här fungerar det inte hemma hos mig. "Följa morso" är den tråkigaste övningen som finns och det enda som kan pigga upp stämningen är att i stället leka "följa krubbet".
Det här är en rumänsk myrstack.
Det här är två rumänska saccosäckshundar.
Igår tittade Näbben och Skalman in i byggdammet för att få sig en kopp pulverkaffe. Styggo-Snyggo blir alldeles till sig av lycka när det kommer killar hit och hälsar på. Själv är jag inte speciellt imponerad – tycker mest att det blev lite väl trångt på soffan.

Posted

in

by

Tags:

Proudly powered by Gula hundarnas armé

Proudly powered by Gula hundarnas armé