Vi har dragit från Kalland och hängt med morso till stan på jobb. Det är kiss överallt. Det bästa jag vet är att noggrant snusa igenom varje snödriva, brevlåda och lyktstolpe jag passerar och kissa över andras kiss. Jag reser alltid ragg, frustar och krafsar, om kisset är färskare än tio minuter händer det att jag skäller också. Att sprida mitt bomärke, skrämma svennedåggar och hålla allmän ordning har alltid varit mina största intressen näst efter att leta och äta allt som inte framkallar diarré eller kräkningar. Morso, som är tacksam över att stadens intryck får mig att bete mig som om jag vore fyra år yngre än jag är, går utan knussel stora omvägar och kastar mat omkring sig när vi möter nån muppig svennedågg eller hör ett dånande motorfordon under promenaden. Cobran saknar älgarna i Kalland men är annars extremt mallig över att bli sedd tillsammans med mig och gå runt och bryta bland kisset och gläfsa efter bussar och folk i stora fula vinterkläder. Vi älskar (jäss, jag mogen nog att börja använda det ordet nu) att vistas i samma miljöer som andra dåggs för då får vi så jävla mycket bekräftelse på att vi äger. De som snackar dåggiska är otroligt fjäskiga eller undvikande och de köttsnudade och hängörade svennar som inte snackar dåggiska brukar bli tokaggro. Själv är jag aldrig omotiverat svenne-aggro, jag är förfinat balanserat och kontrollerat aggro precis som det anstår en rumänsk kung.
Förra veckan var vi till vetto också för att kolla en knöl som jag har på sidan. Morso hade ont i magen kvällen innan och lämnade vidriga saltkristaller i min päls efter en stunds worst-käjs-scenario-snörvel. Fattar inte vad det är med bölbrudar och grinkärringar alltså. Själv letar jag alltid aktivt efter sånt som är skönt, bekvämt och smaskigt. Sånt som är kasst hugger jag direkt när det dyker upp, men jag spiller fan ingen onödig energi på att förbereda mig på att det kan komma kassa saker. Nej, attackera skiten först när den överraskar dig som ett faktum och sök bara efter sånt som är najs, det är typ mer mitt mantra. I alla fall så skulle vi aldrig ha gått till vetto för vetto sa inte bara att knölen bestod av fett, hon sa också att hela jag bestod av lite för mycket fett. Inte superfetto men dock för rund för mitt eget bästa. Jag tycker att vetto var superfetto i jämförelse med mig och borde tona ner sina rekommendationer lite grann, men morso hävdar att hennes mage (vettos mage alltså) var stor för att hon hade en bebbe där. Nu svälter jag twentyfår-seven vilket i förlängningen är kontraproduktivt eftersom jag letar mat mer intensivt, fräckare och med större framgång än någonsin tidigare. Idag till exempel höll jag på att bita fingrarna av Rommis när jag skulle sno hennes krav-banan. Jag är desperat.
Livet är spännande och i stan vet man aldrig vad som väntar runt nästa hörn. Det är synd att morso håller oss kopplade, om vi var fria skulle Gula hundarna regera fullständigt.
//Don Dino