Det går fortsatt bra att provbo i Gula huset om du frågar mig. Jag har aldrig haft ett så stort hus förut att vakta men jag börjar vänja mig nu. När jag springer från sängen genom salen och biskopsrummet och sedan ut i köket så skulle jag behöva ha hjälm på mig. Det är nämligen så att det finns ett gammalt taggigt element under köksbänken där Cobran får sin mat serverad och jag hinner aldrig bromsa i tid när jag ska kolla vad hon lämnat så jag slår huvudet i elementet varenda gång när jag sladdar in i position. Kan man få en mathjälm eller?

Sen har vi den underbara diskmaskinen också, där kan man alltid få sig nåt extra om det tryter på annat håll, skulle behöva hjälm i den också för ibland blir jag så upphetsad av smörkniven så det trillar ner grejer på mig.

Det är jävligt najs att det tvåbenta Linntrollet bor här också – i alla fall varannan vecka. Hon pratar oavbrutet om hur fin och söt hon tycker att jag är och hur mycket hon tycker om mig. Linntrollet tycker att jag är speciellt gullig när jag äter så hon ger mig alltid smasko-volantes, ibland när hon tror att ingen matförmyndare ser. Häromdagen sa hon till morso att “Dino tycker nog om mig därför att jag inte pussar honom som du gör, han gillar nämligen inte att bli pussad”. Det är helt korrekt uppfattat, jag gillar mat, jag blir söt och snäll av mat, jag blir kränkt eller arg av slabbidaskare. Som bonus sover Joker-Tråker i Linntrollets säng på nätterna så honom är jag typ av med nu. Vi bor under samma tak men jag behöver inte anstränga mig så mycket för att uppfostra honom, det kan Linntrollet sköta.

Cobran har varit deppig i sommar när morso har gjort sin körrgårdssäsong. Jag tycker också att det är tråkigt när morso är borta hela dagarna men det går bra ändå. För att muntra upp Cobran i väntan på älgsäsongen så fick hon följa med morso till jobbet under förmiddagarna de sista veckorna. Jävlar vad hon skröt och var stor på sig när hon kom hem till mig vid lunchtid och berättade hur gubbarna matade henne med både sylta, hack-körv och hemrullade köttbullar ur frukostdosan. Jag bara undrar liksom, om jag wajnade, matstrejkade och visade tecken på depression, skulle jag få hänga med till jobbet då? Jag kan minsann praktisera psyko-telepati-soma-metoden fortfarande, se totalt bedrövad ut och blinka långsamt med mitt blinda öga om det är det som krävs. Fast matstrejka blir jävligt svårt. Nej, det kanske är lika bra att jag stannar hemma och använder mathjälmen i alla fall.

Så till saker som är astrista. När morso inte har varit på jobbet så har hon byggt på min nya hundgård eller hållt på med fönstren på Gula huset så hon har inte haft tid att uppdatera säkerheten på min färgglada hemsida. Naturligtvis är det nån jävla hacker som passat på och knackat sig in och sabbat en massa saker, plus att de lagt upp Viagra-länkar här och där. Seriöst asså, den som läser Dinos blogg sponsrar väl per automatik kastreringar av dåggs så vad fan ska vi med Viagra till liksom. På den tiden jag var intresserad av brudar behövde jag absolut inte ta några preparat för att få till det för den delen heller. Så då vet ni varför bloggen ser konstig ut nu, den är under omskapande. Tänk om det fanns ett WordPress-plugin från Gula hundarnas armé, då skulle varenda hacker vara tvungen att stå upp och jobba för de skulle inte ha några rövar att sitta på. Så ärä!

När man har ett så stort hus så behöver man nya möbler också. Men morso envisas med att det ska vara gamla möbler. När man köper möbler som andra har slitit på i ett par hundra år så kan det hända att man får med sig ett spöke på köpet. Det fick vi i alla fall när jag åkte 25 mil för att hämta den här skabbiga champinjonsoffan. Jag och Cobran skällde och morrade på soffan en hel natt innan vi blev sams och kunde nyttja den. Men nu ärä lugnt!

Vi hörs och syns om ett tag – men då vet ni att jag fortsätter mitt kungliga leverne i alla fall!

/Don Dino