Det är för jävligt vad man får reda på när det redan är för sent och man ligger inne och känner sig allmänt maktlös. Hade jag vetat om det här så skulle jag först ha skickat ut Lilla Benet som ingivare av falsk trygghet hos Råddo, sen skulle jag ha smugit runt husknuten och ställt mig i redo position och bara inväntat Cobrans stöt som skulle leda vårt byte rakt i mina käftar. Rommis tryck på play:
Som om det inte räckte med att man blev bestulen på ett rödkålshuvud på sitt eget revir och fick en slabbidaskare upptryckt rakt i snudan när kameran stängts av så togs det också nidbilder på mig någon dag senare när jag ovetandes råkade vända ryggen till en sekund.
Morso tycker att jag är så söt när jag skuttar i snön med min råddo-gump men det är jag inte alls det. Jag har ingen råddo-gump, jag har en dingo-stjärt.
Senaste dagarna har det varit rätt kallt så jag och Lilla Benet har bara i undantagsfall blivit medtvingade på Styggo-Snyggos jaktturer. Normalt har vi istället fått göra meningsfulla aktiviteter som att chilla på soffan, leta efter mat i snön och pinka på tomtgränsen medans andra har försetts med varningskostym, bränt kalorier och badat i vakar. Hur somliga orkar hålla på är obegrlipligt. Man kan säga att Cobran lätt kompenserar för sin nya bojfränds lilla ben. Men mätt blir man fan inte på en snövessla, inte ens fastän man får käka snövesslans byte också. Speciellt omätt blir man om vesslan kommer undan. Vi hjälptes åt med eftersöket men den var borta, den slank under Cobrans tass rakt in i en rishög vid strandkanten. Där prasslade den retfullt under snön i flera minuter och lyckades lura mig att gräva en stor grop. Fan va hungrig jag vart. Jag vet att smaskosarna kommer omedelbart när man gör rätt grej på rätt kommando. I det här fallet fick jag dock jäkligt taskigt läge och var inte helt nöjd med att sitta typ hundra meter bakom alla andra glufson. Men var det sagt "sitt" så är det "sitt" som gäller, annars kan man bli utan smasko. Middagssök är en senioranpassad och Cobrafri aktivitet. Jag håller på att lära Lilla Benet hur det går till och om Cobran skulle va med så skulle typ allt paja för den bruden är bara trubbel asså när hon blir uttråkad på våra PRO-grejer. Första lektionen fattade Lilla Benet typ nada men nu klarar han av organisering också över en större sökyta. I början hängde han bara där jag hängde och då blev det inte mycket mat över till honom kan jag säga. Lilla Benet ser fett upp till mig och vill göra allt som jag gör. Nästa vecka ska jag lära honom att kolla om folk har lösstjärt eller riktig stjärt, tugga på älgskalle och skälla på bilar. När han fixar alla de väsentliga prylarna plus lite chase-and-swing-neck-wrestling så är vi redo att möta Varulvs-Uschu med enad front. Ännu ett gruppfoto… ja, vad gör man inte för husfriden typ.
Glömde hälsa förresten från Lilla Benet att han inte bryr sig om att Smör-Sonja smörat till det med Peaboy hemma på Västkusten. Vad är “just another prickig korv” jämfört med Gulon och varningskostymer typ. Jag ska nog tipsa Rommis om att det finns en prickig-korv-klubb i Göteborg dit hon kan skicka moster Bolly också. Då kan ju Peaboy få två görlfränds om han vill – sånt där trams är jag helt ointresserad av och jag efterskänker lätt varenda brud i släkten som inte kan jaga, slåss eller mutar mig med mat.
