Nytt år, ny match – Don Dinos blogg 2008-2016

Det nya året började med att Cobran-Supersnok hittade en dödsföraktande svennedågg bakom snöskyffeln på trappen. Asså seriöst, om man väger sju kilo och är curlad från födseln kan det finnas större anledning att hålla sig borta från Gula Hundarnas Högkvarter än att hålla sig borta från fyrverkerier. Om jag fick välja mellan att möta mig själv eller ett fyrverkeri hade jag lätt valt fyrverkeriet. Jag har förresten aldrig greppat det där med fyrverkerier, what’s da hassle liksom – lite pangeliblink är väl inget att bry sig om. Pangeliblink ser jag som en signal för att det är fritt fram för mig att städa rent efter nyårsmenyn på köksbänken. Normalt brukar jag inte sno krubb från bänken men eftersom Joker sopar med sin fula mule överallt så måste jag ju hinna före honom. Lilldåggen som Cobran hittade fick i alla fall sova i ateljén och eftersom vi absolut inte vill ha ytterligare en dågg i huset så insisterade vi på att morso skulle dela hunden omedelbart på Facebook innan den gjort sig alltför hemmastadd.

Lilla Benets morsa skrev direkt under på att vi borde behålla en så söt och snäll hund som substitut för Lilla Benet. Som tur var kom ägaren och hämtade hunden dagen därpå så frågan aktualiserades aldrig. — Lilla Benets morsa skrev diirekt under på att vi borde behålla en så söt och snäll hund som substitut för Lilla Benet. Som tur var kom ägaren och hämtade hunden dagen därpå så frågan aktualiserades aldrig.

Cobran har sån jävla koll på våra domäner alltså. Med hennes supersnok och dito hökögon kan jag tryggt ligga i sängen och ruva utan att vara det minsta bekymrad över att missa en förbiflygande talgoxe. Inte ens världens mest diskreta och minsta hund skulle ha en chans att gömma sig undan hemliga polisens näsa.

Jag lovade ju morso i julklapp att försöka vara lite snällare mot Joker. Jag är typ helsnäll också – eller rättare sagt, jag nonchalerar honom totalt – så när som på att jag måste nypa till honom och growla lite när han tränger sig före, försöker sno mat eller kommer för nära där jag ruvar i sängen. Morso borde vara mer tacksam för att jag och Cobran tar hand om hans grundläggande fostran, han skulle vara helt odräglig om inte vi fanns här och satt gränser. Jag ska visa er en bildserie på när Joker och Cobran kör chase-and-swing-neck-wrestling så ni verkligen fattar vad vi har fått för drygskåps-slyngel i familjen:

Jorå så att än så länge ser det ju behagligt ut. Lite rådjursspaning i solskenet kan vara avslappnande.

Sen börjas det. Joker kan bara inte hålla sig från att nafsa Cobran i bakbenen. Men Cobran är bra mycket smidigare och snabbare än kalven trots att hon bara har halva vikten jämfört med honom.

Sen kommer fulgreppet. Det mest ouppfostrade, taktlösa greppet en dågg kan ta till. Att lägga tassen på en gul hunds rygg kan vara förenat med livsfara men ett förklätt gulo kan ha överseende ibland.

Cobrans tålamod sträcker sig långt utanför min begreppsvärld. Hon balanserar den rumänska vokabulären så exakt att morso håller sig helnöjd, Joker håller sig på bra humör och viktigast av allt - hon balanserar med bibehållen integritet. — Cobrans tålamod sträcker sig långt utanför min begreppsvärld. Hon balanserar den rumänska vokabulären så exakt att morso håller sig helnöjd, Joker håller sig på bra humör och viktigast av allt – hon balanserar med bibehållen egen integritet.

Joker möljar på som en pansarvagn och Cobran parerar.

Det som är signifikant för Cobran och Jokers wrestlingpass är att de typ brottas i luften. Själv gillar jag att ha åtminstone två tassar i marken när jag brottas.

Efter ett antal fulgrepp och tacklingar börjar Cobran snacka transsylvanska så att kalven ska fatta att han måste öva upp kroppskontrollen och tagga ner bufflandet.

Förutom att Cobran har ett stort tålamod och ett rikt ordförråd så kan hon också ta till superhundstricket "tvär vändning - sträck ut" och springa ifrån vilken långbent kalv som helst. — Förutom att Cobran har ett stort tålamod och ett rikt ordförråd så kan hon också ta till superhundstricket “tvär vändning – sträck ut” och springa ifrån vilken långbent kalv som helst.

När Cobran inte längre är road av kalven så gör hon sin berömda drakimitation. När draken kommer fram så är det färdiglekt. Varje försök till charmerande invit från Joker möts av en spänd kroppshållning och en drakblick i ögonvrån.

Det är tur för Joker att han fattat vem jag är och respekterar mig. Om han så mycket som skulle andas fulgreppet i närheten av mig så skulle hans öron bli ännu lite kortare. Jag är som en blandning mellan tjuren Ferdinand och T-Rex. Jag gillar att gå strandpromenaden och lukta efter smaskovolantes men jag är också blixtsnabb med precision om stunden så kräver. Jag kan vänta i en evighet på en frolic men kommer det en fluga så smackar jag den omedelbart.

Jag och Cobran kompletterar varandra bra i vår fostran av Joker. Bara den där stora kroppshyddan får in lite vett och etikett så kommer han bli en ganska ok prins av Kalland.

Gräddmagad mysgubbe med en faiblesse för det goda livet, och med oanade dynamiska talanger och stor integritet - det är jag. — Gräddmagad mysgubbe med en faiblesse för det goda livet, och med oanade dynamiska talanger och stor integritet – det är jag.

En trött Joker är en godkänd Joker - så länge han inte sover med kalvskånkarna mot min rygg och börjar springa i sömnen vill säga. — En trött Joker är en godkänd Joker – så länge han inte sover med kalvskånkarna mot min rygg och börjar springa i sömnen vill säga.

Nu är det nytt år och därmed en ny match. I’ll be back.

/Don Dino