Vi är inte helt överens i flocken huruvida livet i stan går fet-på eller fet-bort. Jag och Cobran anser att det går fet-på sju dagar i veckan. Föreställ er bara när vi knallar runt bland hyreshus, villor, kärringar med stavar, gubbar med snöskyfflar, svennedåggs à la sirapslimpor med intryckt näsa, störiga katter som ruvar på elskåp mm. Det är highlife, minst sagt. Så roligt som jag och Cobran har här som sammansvetsade seniorer med milsvid livserfarenhet och pondus har vi typ aldrig haft. Vart vi än går kan vi roa oss kungligt med att sprida skräck och när vi inte skräms så hälsar vi ofta på någon som kliar oss och ger oss smasko.


Morso och Joker längtar till Kalland. Joker är rätt skraj för allt i stan som jag tycker är kul. Brevlådor, lyktstolpar, folk, bilar – jo näjm it! Han drar stora omvägar och morso följer oftast ofrivilligt med i andra änden av kopplet. När jag ser en gubbe med snöskyffel till exempel så vrålar jag “Fula gubbe stick och brinn, du stör friden på gatan och det är jag som kontrollerar det här kvarteret, fatta!”, Joker däremot viskar ängsligt redan på 50 meters håll “Görsnälla mamma, kan int vi gå e litta omväg, tänk om han slår öss…”
Morso skäms över mig och Cobran under promenaderna och är nervös för vad som ska dyka upp runt varje gathörn – en svennedågg utan koppel som kastar sig in i min mun till exempel. Hon har löst problemet och det magonda så att hon går enskilda promenader med var och en av oss, med en ledig hand för smasko och utan Cobrans påstötningar kan jag faktiskt acceptera att sitta still en stund och släppa förbi en del dåggar utan knorr. Cobran däremot är så jävla skenhelig så hon sköter sig med en tyst morrning utan smasko när hon är själv på promenad – hennes största nöje är att uppvigla mig och när jag inte är med så är hon bara ett ganska surt och nonchalant Styggo-Snyggo. Morso påstår att nästan fyra års leverne i Kalland har gjort oss förvildade, jag påstår att nästan fyra års leverne i Kalland har gjort morso bekväm och ouppmärksam. Vi tog en trip dit några dagar för att utvärdera.





Den demokratiska utvärderingen visar att både Kalland och city har sina fördelar och att vi behöver både och. Jag och Cobran trivs överallt där det händer grejer, morso trivs bäst med mig och Cobran när det inte händer grejer men är ändå glad när vi är glada, och när Joker skulle lista en grej som var positivt med stan så kom han på att han har skaffat sig internationella vänner som är schysstare mot honom än vad jag och Cobran är.



Jag och Cobran gillar inte någon av Jokers nya polare, jo, kanske att Asta kan få en inbjudan att bli hangaround till Gula hundarnas armé vid närmare eftertanke… men Rocky, nej, fy faan vad han har köttigt huvud och låter illa. Han gör sig bäst som husdjur och Jokers mentor.
Vi hörs å syns!