Igår kväll kom äntligen Lilla Benet. Det var på tiden. Men varför han ska släpa med sig bihanget i form av Putte-Pip och Grävlingsmustaschen har jag svårt att begripa. Jag, Lilla Benet och Cobran utgör en ultimat sammansatt Gulo-Cell i Kalland, bara vi tre. Lilla Benet överväger att stanna kvar över nyår i alla fall, kanske för alltid – jag vet inte. Vi gillar att ligga stjärt mot stjärt i eftermiddagssolen och känna gemenskapen oss bröder emellan. Vi gillar INTE att stjärta med någon annan i hela världen.

Tja dårå, som ni fattar har jag lite att göra nu när morsosarna steker kött på vedspisen.