Nu är det jul igen. Min åttonde jul i svenneland. Bortsett från att jag, som alltid lider av mer eller mindre kroniska hungersmärtor, aldrig är helt nöjd så är vi ändå så nöjda och belåtna som vi kan bli i Kalland. Vi har fått en del julklappar.

Mitt rullande tretimmars-schema den närmaste veckan kommer att bli sjukt intensivt och ser ut så här: pipa och smacka för att få gå ut till fritte och äta, pipa och gnälla när jag har ont i magen och vill in och sova, fisa så jag blir rädd för mig själv och sedan pipa och smacka för att få gå ut till fritte och äta mer. Det kallar jag En God Jul mina damer och herrar!

Folk brukar garva åt mig och säga att jag är enfaldig när det kommer till mat – morso brukar säga att “leverpastej till Dino är som fjärrkontroll till teven”, andra ifrågasätter min ålder och min enögdhet när de ser vilka perfekta lyror jag tar och vilka schyssta räddningar jag gör när det kommer en smasking farandes i luften. Men det är inte märkligt alls att man blir fixerad vid mat liksom när man är född på en överbehundad strita. Har du nån spänn över att avvara till kastreringar så tycker jag att du ska göra det för det är ganska sällsynt att dåggarna från stritan hamnar i svenneland och får julklappar.