Nu har Cobran alias Styggo-Snyggo, Draknäbben, Förklädda Gulot, Ninjafeministen (aliasen tar aldrig slut) gjort det igen. Hon har försökt bita örat av en stöddig brud. Den stöddiga bruden var ingen mindre än moster Bolly. Sist Cobran gjorde en stöt liknande denna var 2010 och den gången var offret vår dåvarande lillsyrra Java. Java var rätt inkännande och hyfsat ödmjuk så jag greppade inte riktigt vad Cobran höll på med då. Men vår glosögda, marulksbettade, prickiga korv till moster har äntligen fått vad hon förtjänar! Det är allmänt känt att jag helst sett att vi bitit halsen av henne för flera år sedan (åtminstone tuggat tills hon blivit lite mer läjd bäck), hur Cobran har stått ut så länge med Bollys idoga boxande, svansrapp och lomhördhet är för mig obegripligt. Bolly ger sig liksom aldrig. Man ryter i, det är lugnt i fem sekunder, sen får man en boxtass och ett lejongrowl. Man nyper till, det är lugnt i fem sekunder… till sist vill man liksom bara tuggelitugga tills hon ger sig.
Det hela hände när morso var på jobbet och Romrom skulle ge oss middag. Cobran och Bolly brukar äta tillsammans och Cobran brukar alltid lämna lite mat till Bolly. Men den här kvällen dissade Bolly för första gången några kulor i botten på skålen och lämnade fritt fram för Cobran att gå dit och städa. Bäst som Cobran snokade runt i skålen så ångrade sig Bolly och ville ha tillbaka sina kulor. Cobran frös och morrade. Bolly insisterade och gick närmare varpå Cobran vibrerade med goofyprickarna på överläppen. Då tappade Bolly förståndet, flög på Cobran och sedan var fajten igång. Jag skällde frustrerat bakom gallret och ville bara ut och skipa rättvisa. Romrom tappade också förståndet och kunde i efterhand inte redogöra för hur hon lyckades separera brudarna, men på något sätt var Cobran instängd på Romroms hemmakontor bakom dubbla kompostgaller när morso kom hem från jobbet.
Efter slagsmålet var Romrom i chock, hon kunde inte fatta att hennes “prickiga, snälla, mjuka lilla prinsessa” kunde agera så korkat och aggressivt. Romrom fick gå till doktorn och ta en stelkramp och en penicillinkur mot de “prickiga prinsesstuggen” hon fått i handen. Cobran klarade sig sånär som på en blodprick på näsryggen, Bollys öra släppte en aning från skallen och luktade lite ruttet innan det blev bra igen. Romrom har i alla fall kommit på att det är dags att börja sätta gränser åt Bolly, både inomhus och utomhus. Jäss, jippie och halleluja liksom!!! Jag och Romrom jobbar i team för lugn och ro.
Appropå Joker så har han haft sjukt lång startsträcka men nu börjar det arta sig, det är ingen skämsfaktor på titeln Kronprins av Kalland längre:
I skuggan av brudfajten så har jag faktiskt firat min nioårsdag i Svenneland också. Det gjorde jag med ett stort köttben och en extra tupplur. Morso firade genom att ge bort min underull till björktrastarna som plåster på såren för att jag knep en pippiunge förra året.
Hej då.
/Dino