Gammal, frisk å mer fest – Don Dinos blogg 2008-2016

Morso har en polare som hälsar på oss i Kalland varje sommar. Hon pluggar till sjuksköterska och träffar mig bara en gång om året. Polarn tycker att jag är världens bästa dågg och blev därför bekymrad när vi sågs för nån vecka sen för hon tyckte att jag var “ovanligt” slö å flåsig… hrm, vad fan hon nu menar med det. Hon trodde att jag bergis hade hjärtsvikt å vatten i lungorna. Morso bokade akut tid hos vetto åt mig för alla möjliga provtagningar och röntgen. Min slabbidaskande grinkärring till morso tror liksom att jag är döende varje gång hon upptäcker en ny vårta eller en fettbula.

Jag tycker fan att sjuksyrran själv är rätt slö. Hon har säkert hjärtsvikt å vatten i lungorna som hon snarkar.

Jag fick gå in bakvägen till vetto och alla var typ lite skraja för mig för ingen kan riktigt definiera vad för sorts dågg jag är. Jag diggade inte nån ur personalstyrkan speciellt men jag försökte inte nypa nån heller. På röntgenbordet rullade jag själv på instruktioner från morso och bruden som tog bilderna var fett impad. Faan, det är väl inget märkvärdigt med det, ungefär som att jag inte skulle ha koll på när det är läge å va offensiv å när det är läge att samarbeta. I alla fall så visade plåtarna att jag är sliten i lederna men förövrigt är jag frisk som en unghund och hungrig som en varg. Testade att äta antiinflammatoriskt och smärtlindrande i en vecka men jag sket fan på mig och matvägrade och det är betydligt mer allvarligt när jag matvägrar än när jag promenadstrejkar anser morso. Så just nu har vi alltså ingen riktigt bra lösning på mitt onda mer än vila och alldeles för mycket kliande. Det är en tidsfråga innan jag ser ut som en nakenhund.

Ibland måste man liksom bara ta lite paus och stryka bort äcklig parfymerad människolukt från snudan själv.

Romrom kör mer lågintensivt kli, det är det bästa.

Ibland måste jag bara se jävligt nonchig ut för att poängtera att jag inte är intresserad av hur mycket kli som helst.

Annars är det rätt najs med sommar. Det händer nåt nästan hela tiden. Bland annat har transsylvanska Smaj-Lis köpt och hämtat min gamla reservbil. En 84:ans golf som jag aldrig gillat för att framsätet var alldeles för litet, varje gång morso växlade så petade hon mig på sidan så jag blev irriterad. Men förmodligen passar golfen bättre till Smaj-Lis nätta stockholmsröv. Men seriöst, vilka fula kompisar han hade med sig asså!!!

Smaj-Lis och jag har hängt förr och en landsbroder är alltid en landsbroder liksom. Men kötthuvet till vänster hade han väl kunnat haft omtanken att lämna hemma.

Jag har större tolerans med Lillmuppen. Han har liksom de rätta färgerna och det rätta ansiktsuttrycket. Liten i maten också till skillnad från det dreglande köttberget.

Skönt att golfen startade så jag blev av med ockupanterna i hundgården och äntligen fick avnjuta mitt ben i lugn och ro.

I övrigt vill jag bara tillägga att det borde vara fest lite oftare och att vi bara borde bjuda hem folk som är svaga i matsituationer och som inte har några egna husdjur.

Midsommarafton är good shit, det borde vi fira oftare.

Midsommardagen är också good shit, bortsett från att jag inte minns att jag ätit pizza och att Cobran suger på sin pizzabit i typ en timme.

Men Cobran har andra kvaliteter, hon ställer ofta upp på slitage från morso när jag är trött och nött:

Tja då rå!

/Don Dino