Igår hade jag möjlighet att hänga med morso på jobbet om jag hade haft lust. Jag hade ingen lust så jag skickade Mini-me istället. Nån måste ju vara hemma och se efter så att Lilla Benet inte petar upp skafferidörren med sin myrslokssnok samt skrämma iväg eventuella fula gubbar som rycker i dörrarna. Annars tycker jag att morso har blivit rätt så bra själv på att hålla efter diverse gubbar handgripligen, hon lär sig rumänska sakta men säkert. Action speaks louder than words liksom!
Så här funkade Mini-me’s arbetsdag vid Rämmens kyrka:
Kvart över fem på morgnarna slänger morso hurtigt upp fönstret för att kolla om det är regnställ eller shorts som gäller. Det är jävligt rått och kallt för det mesta här i Kalland om ni frågar mig. Typ sju grader och blött i gräset… kom igen liksom.Chansen att någon av oss ens skulle beträda gårdsplanen utan frukostmuta är inte speciellt stor. Vem skulle typ frivilligt hänga med morso på jobbet när man kan ligga kvar i sängvärmens naturliga klimat? Stäng fönstret – det drar!Morso och Mini-me slabbidaskade oss hej då innan de drog över till spökenas och skelettens högkvarter. Jag har lätt schysstare spöken och färskare knotor på fritte än vad de har på körrgårn.Det mest meningsfulla arbetet är lätt att vakta min egen gård men om jag var tvungen att ha ett annat vaktjobb så skulle jag kunna tänka mig att bli hangar-hund på kyrkudden. Bortsett från att det finns banditer som snor alla toapappersrullar från den offentliga vattenklosetten så finns det också kanadagäss och gråa zombie-flamingosar på körrgårn. Zombie-pippisar kan vara stimulerande för en dingo, inte minst för att morso har fågelfobi – ett transkrik kan jämföras med en näradödenupplevelse för henne och det ingår ju i mitt uppdrag att protekta morso. "Don Dino, il grande pippi-bödel" vore najs att sätta upp i CV:n.På fredagens meny stod grenkapning tre meter upp i luften och trädröjning efter strandkanten. Mini-me valde redskapen yxa, brödknivsmachete och en slö fogsvans. Morso stal Jonny-Gäddas kalle-ankaskor för att obehindrat kunna vada runt i vassen och knuffa på medans Mini-me högg, vi vill ju inte bli blöta om tassarna.För en månad sedan flöt en båtflykting i land i viken vid kyrkan. Han visade sig vara både flitig, lyhörd och liten i maten så han fick jobb direkt. Morso matar honom med några jordnötter och sweetchili och på det arbetar han en hel dag. Ibland arbetar han i bar överkropp också. När morso har gjort allt det glassiga arbetet så brukar hon ropa efter båtflyktingen så att han ska komma och packa traktorskopan och städa efter henne, ibland får han åka med i traktorn också. Jag känner empati med båtflyktingen. Jag får också alldeles för lite mat i förhållande till de krävande arbetsuppgifter jag faktiskt utför.Det här är två av världens bästa fordon. Man kan åka precis vart man vill, dragandes med vad man vill, om man har såna här. Fördelen med Dinomobilen är att den är invändigt tilläggsisolerad med hundhår så det är aldrig någon av morsans jobbgubbar som vill åka med henne och köpa körv på rasten. Dinomobilen = gubbfri zon. Fördelen med traktorn är att det alltid ligger obegränsade mängder med hundmat i den som trillat ur de aldrig sinande fickorna på morsos arbetsbyxor. Den som vill äta sig mätt för en gångs skull ska alltså uppsöka traktorn.På körrgårn går Morso under det aktade smeknamnet Märta-Macheta. Trots detta blir det inte alltid som hon planerat. Här till exempel fastnade en av grenarna i ett närliggande träd och Märta-Macheta fick surt åka traktorskopa upp i luften, binda fast grenen och sedan klättra ner som en stel gorilla över traktortaket. I bakgrunden ser ni den beryktade Likön, där finns det garanterat knotor som är typ 700 år gamla, minst!Inne i kyrkan ser det ut så här. Mini-me funderade på att gömma sig i en av kyrkbänkarna och vänta på nästa högmässa så han kunde passa på att nypa några besökare i byxbenen men tydligen så brukar högmässorna inte dra så mycket folk nuförtiden så han fick åka traktor till fikarummet och äta morotskaka istället.Fikarummet på körrgårn verkar helnajs men det bästa jag vet är ändå när det är fredag kväll och alla är hemma hos mig. När Cobran har fått sin långtur i skogen och slutat draka sig, när jag och Lilla Benet har spårat upp vår middag på myren bakom dass och när morso smular snask i kökssoffan som jag får dammsuga upp. Fredagsmys hade vi liksom aldrig utanför kärnkraftverket i Cernavoda och det ska jag säga att det är en jävligt bra svenneuppfinning.
