Jag fattar inte hur jag ska hinna med allt, jag borde helt klart få kvalificerad övertidsersättning av morso nu. Att ha Lilla Benet här innebär nämligen en massa merarbete. Jag har aldrig haft flickvän förut men Lilla Benet vill gärna leva ut sin inre flickis nu när han har chansen och då måste ju någon ta hand om honom. Eftersom jag är den som månar mest om flocken så faller det på min lott liksom att se till att inget händer honom. Förutom att jag får beskydda honom från kötthuvän, lära honom att äta apelsinklyftor, se till att han inte slåss med Cobran om pölsan så har jag också fått hans ihärdiga ex, Smör-Sonja, på nackskinnet. Först var hon svartsjuk och sur i tonen men sen ändrade hon taktik och så här skriver hon nu med sin lenaste honungsstämma:

“Kära Kungen av Kalland!

Jag har förstått att situationen har blivit kritisk däruppe i norr. Visserligen har du fått en queen men du behöver ju helt klart en DROTTNING! Jovisst, jag kan hålla med om att vad jag kommer visa o skriva innehåller en viss del av bitterhet, men det är en mogen dams rättighet att visa. Jag låter bilderna tala för sig själva.”

Sonja: “Lilla Benet nästlade sig in i mitt hus titt som tätt innan han gav sig av norröver. Med djupa suckar från min sida från början fick vi dela det mesta, inklusive min korg. Jag till och med fick ge upp soffan på landet för Lilla Benet o hans larviga lillebror Grävlings-Mustaschen. Men med tiden så uppstod kärlek. En kärlek jag trodde var besvarad!”

Sonja: “Men tydligt är att ‘ur syn, ur sinn’ är det som gäller numera. Då kan man låtsas som man har världens boyfriend för att hålla skenet uppe! Peaboy är snygg, muskulös o fräckt prickig. Men mellan dig o mig så blir vi aldrig mer än bara vänner om jag får bestämma. Han har dessutom en liten ohängd syrra, Sally. Phew, vilken liten ögontjänare!”

Sonja: “Jag känner mer o mer att du behöver just mig! Vem kan motstå någon som utan träning med lätthet kan hjälpa till att söka något ätbart i snön? Eller som med lätthet kan få ett barn att ge upp sin glasstallrik?”

Sonja: “Du kan även få vara med o dela på mitt revir som ligger i Bohuslän. Du kan behöva lite ombyte! Här har vi rådjur, harar, räv o SORK! Vet du varför sorkar är bäst förutom de underbara hålorna? Jo för de drar till sig alla öns katter så att man kan jaga upp dem i närmsta träd. Ibland kan man få hjälpa till med mossrivning men det är på mitt initiativ, inte mattes. Viss trötthet kan dock uppstå.”

Sonja: “För att komma till pudelns kärna (har en pudeln en kärna förresten?) så finns jag här: Göteborgs snyggasta Gulohund som dessutom har den bäst avkapade svans du någonsin har sett, dvs man ser den inte alls.”

Sonja: “Lite blygsamma hälsningar från Drottning (?) Sonia!”

Jag har egentligen bara en invändning angående Smör-Sonjas ansökan om medlemskap i Gula hundarnas armé och det är att hon verkar tro att jag behöver henne i Kalland, blyg skulle jag då inte kalla henne. Jag kan greppa att hon vill vara med gänget i Kalland för vi skulle va jävligt snygga ihop, men liksom kom igen – jag har redan Lilla Benet att ta hand om och för att bibehålla Cobrans lojalitet (hon frilansar som krigarprinsessa/legoknekt) så måste jag underhålla henne minst ett par gånger i veckan med chase-and-swing-neck-wrestling, och det är faan inte ett dugg bättre när det kommer till morso som har nya idéer hela tiden. Jag behöver en tuff brud som kan arbeta självständigt, är lyhörd på Don Dino och kollar lösstjärtar på folk! Nån som kan manipulera Uschu och nypa till när han minst anar det. Om du grejar det Smör-Sonja så är du välkommen in i Gulopakten.

Ta inte illa upp asså för att inträdeskraven till armén har ökat men kolla här Sonja så fattar du vad jag menar (Rommis tryck på play):

Som om det inte vore nog med Cobrans påhitt så har också morsan börjat läsa en bok som inspirerar henne till att kartlägga graden av svenne-psyke i mig. Snacka om heldryg kärring alltså – att rulla för en lajtkula kan jag väl lära mig på mindre än tio minuter. Snacka om meningslöst kunnande… (Rommis tryck på play):

Till sist vill jag puffa för dagens pansjonärer som har vett om att sitta still med hörlurar på sig och trycka på play. Jag gillar särskilt när Rommis har lämnat Bolly hos Kjellektriker innan hon hälsar på hos oss. Bollyfritt är det bästa som finns, prickar är inte fräckt Sonja – det måste du inse!

Du får börja som prospect Sonja så ser vi vart vi landar. Det är trots allt Påläggstungan du ämnar att efterträda. Om du kan skaffa fram ett par tysta och stillsamma pansjisar med välfyllt skafferi till stugan i Bohuslän så ligger du garanterat bra till inför nästa strategiska träff.